Det är nyårsafton!

Det är nyårsafton och hela personalen har precis ätit pre-service middag från McDonalds. Jag skojar inte.
Som tur är får vi lite godsaker fram emot midnatt, och menyn vi ska servera ikväll är heeeelt fantastisk! Vi håller just på att damma av lite bubbel från -88, Frog och jag. Det och Condrieu... Mmmm.
Nä, som vanligt. Jag ska springa. Gott nytt år på er allihopa, från oss alla till er alla!

Nyyyyyår!

Vi förbereder nyårsafton - och vilken afton sen! Vi kommer att börja med lite kanapéer och lite 1988 Deutz vintage champagne, då förstår ni att det är speciellt (de är lika gamla som jag, tjoho! Tack Mårten!). Sen blir det en 7-rätters gourmetparad av Titti och co. 2000 pix per person för detta kalas, och vi har ett par platser kvar! Boka NUUUUUU!

Årets julklapp...

... är en rappgris.
Ja? Finns det rapphönor så finns det väl rappgrisar.

Feministspöket såhär på julafton

Kalle Anka är slut, snart blir det lutfisk och Bloom-glögg, men där emellan hade vi vistt lite julklappar att dela ut. Min lillasyster hade snubblat över det här med "vindagboken" - jättesmart till mig som skriver ned mina vinanteckningar tillsammans med alla mina andra funderingar i en grön bok från Gleerups med ett citat från Henry James på "It's time to start living the life you've always dreamed of".
Jag blev jätteglad fram tills jag läste beskrivningen. Den lyder såhär:
"Vinprovning med kollegorna, middag med hustrun i London... ett vinnamn, en årgång, några ord om doft och smak".
Mitt problem är detta: varför utgå ifrån att det är heteronorman (medelålders vit man med bil och inkomst) som dricker vin, är intresserad av vin och vill komma ihåg vad för typ av vin som druckits? När Amerikanska konstitutionen skrevs så sa de "We, the people" - men där ingick inte jag. Jag trodde tiden var förbi då sofistikation, idéer eller varför inte ett intellekt eller en tanke överhuvudtaget antogs vara ett privilegium som bara kunde åtnjutas av halva mänskligheten.
Jag är molekylärbiolog med en nästan färdig kandidat i biomedicin. Jag kan tala om att kvinnor har ett känsligare olfaktoriskt sinne än män och således har vi större förutsättning att känna subtila doft- och smaknyanser. Jag är uppriktigt besviken över att Sverige fortfarande är så vinanalfabetiska att mentaliteten styrs av rationalisering i centiliter och tanken att inkomst och kön är förutsättningar för intresse och förmåga att uppskatta.
Jag gick på promenad genom kyrkogården i Kalmar idag, i och med att det var julafton morgon tog jag extra tid på mig och läste lite på gravstenarna. Visste ni att det bara är män som begravs på kyrkogårdar? Vart tar kvinnorna vägen?

Intresse skapas där det odlas. Skärp er.

Happy holidays!

Vi borde starta en utkörningservice på julafton. Jag pratade precis med Igi, som ska köra runt med skinka och sjögräscaviar innan Kalle Anka.
I vilket fall som helst så önskar vi god julmat med en non-dosage champagne, för det var speciellt, vill jag lova! Jag hoppas att Ida snart har en champagne för oss att prova! Jag och mon cher Frog har flera spännande provningar att gå på i det nya året som vi verkligen ser fram emot!

Gällande Nyårsafton har vi fortfarande ett par platser kvar! Skynda er att boka om ni vill komma! 2000 pix per person vilket täcker hela kvällen (och då menar jag hela kvällen, verkligen head-to-toe eating). Maila oss eller ring oss (040-79363) för bokning!

we wish you a merry christmas

God Jul allihopa! Jag sitter hemma hos mina föräldrar med en hel hög helg-läsning (Wine Spectator, Livets Goda, The Chateauneuf-du-pape book, Vanity Fair). Tyvärr är mon cher inte här, jag är helt säker på att han skulle uppskatta kombinationen Anna Anka och gewurztraminer. Jag har redan hittat något jag måste göra: jag knallade ned till systemet och köpte en non-dosage champagne att prova och jämföra med en konventionell blanc de blancs. Wohoo!

Läsningen att rekommendera över jul är helt klart A.A. Gills krönika i Wine Spectator. Vi följer tradidtioner lite på samma vis - utan att fråga varför, och hälften av nöjet är lite av det pin man lider under tiden. Jag menar, varför tror ni ingen äter lutfisk under resten av året?

Annars så ville jag mest säga GOD JUL från oss alla på Bloom till er alla!

inlägg 200

Såhär i juletid är det väl passande att inlägg nr 200 dyker upp! Gärna ska man ha något vettigt att skriva också. Vi har haft en helt tokig helg, först en massa spring upp och ned i vinkällaren med vin äldre än jag, sen bara smockfullt, sen tea for two all around och idag har vi inte bara några av våra käraste stamgäster utan också en av våra favoritrestauratörer på besök. Ni som läst bloggen vet vad som gäller: jag sitter här och skriver på bloggen samtidigt som jag diskuterar en vinprovning av italienska viner med mon cher Frog samtidigt som vi båda egentligen behövs på övre plan.

Förresten ska vi åka och lämna kakor till alla barn som ligger på sjukhuset över jul iår igen, ni som vill vara med och sprida julglädje (ta med en tomteluva) ring oss så kan Igi fixa så att ni får göra oss sällskap!

What we're a-laughing at.

Jag har underhållit alla på labbet med denna artikel. And they say nerds don't have fun! Det förklarar också hela Sveriges humörsvängning såhär mitt i julupptakt och julrusch.

Cellar night är ikväll och vi laddar för dem som bokat. Jag har beställt ett stort gäng vinböcker som nu kompletterar vår lilla samling vid vinstationen. Snart kan vi starta ett bibliotek...

Este es mi vino.

Jo, min spanska håller ju på att förfalla helt. Numera är det tyska som gäller i köket och franska för oss i kostym, så det är kanske inte konstigt att jag är förvirrad!
Jag njuter av första koppen kaffe för dagen efter en "Journal Club" på labbet. Journal Club innebär att någon i personalstyrkan presenterar och sammanfattar en ny artikel ur en vetenskaplig tidsskrift, och sen dikuteras den under en knapp timme. Ett jättebra sätt att tillgodogöra sig ny information och hålla sig uppdaterad. Jag efterlyser helt klart detta inom mat och vinvärlden! Är det någon som vill vara med? Jag kan helt klart tänka mig att presentera Asimovs åsikter om Chateauneuf-du-pape 2007 som precis lanserats. Eller någon av krönikorna ut Livets Goda eller Wine Spectator. Ring oss.

Vi har en ny kompis. Han ska öpnna restaurang i Danmark i februari - Open kommer den att heta! En superskön kille som verkligen belyser ett problem vi har kockar emellan i Sverige. Han kommer nu vara en stående inventarie på Bloom (när han hinner) för att diskutera och utveckla idéer med Titti och gänget. Super! Som Journal Club fast för kökschefer! Varför gör inte svenska kockar sånt? Det ska till en dansk alltså. Han sa när han var hos oss häromdan att det är alldeles för stora egon bakom pannorna på denna sidan sundet - en idé är en idé och kan inte patenteras. Spelar roll vems idé det är, den färdiga produkten är alltid annorlunda från första ritningen, och det han lagar respektive det vårt kök lagar kommer alltid vara annorlunda, om inte annat av den enkla anledningen att de har lite olika tycke och smak. Vi borde helt enkelt dela med oss lite mer av hur vi tänker i köket, tycker vi. Vi tror att kockarna tjänar på att jaga lite mer i flock än ensamma. Try us.

Invasion

Vi blev invaderade igår och hade totalt fullsatt. Inte en enda extra stol fanns att tillgå. Men vi hoppas att en av våra käraste stamkunder var nöjd och att terminsavslutningen blev som de hade hoppats!

Och nu när vi serverar prieto picudo så vandrar jag stolt runt och säger till alla "esta mi vino". Annars pratar vi mycket franska och tyska bland personalen just nu. Arnaud fick se sig pikad igår efter att, med brett franskt uttal, säga "it's the french way", som lät mer som "it's the feng sui". Klockan midnatt igår var detta mycket roligt, skämt om guldfiskar och kaktusar haglade och det blev inte bättre av att vår allt-i-allo hade knarrande skor, som han tyckte lät som att en ankfamilj förföljde honom.

Vi hade en mycket lyckad tastingkväll för några få utvalda häromdagen, och det är alltid kul att få bekräftat att även när våra idéer är "out there" så gör de sig ändå bra på tallrik och i glas.

På tal om glas så har Mon Cher varit lite väl ivrig att komma och hjälpa till att städa undan och polera glas de kvällar jag jobbar. Jag vet varför. Det är nämligen möjligtvis så att hans julklapp göms någonstans i katakomberna på Bloom, och om han lyckas få en skymt av den så har han löst det eviga problemet "jag vet inte vad jag ska köpa till min respektive förrän jag vet vad hon köpt för något till mig". Men pilutta dig, hjärtat, för den är välgömd.
Presentkorten på Bloom flyger ur lådorna och blir till klappar under granen. Tyvärr är det ju ingenting för mig, jag har ju nöjet att besöka Bloom så ofta jag vill och kan utan att det kostar mig ett öre, tvärt om. Jag ska göra det lätt för den stackaren och tala om vad det är jag vill ha: en espressomaskin med mjölkskummare - att upprätthålla mitt koffeinberoende är ett viktigt uppdrag som restaurangpersonal.

Livets Goda denna månad har flera intressanta artiklar och krönikor på ett grundläggande problem i Sverige med vårt kära systembolag. Pris vs kvalitet, och varför är det alltid så att de importörer som säljer bag-in-box dussinvin som dricks av alla som vill bli fulla tjänar miljoner, medan små importörer som säljer hantverksvin går i konkurs när systemet vägrar höja säljpriserna i finanskris. Förlust per flaska kan vi tala om där. Jag vet inte hur det är med er, men jag lägger hellre fler guldpengar på en riktigt bra flaska lite färre gånger i månaden än dricker Emotions eller Happy Cat varje dag.

Nä, nu får jag skärpa mig. Jag ska snart vara i pildammsparken för att bli fotograferad tillsammans med resten av personalen för den nya hemsidan och den nya videon. Det händer mycket spännande på nätet nu, bland annat för bloggen! Detta hoppas vi kunna berätta mer om snart.

(Och ingen har väl missat att jag blivit vegan igen, till Igi's stora förtret. Det är i egentlig mening ingen politisk övertygelse, det är bara det att om man jobbar på restaurang där man blir istoppad diverse godsaker i ett kör varje dag i experimentsyfte, då går man upp i vikt. För att lägga mig till lite nya goda vanor och bara äta foie och valhrona vid tillfälle och lite nyttigheter till vardags, så är det dags för en detox på vegankost. Veganmat innebär faktiskt inte bara råa morötter. Kolla in www.fatfreevegan.com/blogs för en massa intressanta recept och idéer! Nej, jag vet att man inte ens behöver skippa choklad! Man får leta lite efter sina varor ibland, men Astrid och Aporna här i Malmö har allt vad man kan behöva i veganväg. Och det ligger mindre än 2 min promenad ifrån där jag bor. Hurra!)

Anonymous, or a well-known critic? We prefer the professionals.

A spectre is haunting Sweden - matkritikerspöket. En superbra sammanfattning av den debatt som pågått ett tag nu hittar ni hos Lisa på Taffel. Det allra senaste är detta, att restauratörer har bedömt matkritikerna - anonymt. Det är underhållande läsning, om inte annat! Jag tänkte idag leverera de samlade åsikterna från restaurang Bloom.

Som restauratör antar jag att man i värsta fall ser matkritiker som ett nödvändigt ont, i bästa fall som själsfränder som delar samma passion för mat och vin som en själv. Så hur ska det vara? Är det bättre om vi känner igen dem, eller är det bättre om de kliver in som vem som helst? De krogkritiker vi känner och tycker om får hos oss samma behandling som vilken annan stamgäst som helst. De har varit hos oss många gånger förut och det är viktigt för oss att det blir lika bra varje gång. Det skiljer sig inte alls från när vem som helst annars kliver in genom dörren, bortsett från att serveringspersonalen redan vet eventuella allergier, preferenser och familjeförhållanden.
Titti sammanfattade det i en mening: som kund hos oss ska man få bästa möjliga upplevelse - varje gång. Visst, vi kan inte tillfredsställa alla - om man vill ha pizza en fredagkväll så ska man tyvärr inte gå till oss, precis som man inte ska gå till ett sushiställe för bruschetta. Vi vill vara professionella, till den grad att det inte ska spela roll om recensenten är anonym eller inte - köket ska vara spiksäkra på att allt de levererar är perfekt, serveringspersonalen ska vara uppmärksam och överallt samtidigt. Om detta stämmer, så ska det inte spela någon roll om Moster Märta eller A.A Gill kliver in genom dörren.

Men. Med det sagt tycker vi att vi kan kräva att bli bemötta på samma professionella vis av våra kritiker. A.A Gill brukade ju leva rövare "bara för att" - om vi är professionella yrkesmänniskor och behandlar recensenter som vilken gäst som helst ser vi gärna att recensenten beter sig som just vilken gäst som helst.

Detta är ju ett drömscenario på något vis, alla känner väl igen sig i att de har klivit in någonstans och fått bränd mat, snobbig serveringspersonal etc medan en krogredaktör sitter på bordet brevid och äter foie "on the house". Därför kan jag absolut applådera de tidningar som skickar ut kunniga anonyma patruller utan kamera och skrivblock för att testa krogar. Matkunnandet är viktigt i sammanhanget - iallafall för oss - om man inte vet litegrann om mat och vin och hur saker går till bakom köksdörrarna så känns det inte som att det ligger något värde i kritiken. Det finns klara skräckexempel när "steak tartare" har misstagits för "tartaresås med köttsmak" av någon glad med spaltutrymme.

Och visst har kritikerna sina favoritrestauranger, och kompisar bland restauratörerna. Hur ska det då gå att kritisera polarna? Åter igen hamnar vi på det där med att vara professionell i sitt arbete. Domare får inte döma sina grannar eller sina vänner, det är jäv. Samma princip måste gälla kritik i tidningar? Det blir ju som vilken annan dom som helst, och för restauratören är det svårt att "överklaga".

Nä, man kan hålla på hur länge som helst. Vi har många historier på lager om matjournalister som skrivit om oss trots att de aldrig varit hos oss och ätit, de som druckit för mycket och skrivit fel om oss, de som bosatt sig hos kockarna och de som vi helt enkelt gillar för att de delar vårt stora intresse - mat och vin.

Bloggen har blivit lite lidande nu i en vecka när det har varit knasmycket bokningar och knasmycket exjobb. Men vi är kvar allihopa. Och vi har roligt. Igi fyllde år igår. Ring och gratta till 21-årsdagen. Eller oj, nu blev det fel årtal, men strunt samma.

Jesus and the tax collectors

Jesus slängde ut ett gäng skatteinsamlare ur ett tempel på sabbaten. Tyvärr lever vi i ett lutheranskt land och här kommer skatteverket för att kontrollera personalliggare även på söndagar. Behöver de ob-tillägg såhär inför det nya året, undrar vi?

Fullsatt onsdag

Det är fullsatt onsdag. Jag sitter och svarar på mail innan servering. Av någon anledning har någon ställt en diskborste i mitt pennställ på kontoret, jag undrar om det är en pik.
Vi vill förresten tacka Kin Long som räddat oss i nöden när vi fått slut på 63A-proppar. Världen är liten...

Fullbokad

Fatta paniken när man går igenom sin kalender och upptäcker att nästa gång jag och mon cher är lediga samtidigt så att vi kan gå och äta på kin long på kvällen är typ i januari. Jag har en flaska sauvignon blanc stående där som Chen har lovat att vi ska få smaka på.
Paniiiiik

WE ARE BORG.

Är det jag kom inbillar mig, eller är det verkligen en röst som väser "We are Borg. Resistance is futile. Your financial distinctiveness will be added to our own. You will be assimilated." varje gång man ringer till Skatteverket? The farse continues. Nu vill de inte svara i telefon, så jag misstänker att de genom hemliga meddelanden under väntetiden vill förvandla mig till en Locutus. Vilken tur att jag har sett Star Trek TNG, mon cher fiancée har fått instruktioner om hur han ska gå tillväga om jag värvas till den mörka sidan...

Robin Hund fortsättning.

Ovan är alltså en bild på tryffelhunden Robin Risotto som kom på besök igår. Han är en sötnos på 2 år och 5 månader, född på Gotland och även tränad en del där. Nu i helgen hittade han den tryffeln vi fick på Öland, alldeles själv! Robin twittrar också ("Tryffkomp"), han följer vår twitter. Snart kommer jag att lägga upp länkar till Skånska Tryffelkompaniets hemsida och blogg, håll utkik!

Robin Hund

Superbusy afternoon tea. Mitt i allt inkom vår kära förgyllare och en vän till henne som är tryffeljägare. Det och TRE KILO tryffel! Superfina superfärska svarta pärlor (albeit i golfbollstorlek) direkt från Öland! Hon hade också med sig sin tryffelhund Robin Hund (Robin Hood, hundgrejen är Igi's attempt at humor) som tyvärr fick sitta ute i regnet. Titti och Boris vände och vägde tryffel i säkert en halvtimme, de höll till vid te/kaffebänken så om dryckerna smakade tryffel idag så vet ni varför.
Vi pratade en massa om tryffel sen, Igi upprörde sig så till den milda grad över de restauratörer som köper in fryst tryffel från Gotland. Ni skulle hört honom. "They arrive like fucking soggy limp bizkits (oh, that's a band, in case you didn't know) and they shave them and think people can't tell the difference between that and fresh. Frozen truffles are like fucking cardboard to the palate, man!"
Inget ont om tryffeln från Gotland. Eftersom jag är från ön (bott där i 14 år) så har jag en hel del kontakter som skickar oss små paket. Sen får vi alba från Blaxta när han har förtklassig till övers. MMM. Titti steker ankägg med lite jordärtskocksmousse och dekorerar med tryffelflingor... Mums. Om ni vill smaka detta, boka chef's table i december!
Arnaud trodde förresten inte att det var riktig tryffel, förmodligen för att den inte hade Lacoste-loggan på burken. Grattis till frankofilen...

Sen har jag ju gjort lite reklam för cellar night, när vi kommer matcha mat till våra vintageviner! Detta är alltså en vinmeny med twist, flaskorna vi tänker korka upp finns inte att få tag på någon annanstans. 2000 pix per person kommer det att kosta, och det går av stapeln den 19e december iår. I och med att det är ett begränsat antal platser och att vi GÄRNA ser annat än branschfolk så vill vi att ni ringer och bokar - bokningsgaranti i form av bank/kreditkortsnummer kommer att krävas. Vi har redan många förfrågningar så skynda! Jag, Igi och Arnaud lovar att vi är värda vår tid i rampljuset...

63 A

Vart hittar man 63A-proppar? Är vi de enda på jorden som har sådana fortfarande?

This sandbox

Jag har för en gångs skull lite paus mellan jobb och diverse inkubationer i skolan, och vad gör jag då? Sitter i ett par timmar på skatteverket och väntar på att de ska ta notis om att jag är där. Det gjorde de inte.
Det är så här. Deklarationer ska skickas in. I vårt fall ska två skickas in. Samtidigt. Det gjordes av moi personligen, med alla papper prydligt ifyllda, signerade och whathaveyou. Båda deklarationer åkte ned i ett stort kuvert och frankerades med två extra frimärken så att man vet att det kommer fram (officer). Det postas i en gul låda innan tömningen kl 1800. Dagarna går.
Sen får vi ett brev från SKV. Bara en deklaration har kommit fram. Sen hur det är möjligt, när båda deklarationerna åkte iväg från Bloom i samma kuvert, och kommer fram enskilt eller inte alls, det vet inte jag. Förmodligen lade jag dem i en gul låda som råkade ligga precis över en delning in the space-time-continuum, och i ett annat universum åkte båda iväg samtidigt och kom fram samtidigt, men här så träffade den ena på lite antimateria och försvann därför i en stor flash vitt ljus. Eller så sitter en liten arg tomte på postkontoret och öppnar alla brev till skatteverket och äter upp hälften av pappret som hämnd för att de inte ställer ut gröt utanför dörren på julafton. Vad vet jag. Skatteverket skiter i vilket. Men det är folket som får lida.

Annars har jag surfat runt på diverse vin och matsajter och kan härmed konstatera att internet är som en enda stor skolgård. Folk snackar i sina små grupper och bildar små klubbar för inbördes beundran som slåss med andra klubbar som beundrar helt andra personer. Här kan vi snacka regression, helt fullt vuxna människor kastar virtuell sand i ögonen på varandra, lägger verbalt krokben för sina medmänniskor och skrattar hånfullt och ritar lolcats som avbildar hur folk ramlar och virtuellt skrapar upp sin heder, stolthet, självförtroende och människovärde på cyberspace's hårda asfalt. The information highway är platsen där du KAN köra 160 med din monstertruck till käft och meja ned alla medresenärer utan att ens få böter. Jo, möjligtvis blir du avstängd för sånt beteende på lunarstorm. Men då finns alltid flashback, där inga avatars kan vara för kontiga för att finnas AFK (away from keyboard. IRL finns inte längre).
Men vad gnäller jag om egentligen. Här har jag precis toksågat skatteverket, tänk om någon där blev ledsen nu. Jag får nästan ta bort det jag precis skrev. Eller inte, jag är ju upptaxerad pga den dricks de vill att jag ska få. Det gör mig illa PÅ RIKTIGT. Att jag tycker att skatteverket kan läsa sin post bättre känns inte lika obefogat taskigt. Jag får ju betalt för att reda ut problemen SKV skapar på restaurangen, och sen tar de typ en tredjedel av min lön.... Så det är så ni har tänkt ut det! Era *****!

Nu ska jag lugna ned mig. Internet är ingen demokrati, och ju mer jag tänker på det desto mer är jag övertygad om att AFK är detta landet en bananrepublik. Men whatever. Ikväll ska jag och Mon Cher dricka Carlisle Creek Shiraz från Barossa. Jag är såld på tunga explosiva shirazer just nu. Det blåser och är kallt, och lite tända ljus, varm tomatsoppa med bröd och ett glas rött vin är den typen av liv som internet inte täcker. Bloom är den typen av liv som internet inte kan jämföras med. In real life? Ta ett glas vin och lugna ner er, people. Ät nåt gott och ring upp Igi och be honom förklara varför vi inte kommer att ha julbord. Den typen av underhållning är det enda celluloid inte kan återskapa.

Exjobb

Jag har påbörjat mitt exjobb - lite tidigare än alla andra och liiite mer intensivt. Men eftersom man på en restaurang håller på med motsvarande exjobb varje dag så känns saken biff. (Haha, om det ändå vore så lätt! Det är lätt att vara klämkäck i text, lite mindre så när man har ett par tusen glas att titta igenom i mikroskop och kategorisera, och då är det bara förarbetet!)
I sann biomedicinaranda tänker jag smått och på detaljer. Titti ska nämligen få lite av vad man brukar kalla lab-redskap av mig. Inga mikroskop, de ska klara en maskindisk. Så får ni se vad det blir av!

Nu ska jag kila. Visste ni att vi får in post motsvarande en halv regnskog varje dag?

och jag glömde att säga

... att om någon ska till norra Italien någon gång snart får ni gärna ta med er en flaska orange vin med er hem till mig. Om ni kan. Jag lovar att dela den med mon petit frog och mon Jefe Igi.

and while you're at it

...läs denna också om de orangea vinerna jag har tjatat om i år och dar. Igi har smakat på dem, men jag och Arnaud har ännu att testa för att se om konceptet håller. Jag och mon petit frog har däremot testat vinerna från Long Island som tillhandahålls av min käre vän Mårten. Dem ska man dricka om man gillar ostronessens med alkohol i. Jag föredrar Titti's tempuraostron med havsvattengranité, men det kanske bara är jag.

We need marketing police

För alla som undrar varför storytelling har blivit så viktigt på senare år, läs detta inlägg från Asimov på NYT.
Vi vet att "the circus isn't everyone's cup of tea", men å andra sidan: hur lätt är det att göra alla nöjda? Michael Jackson did it, men bara posthumously. Kanske var det för ATT han dog, och helt plötsligt blev hela världen medveten om att han också var mänsklig och att ingen är perfekt? Eller så är det för att, i sann jantelagsanda, man inte sparkar på den som ligger, eller i detta fallet är död. Det är bara de levande man får sparka på, för det är där det gör som ondast (det är de som kan ha ont?).
Hur som helst. Welcome to the circus. På söndagar spelar Chico Lindvall jazz hos oss. Han är snäll och rolig och en otroligt begåvad musiker, och ja, han är bror till Jonas. Välkommen till familjen!

We have fun - don't take us seriously.

The world is our oyster

Vi har ibland riktigt metafysiska diskussioner, till exempel foie gras vara eller inte vara på en förrätt som innehåller ostron.

Igår serverade vi lite av "min" prieto picudo, D'Ornia, som också är ett av två ofiltrerade rödviner vi har. Ett annat är Los Abuelos, som är från Frankrike, tro det eller ej. Igi förklarade mycket förtjust för en kund som undrade varför vinet var lite grumligt att "unfiltered wines are supposed to be a bit mucky!".

Nu har vi afternoon tea och jag och Arabela har beväpnat oss med mobilkamerans videoinspelning - lite film på en dansande Igi och vad vi pratar om med Chico Lindvall kommer upp senare ikväll.

Söndagar på Bloom

Jag har förberett mig på apokalypsen idag och därmed fått ett stick i vänster arm. Tyvärr är det min serveringsarm och jag håller mig därför lugn med bortplockning av diverse tallriksberg ett tag. Iallafall tills värsta svullnaden gått ned.

Jag lovade Arabela i söndags att jag skulle lägga upp lite insiderbilder från Afternoon tea. Här kommer det.

Chico spelar jazz för oss.


Arabela bakar


Et le piece le resistance - Igi dansar mycket enbent "That's the way I like it".

"Mon petit frog"

We've got ourselves a frog, and we like it!

Mina spanska viner har kommit! Yey! Tack Mats för allt, det var verkligen en resa från planeringsstadiet till att ha Monte Aman, 5 månader på ekfat, i handen (i glasen!). Man är ju lite stoltare över "sina" viner än man är över de andra... men den gewurztraminer vi serverar som INTE är min är ändå min favorit. Allt som ser ut som flytande guld...

Julbord eller inte julbord, that is the question!

Eftersom det fortfarande är så att ca 70 år som Olgas väger tyngre i vågskålen hos allmänheten än 2 år som Bloom får vi massvis med mail och förfrågningar om Mårten gås och julbord. Eftersom 2 år som Bloom väger tyngre i vågskålen hos oss än 70 år som Olgas så har vi varken gåsamiddag eller julbord. MEN. Vi städade ur ett förråd häromdagen och hittade då gamla menyer från 70-talet, då Olgas var hippt i stil med Brogatan. Titti fick då en snilleblixt och tänkte att vi gör en 70-talsinspirerad julmeny á la Olgas! 70-talet för mig innebär ju annanas och yakitori, men Titti har trollat igen och gett det hela ett välbehövt moderniserande ansiktslyft. Jag vet nu vart alla mina julkilon kommer att härröra från...
Sen har vi en idé som VI tycker är jättekul och därför att i ett annat liv hade vi alla jobbat på cirkus. Vi ska klä ut oss en hemlig kväll under servering. André ska ha på sig lederhosen. Jag och Titti ska vara tjejerna i Abba. Arnaud ska vara en groda - och Igi (som har stukat knät och haltat runt i två veckor) ska vara Lord Nelson. Jag vet inte hur han tänkte bära tallrikar, och jag och Titti tänker inte sjunga... men vi tycker det är roligt. Vi vill ju inte vara lika stela som de stärkta servetterna vi har.

Sen har jag tjatat och tjatat och tjatat (repetera ad infinitum) på Igi om att vi faktiskt ska ha en "cellar night" med vintagevinerna från källaren. Det kommer att gå till så att vi med ett begränsat antal platser matchar våra finaste viner med mat. Jag har ett par Bordeauxer jag bara VILL damma av (igen) och korka upp. Arnaud och jag är faktiskt helt överens om vilka det ska vara. Eftersom sist vi hade cellar night så bokades det upp ett halvår i förväg av branschfolk så vill vi nu ge våra kunder "utomsocknes" möjlighet att veta vad som gäller. Så vi släpper inte datum. Ring och fråga istället.

Nu har vi snart Afternoon Tea och här sitter jag och tjattrar. Inte bra. Jag får helt enkelt kostymera mig och pallra mig upp till resten av världen.

Ros på bord 5

Vi väntar på en av våra favoritstammisar. Han ska sitta på bord 5, och där står det en ros.

Igi retades med Mon Cher idag. Han stötte på Igi mitt på dagen, och Igi sa till honom att jag hade använt största delen av Mon Cher's favoritwhiskey (Balvenie, 21 yrs - dyyyyyr) i en kycklinggryta. Mon cher blev blek, och tre minuter senare fick jag ett oroligt samtal. Han kollade flaskan när han kom hem för säkerhets skull...

Grodor och Rostbiff

Det här kriget "over the channel" är hysteriskt roligt. Snart börjas det med "we won the war" från Igi's sida, det är jag säker på. Då får man bara passa Titti och Boris i köket.

Jag och Mon Cher kan rapportera att Allerums XO passar superbra till salami på ett gott bröd. Trots att den kommer i en vakumförpackning. Tack J&K för tipset! Nu vet jag inte hur jag ska göra, min världsbild har skakats i sina grundvalar.

Sen var vi äntligen på Kin Long i måndags. Äntligen! För att fira att ännu ett par månader har passerat utan allt för mycket blod på väggarna intogs en flaska Penfolds Shiraz från Barossa, 2004. Hur många flaskor finns nu kvar i Sverige? Jag vet inte, jag bara måste konstatera att jag helt enkelt får spåra upp dem och inhandla dem. Som Gollum. Pinot Gris till förrätten var underbart... men det saknades det där indéfinissable?

Klockan är halv nio och jag ska till jobbet. Mon cher har köpt sojalatte till mig för att jag skulle fixa internet, vilket jag nu har gjort. Så bloggen kommer att hållas uppdaterad! Vi hörs när jag gjort entré på Bloom.

När Igi slänger dagsavsluten

Årets kock gick jättebra för Titti, och på torsdag får vi reda på om hon har tagit sig vidare! Vi håller så klart tummarna (och alla andra fingrar och tår)! Vi hade jättekul under själva tävlingen, med en hejaklack på första raden bestående av moi, Mats och Agneta (en av våra vinleverantörer), samt två av våra käraste stamgäster, J & K. J & K hade så klart med sig kamera och tog en massa bilder, vilket vi tackar för! De kommer snart upp på både hemsida och blogg. De var här igår och lämnade av både en brännskiva full med foton och en ost de tycker att jag borde prova. Vi är ju så insnöade på Möllans Ost att jag aldrig köper ost i vakumförpackning, vilket jag kan hålla med J är mycket fördomsfullt. Så Allerums XO it is. Mon cher och jag ska smaka och bedöma. Ni kan ju tänka er Igi's förvåning, jag hade berättat att det skulle avlämnas en CD bilder, men så medföljde en ost. Så kan det gå. I gengäld är jag skyldig J & K en flaska Monte Aman, 5 månader på barrique.

Idag har vi som vanligt haft fullt på Afternoon tea. Nytt för idag var lite anklevermousse som serverades med blåmögelost och kex. Igi har även hittat ljuvliga små sardiner som vi serverar med toast. Vi ber att få påminna om att man nu i princip måste boka. Vi har fulla hus! Ring oss gärna under dagen också, vi kan få avbokningar.

Jag saknades igår under servering, vilket är jätteledsamt när man missar några av våra käraste stammisar. Jag var nämligen på Medicinska Föreningens Corbal med mon cher. Eftersom jag är nörd drog jag mitt sedvanliga partytrick med att gissa vinerna under middagen. Det kan ha varit ett misstag, nu har jag intresserat halva min klass i vinprovning. Nästa stackars leverantör med sortimentsprovning kan få ett samtal om att ta med sig många flaskor extra...
Nästa provning på tapeten är Ida och Niklas från Winetrade. Måndag morgon kommer de för att ge Arnaud chans att bekanta sig med deras sortiment.
Arnaud och Igi är förresten en mycket udda duo. De har båda otroliga fördomar om varann - sätt en engelsman och en fransman i samma rum och ni får skrapa bort de förutfattade meningarna från väggarna! Igi kallar Arnaud för "frog" och Arnaud tror att det enda Igi äter är rostbiff. Vilken tur att jag finns så att de båda kan enas om att kvinnor är besvärliga, för det trumfar ju i princip vad som helst.

Heja Titti!

Snart ska jag ner till Swedbank stadion, ska ta lite bilder på Titti! Jag håller en update på vår twitter som ni kan följa!

Do we look like we care what God thinks?

Sen hoppas jag att alla drar ihop ett lag på fredag och åker bort till Swedbankstadion och tittar på Titti när hon tävlar i semifinalen i årets kock!

Livets Goda

Jag har sprungit i skolan hela dagen, så mycket till bloggande blir det inte! Men jag lyckades iallafall köpa med mig en Livets Goda igår. Britt på bkwine skriver en bra krönika om marknadsföring och namn - hur Gallo till exempel nu försöker tvinga ett litet företag som tillverkar pasta att ta bort ordet "gallo" från förpackningen. Som hon helt rätt påpekar är det helt okej för olika sorters cognac att ha "champagne" på etiketten, men den lilla byn i Schweiz som faktiskt heter Champagne och ahr tillverkat fina stilla viner sedan 200-talet inte får lov att sälja sina flaskor om "Champagne" (eller "vin de Champagne" som det brukade stå) finns på etiketten. Ja, när David slåss mot Goliat vinner oftast Goliat, men när Goliat ska slåss mot Goliat så går båda hem och tittar åt ett annat håll.

Sweet sixteen

Fullbokad eftermiddag med afternoon tea! Igi skönsjungade i köket med sina scones och jag och Arabela diskuterar hur man bäst "mismatchar" alla våra tekoppar. Jag älskar afternoon tea och den ganska lugna servering det innebär. En välkommen helgpaus att diskutera en annan typ av matkultur med intresserade. För er som ÄR intresserade så serverar vi fortfarande champagnefrukost... på Bloomvis då såklart. Igi's egna version av hur dagens första mål bör intas, vad mer behöver jag säga?

När serveringen var klar dundrade Matlock och diverse små vänner in - Matlock fyllde år i veckan och hade kalas. Alla ville mata ankorna med brödet som blivit över - fet och glad confit du canard kan väntas på menyn i fortsättningen.

Annars har jag och Arnaud fått en ny Bourgogne av Mats! Yey! Lite roligare till en av förrätterna. Mina spanienviner är nu beställda och till det kära paret som jag "provade" min favorit - Monte Aman 5 meses en barrique - DEN FINNS SNART PÅ MENYN! Glad Linnéa.
Jag och Igi har idag roat oss åt en idé som vi fick efter ett mail som trillade ner i inkorgen häromdagen. Vi har livlig fantasi, och jag lovar att när jag kan berätta om vad det var för något så hoppas jag att vi kommer skratta lika gott åt det allihopa.

Ida har förresten skickat en massa Vespres! Och sen hoppas jag att hon kommer ner snart med "storebror Vespres" så att Arnaud får träffa henne och smaka på hennes fina viner.

Nä. Jag och mon cher ska äta något snart är det tänkt och då kan man inte sitta här och skratta åt internskämt. Vi har inte varit på Kin Long nu på ett tag.... Och jag saknar dem. Vi får se. Jag kanske tar mig i kragen och lagar carbonara...

Varför det är bra att dejta restaurangpersonal

Jag har gått ned i arbetstid. "Äntligen!", skanderar de som sett mig plugga biomedicin mellan rätterna. Det är bara tillfälligt, men som sig bör när man håller på med sista terminen på en kandidatexamen och därmed också exjobb. Fråga Igi någon gång om hans uppfattning om vad jag gör med grodor. Han kommer dra "the frog in space"-historien om en groda som ligger i omloppsbana kring jorden, och som hamnar bakom satelliten galileo och som kväker så att vi tror att det finns liv i rymden. Don't forget where you heard it first!

Nåja. Jag har läst mycket på olika krogbloggar på sistone om hur speciella folk som jobbar på restaurang är. Vi har massor av bra kvalitéer tydligen. Vi är stresståliga, uthålliga, passionerade, sociala och sen kan vi laga mat. Vi är duktiga på hushållsarbete och städning och framförallt att polera glas.
Faktum är att jag vet flera personer som kan allt detta och aldrig satt sin fot bortom golvet i en restaurang.
Det jag kommer att tänka på när jag hör allt detta är att jag inte känner till någon branch utom möjligtvis cirkus där mycket människor är i rotation på relativt få jobb. Man träffar folk från alla livets hörn och alla gör, med varierande resultat, samma sak. Så, det som verkligen är bra med restaurangpersonal är att de känner alla. Och om de inte skulle göra det, ja då känner de någon som känner alla. Alla måste ju äta förr eller senare, right?

Swedish brand, and friends

Mårten and his gang var synnerligen underhållande med många trevliga viner! Jag och vår nya adept Arnaud (en mycket kompetent fransk sommelier som kommer att plocka en del av mina timmar nu i min exjobbsupptakt!) hade jättetrevligt med bland annat "den svarta geten". Jättetrevligt med fina bordeauxer och bourgogner. Jag föll speciellt för en Mersault, och som sig bör så var vi tämligen överens om vad vi gillade och inte gillade. Mårten var som alltid på topp och bistod med roliga historier och mycket information. Drick Deutz! Den kommer från Mårten.

Köttfärssås

Igår hade vi den blivande påven på besök. Eller, tja, om de helt plötsligt skriver om reglerna och låter påven vara lutheran, kvinnotjusare och lundensare på en och samma gång. Så om ca 50 år så vet vi kanske vem det är kom kliver ut med fånig hatt på en balkong. Då kan vi säga att han har ätit på Bloom. Igi's enda problem med detta var att han förmodligen skulle vara död om 50 år. "But if you're the pope, you can resurrect me, right?"

Sen fick vi en fråga om köttfärssås. Ettt bra recept skulle det vara. Det blev det också. När vi hade plitat färdigt och det ögnades igenom av personen som skulle ha det, så sa hon "Men vart är potatisen?". I rest my case.

Kom och heja på Titti!

Kom och heja på Titti under semifinalen till Årets Kock! Den går av stapeln den 23e oktober i Swedbankstadion i Malmö. Vi kommer att vara där - vore det inte trevligt om det var en tjej som vann iår?

Deutz

Höstupptakt och busybusy. På tal om enstjärniga så ska Årstiderna bereda plats för Mårten and his gang för provning av ljuvliga bubblor och annat gott på måndag. Moi et my gang kanske hinner dit. Jag vill ha en låda Amour de Deutz i julklapp, bara så ni vet. Det och nya tasting-glas från Orrefors. Vad säger du, Igi?

Glas är förresten ett gissel. Helst ska de tas med silkesvantar och bara drickas ur med läppar sans läppstift och annat flöt som kan innebära att man behöver diska dem i annat än varmt vatten. Sen ska de gärna poleras med linnedukar och ställas på en hylla där de inte riskerar att vältas ned.
Spiegelau, Riedel, Orrefors med flera, ni måste ha satt fler än en restauratör på dårhuset.

Here we go again

Återigen tvingas man läsa om nån typ med en blogg som åkt runt och ätit en massa michelinstjärnor och sen bedömt... ja vad? Värdet? Kvalitén? Och som nu igen uttalar sig om de restauranger han tycker bör få stjärnor i Malmö. Vilket är Vendel och Trio, och så ligger vi på gränsen, tydligen. Det slår mig att det är synd att han inte alls begriper potentialen bakom ett sådant här projekt, utan att man gömmer sig bakom fine dining-skygglappar. I England hittar man en enstjärnig krog i en pub. Och då menar jag i en pub där man får dricka i pint-glas och tallrikarna kommer från motsvarigheten till IKEA. Men det är ju allmänt känt för foodies att den första stjärnan ges för matens kvalitet och servicen. Den andra och tredje sjärnan handlar mer om "surroundings and atmosphere". I Frankrike hittar man enstjärniga bistros. Så nu har killen kuskat världen runt för att käka stardust och det enda han kan komma på att berömma på hemmaplan är de uppenbara fine dining-ställena. Okej.
Vad hände med till exempel The Vision, Salt&brygga, Klostergatans Vin & Delikatess, Klostergatans Fisk, Brogatan, Årstiderna? Ställen dit man kan gå utan att vara obekväm i slips och balklänning men som ändå har mat och vin to die for. Kin Long, till exempel - var de inte årets restaurang i Malmö för bara ett par år sen? Förhoppningsvis hänger hans bedömning inte på huruvida ett ställe har bordsdukar eller inte. Jämför med England igen - alla de indiska, kinesiska och japanska restauranger som har en stjärna. Varför nämns inte de? Elbulli nämns trots att han inte ens lyckats få ett bord.
Jag tror Malmö och Lund hade gynnats av om folk hade kommit ihåg att det finns enstjärniga restauranger. Lokala ställen med otroligt god mat och jättebra viner, som gör en helkväll utan att man behöver oroa sig för att spilla - vare sig på den skinande vita bordsduken eller den nya sidenklänningen.

Foie gras, här kommer det

Jag skrev föregående inlägg lite hastigt och lustigt (jag är kär, ha förståelse) och insåg efter att jag postat det att jag utelämnat halva historien om gårdagen. Hallå liksom, jag hade ju det till och med i rubrik! Men när endast 30% av de små gråa är funktionsdugliga (resten ägnar sig åt kombinerad fantasi och flashback, som sig bör när man förälskat sig) då kan det hända att man glömmer lite saker här och var.

Gällande foie gras så får vi så mycket hatpost varje gång vi säger något om det, eller på något annat vis annonserar att vi har det. Så nu ska jag lite kort tala om varför vår foie gras är lite bättre än alla andras.
Vi har nämligen en liten tant i Normandie som har en 250 gäss och en gris och en katt. Hon handmatar sina gäss dagarna i ända och säljer levern senare när det är slaktetider. Och tro mig, man känner skillnad på smaken. Mycket dyrare, visst, men det är ljuv omtanke hela vägen ned till sista tuggan. Ingen tvångsmatning här inte.

Mm. Stekt foie gras med lönnsirap.

Bourgogne och foie gras

Jag är kär. Det är officiellt. Kärleken kommer i pinot noir-form - Domaine Comtes Georges de Vogüé. Det var en liten provning igår i Tryffelsvinets regi hemma hos Trio. Som sig bör var det två fina exemplar chardonnay från Domaine Bonneau de Martray där 1999 Corton Charlemagne Grand Cru gjorde mig mycket lycklig. Sen kom det vackra röda. Jag som är full av motsatser tyckte såklart bäst om det allra billigaste och det allra dyraste på listan. Detta är naturligtvis mitt alldeles egna tycke, och flaskorna där emellan inser jag att de nog hade matchats bättre än mina favoriter till vissa typer av mat. Men. Ah.
2007 Chambolle Musigny hade en koladoft som jag föll huvudstupa för. Billigast var den också, på den glada flaskan blir man bara nästan ruinerad. Värre var det då med favoriten 2007 Musigny Vielles Vignes Grand Cru, ett vin som bara vägrade sluta. För sisådär 3 pix är det väl att vänta, men kanske svårt att motivera inköp av flaskor till ett vinpaket för 695kr.
Nåja, Det var trevligt att träffa lite branschfolk, jag och Victoria som vanligt överlägset yngst och i den kvinnliga minoriteten. Men so what. Jag är kär.

No secrets

Och nu när det ändå är offentligt så kan jag ju berätta att Titti är en av semifinalisterna till Årets Kock. En av två tjejer. Utav 127 anmälda så var 11 tjejer. Kom och heja på den 23e oktober!

Första veckan!

Första veckan med Titti är nu slut. Och vilken vecka sen! Igår var ett näst intill perfekt avslut - vi hade två av våra käraste stamgäster på besök, de lyfter kvällen varje gång de kommer! I fredags hade vi våra två favoritbloggare i form av paret Lundsson, vars sällskap och åsikter vi alltid uppskattar.
Det är otroligt trevligt med ett kök som stannar lika länge som serveringspersonalen för att prata mis en place, rätt och fel, förändringar och förbättringar. Guld!

Nu till ett litet mysterium. Vi har nämligen Boris Becker i köket. Vem är det? Kom och se...

Och nu har Telia förresten fått ändan ur vagnen, så jag har en telefon med fungerade kamera! Bilder kommer därmed!

Carignan

Det blir mycket vin på måndag - Bourgogne på Trio med ett par myyycket trevliga flaskor...

Iallafall så håller jag med E. A om mycket, däribland hans åsikter om Carignan. Ida har en del mysiga Carignan-viner som jag hoppas kunna matcha till höstens menyer.

På tal om Bourgogne så måste man prata om Pinot noir - och då måste jag prata om Grenache. Vi serverar just nu en otrolig Gigondas (lillebror till Hermitage) från södra Rhone som är 100% Grenache, och som hela tiden (tycks det) misstas för en Pinot. Grenache är ju annars lite av en arbetshäst, tillsätter man 80% Grenache och 20% av något mer jazzigt, typ merlot eller syrah, så har man sig förmodligen ett trevligt vin. Eller inte, beroende på vinmakare. Men ändå - Banyuls till exempel. Det är nog fel att säga att det görs mycket dålig Banyuls, det finns nog bara många som gör dålig Banyuls. Vår Cornet & Cie är också 100% Grenache, och är en rimage. Mycket frukt för en arbetshäst! Så, give a grape a chance! Det kan bli bra.

Who is Titti egentligen?

Jag tänkte att snart kommer jag låta Titti skriva in en egen presentation i bloggen! Det enda jag hinner med att skriva idag är att vi har gått upp i warp-speed. Köket slänger ut nya idéer för provning lika fort som en kulspruta. Vinvalen blir mer tekniska och när vi väl får till det blir summan större än delarna. Fortsättning följer...

The eagle has landed

Wohooo! Nu är vi igång med det nya köket! Det jag ser nu (och vi har inte ens börjat servera) är heeeelt osannolikt och otrolig. Alla är lite stressade och nervösa och jag har fått en ny leverans vin, denna gång min favoritmuscat, som behöver "matsättas" så nu måste jag springa. Men innan jag springer så måste jag bara säga att så här ska det kännas, så här ska det vara - luften vibrerar. Soon we'll light a match!

Vouvray

Läs the Pour idag - mycket intressant artikel om chenin blanc! Annars ser jag och Victoria fram emot bordeauxprovning nästa måndag.... yey!

Bubblenight

Bubbel i en bubbla, vi körde hårt, all mat tog slut. Två av våra käraste stammisar kom och hälsade på också - vilken kväll! Vi var supernöjda, och jag tror att Moderna Museet kände detsamma.
Stort tack till alla som hjälpte till, Ida och Astrid för Winetrade's räkning, till och med mon cher drog på sig kostym för konstens skull. Jag och Ida konstaterade att vi borde öppna nattklubb i en bubbla och servera bubbel, för det var vi bra på!

Gallerinatten är imorn!

Hela södra Skånes kulturvärld mobiliserar sig och vi räknar servetter och papperskorgar. Jag har haft den goda Ida här idag för ett kort möte inför imorn och så har vi provat lite viner. Bland annat en Diox! Det ni. Och en storebror (storasyster?) till Vespres, som jag är helt säker på att en av våra favoritkunder kommer att gilla om vi tar in den nu till hösten. På tal om Vespres, läs Livets Goda! Dosterras är hett just nu.

Så imorn gäller det. Vill ni komma förbi och ta er ett glas av Idas goda bubbel och snacka lite med oss? We're the one's in black. Som vanligt.

What was I just saying? I told you so...

And here to prove it is the Atlantic.

Jag påminner om att vi använder vår twitter till att posta läsvärda länkar!

300 flaskor bubbel

Ida har skickat ned 300 flaskor bubbel! Woohoo! Så nu är det upptakt utan like. Har vi glas så att det räcker till ca 1000 pers? Har vi tillräckligt med personal? Hur mycket mango krävs för 200 pers? Den senaste veckan har försvunnit i ett surr av aktivitet.
Jag bloggar snart igen - nu har vi servering att ta tag i!

Gallerinatten

Nu på lördag är det all hands on deck för vi serverar på Moderna Museet i Malmö under gallerinatten! Vill ni komma och kika på deras fantastiska installation eller bara prata lite med oss - eller om ni helt enkelt bara har vägarna förbi - säg hej! Jag lovar att det blir något alldeles... särskilt excetriskt och underbart. Man kan då även få säga hej till Ida från Winetrade om man skulle känna för att prata lite vin!

Armani vs Gordon Ramsay

När du köper en Chanelklänning är du förmodligen mycket medveten om att Ms Chanel är död och att det därför inte är hon som sytt klänningen. När du köpen en Armanikostym gör du förmodligen inte det för att du tror att Giorgio Armani själv suttit och tråcklat ihop den. Nej. Du köper den pga kvalitén, trots att den kommer från ett affärsimperium som förlitar sig på tillverkning i industriform.

Därför stör vi oss på den här killens uttalande i Sydsvenskans söndagsbilaga. Han anser nämligen att Carme Ruscalleda som "kom in till restaurangen vid 22tiden för att visa upp sig. Hon hade inte ens varit i närheten av grytorna". Tydligen så har kockarna som visat sig vara entreprenörer och byggt imperium vare sig intresserade av mat eller gäster. Detta känner han sig mycket kvalificerad att bedöma, trots att bloggen till största del verkar vara en recension av diverse "ammisar" (köket på Bloom ryser kollektivt vid den benämningen) och huruvida kockarna tagit notis om att det just idag kom någon från Sverige som har en blogg. Jag för min del undrar vad han har emot Carme. Är det bara för att hon är kvinna som hon borde stå och slita och svettas framför baksektionen på alla sina restauranger, helst samtidigt, varje dag? Och vad vet han förresten. Kanske hade han just ätit en "ammis" som Carme receptmässigt komponerat? Det är hennes restaurang. Allt som händer och sker där är ju hennes ansvar, och jag för min del tycker att han ska skatta sig lycklig att hon dök upp alls. Uppenbarligen bryr hon sig tillräckligt om maten och gästerna för att dyka upp sent på kvällen för att kolla att allt var ok. Jag tror inte att det var så att hon vaknade vid 22 efter att ha spelat World of Warcraft hela den föregående natten och helt plöstligt fick idéen att kolla upp sitt affärsimperium som bara bär hennes namn.
Så. Ramsay påpekade nyligen i en intervju att han hade öppnat 10 nya restauranger, och därav hade avkastningen från GR Holdings gått ned. Vad tror folk, att det är gratis att öppna restaurang eller? Som att man bara kan springa ned på ICA och köpa det man behöver för kvällen - eller att vi använder de spisar som de säljer på IKEA för 999:-? När man är i branschen handlar allt om vem man jobbat med - och när man är stor nog att öppna eget finns det så mycket annat som tar tid från matlagningen. jag har berättat förut om en god vän som försökte öppna restaurang men som upptäckte att han fick välja mellan att gå i konkurs för att all tid gick åt för att fylla i kommunpapper etc, eller att bli stängd av kommunen för att han bara ägnade tiden åt att laga mat och inte fylla i papper.
Så hur ska ni ha det? En Armani AV Armani (till kostnad av hur många miljoner?) eller en Armani like we know them. Vilket är bäst, och vilket tror du att du villigt betalar för egentligen?

Söndagstips

På söndag kväll hittar ni mig och min bättre halva på Kin Long. I söndags drack vi ett Frizzante (Italiano) och gick sist av alla. Nästa gång ska jag gå dit med en flaska vin, i rent utbildningssyfte. För mig alltså. Mon cher gick därifrån med en påse av deras fantastiska te (i rent utbildningssyfte?). Så nu vet ni dessutom vad vi dricker på söndagmornar hädanefter.

Women in beverage business

Right - Ida har tipsat. Det finns ett nätverk i Sverige som heter Women in Beverage Business (WIBB) vilket drivs av LiseLotte Wanre Östlund. Ida har lovat att ta med mig på träff nästa gång jag är up north, vilket jag verkligen ser fram emot! Jag kan rekommendera att ni tittar in på Wanrewine!

Nu när jag får förstärkning borde jag kanske dra igång nåt liknande med Titti? Typ "The Star Team" - kvinnor i restaurangbranschen? Det är ju väl inbäddat i tänkandet att vem som helst kan servera en tallrik mat eller steka en hamburgare. Och det stämmer. Vilken idiot som helst kan ställa ned en tallrik mat på ett bord framför någon som sitter ned och väntar på ovan nämnda tallrik. Men att
1. Servera med stil
2. Veta vad en carpaccio är och hur man flamberar något
3. Veta skillnaden på en Café Coretto och en Irish Coffee
4. Kunna lite om vin och sprit
5. Laga mat och driva kök
....Det kan inte alla. Och den här branschen är överfull av uppblåsta primadonnor - vi kanske skulle göra något åt det, inifrån? C'mon girls!

Retraction

Okej okej. Allright. Mon cher fiancée tycker visst att han vill äta grönsaker. Gurksallad behöver bara utvecklas lite innan det hamnar på zebranoborden hos oss. Vi kanske borde anställa honom, eller vad säger du hjärtat?

Perception

Nu kommer snart en Igi ner och skriker på mig för att jag sitter här och tycker till, men det kan det få vara värt. Jag har ju en hel del läsare nu så jag har ju nästan ett ansvar att blogga. Ungefär.
Jag upptäckte precis att när jag skrev "det kan det få vara värt" så skrev jag egentligen "det kan det la få vara värt". Sådana lapses ner i den bonniga västgötskan har jag skalat av mig när jag har kostym på mig, men tydligen inte när jag skriver. Jag tog bort det.

Iallafall, dagens inlägg handlar om perceptivitet. Mitt jobb består inte bara av att smaka på vin och hälla upp i glas, utan att titta på och läsa av folk. Som damen som förtjust utbrast "nämen, hur visste du att vi ville komma in?" när jag höll upp terrassdörren åt henne efter "efter-huvudrätten-pausen". Hennes rödvinsglas hade varit tomt ett tag, det började bli mörkt och kallt och hon hade börjat trampa och se otålig ut. Enkelt.
Vissa dagar går det jättelätt. Jag har fått 8h sömn eller druckit bra mycket mer kaffe än vad som är hälsosamt och har huvudet på plats - då ser man allt och håller koll på allt utan att man måste tänka efter. Eller så har man inte sovit i 8h och inte hunnit dricka flera liter kaffe och huvudet är kvar i labbet, då får man ordna alla grå celler på rad (mycket ansträngande) och hålla ögonen på skaft. Det är nog det som är skillnaden på oss och brickställen.

När man inte vet vad det är som kommer ut på tallriken, då är det som att ha ett tomt papper att börja rita på. Man kan lägga in hur mycket konturer och färger som helst. Eftersom man inte vet så har man inga förväntningar på hur det SKA vara, och därför är man både mer tolerant och lättare att överraska. Så, nu när Titti kommer ska vi omarbeta allt. Menyerna ska bli rena rama pilgrimsvandringen är det tänkt.

Mon cher fiancée upptäckte häromdagen att det där med att vara ihop med någon som jobbar med perception, samt jobbar med Igi som är kung läsa-folk själv, det är jobbigt. Igi hade pratat med min bättre halva om gurksallad. Mon cher fiancée sa att han inte tyckte gurka var Bloom. Igi funderade till lite, ungefär "hur kommer det sig att han blev så himla kunnig helt plötsligt?". Igi åkte tillbaka till Bloom och hittade mig. Jag hade det klart för mig - "Mon cher menar bara att han äter inte grönsaker och vill därför INTE få en gurksallad när han är här och äter nästa gång". We've got you figured out, baby. Och nej, det blir inte gurksallad. Men - no stone unturned, no turn unstoned.

Mord nummer 2?

Egentligen är det mycket intressant att Igi har valt två kvinnor att fronta vin och mat på Bloom. En kvinna hade väl inte varit särskilt uppseendeväckande, men nu är vi två.
Jag ser verkligen fram emot att jobba med Titti. Till alla er som undrar hur det kommer att bli: om ni tyckte att vi var bra förut, om ni tyckte att det var helt galna idéer, ja ta då till en tvåsiffrig potens. Så kommer det bli. Hon är skolad in the Fatherland, så det där med precision, disciplin och firepower är hennes grej. Killarna i köket hade shellshock i en hel vecka efter att hon hade provjobbat - she's got so much clit she don't need any balls. Så bered er på sprängkraft, för snart har vi en ny era på Bloom.

Alla som känner Igi känner till ryktet om det andra mordet på Olgas (det som inte hände). När Igi och Ebbe jobbade ihop kunde det ibland vara ett mirakel att väggarna höll och att stället stod upprätt efter en dispyt. Därför tycker jag att det är extra roligt att det är en tjej som tar tyglarna. Titti kommer från ett imponerande stall av Michelin-restauranger, så hon kan det där med vikten av att ligga ett steg före chefen - vilket i det här fallet krävs. Om tjejen kan plocka stjärnor i Tyskland så borde hon med Igi i ryggen kunna plocka en hel galax.
Så, ny era var det. Till kaffet: home made pralines lightly dusted with stardust. See you in heaven.

Inspired!

Då hade vi vinprovning. Mats hade med sig ett tjugotal flaskor eften en andra evaluering, och nu har vi 8 nya viner vi ska beställa till december! Vi har provat en del av vinerna på en del utvalda gäster, och gissa vilket vin alla gillar bäst? Monte Aman, 5 månader på ekfat och min överlägsna favorit. Monte Aman och Vina Albares, det är två namn att komma ihåg. D'Ornia lika så, vår nya prieto picudo.
Så jag är inspirerad och nymotiverad. Det bästa som finns är att ha en historia bakom vinet man serverar, och det har vi ju verkligen här!

Visste ni förresten att det finns en druva som heter Vidal (Vidal blanc)? Den använda mest till icewine i framförallt Kanada, men en och en annan inspirerad svensk har gett sig på att odla och göra icewine i det glada Sverige. Så nu har vi 12 flaskor Vidal i källaren. Och ja, vi HAR dragit skämtet "12 flaskor Igi"....

Men ibland blir man lite trött. Jag går i skolan hela dagarna och just igår ägnade jag hela dan åt att dissekera äggstockar från bananflugor. Och när jag väl hamnade på jobbet och kom igång med servering har vi ett bord som tyckte att en ung blond tjej som dessutom är sommelier är det roligaste att försöka dissa sen deltagarna i idol. Vanligvis tar jag inte åt mig utan använder mig av något av de tusen knep Igi lärt mig för att avväpna en sådan attityd, men eftersom jag var så trött så kortslöt det sig mest i hjärnan. Man får liksom inte glömma att det inte handlar om mig eller vart jag är utbildad eller om jag faktiskt vet hur man tillverkar banyuls eller macvin d'jura, utan mest om att killen försökte imponera på sitt bordssällskap och kunde inte för sitt liv lista ut vad det var för vin vi serverade. Jag tror jag hade blivit glad om jag blev serverad en prieto picudo som faktiskt inte går att få tag på i Sverige och det råkar vara den enda flaskan, men nej se det blev inte han. Han var mest sur över att det inte var en pinot noir från Burgundy. Och det är ju såklart mitt fel. Ibland har Igi en fördel i att vara en utländsk man. Som tur var var tjejen vid bordet jättetrevlig, så det vägde upp. Men just när man är trött och inte har den där raljerande distansen till andras sårade egon... ja, man blir tröttare, kan vi väl säga.

Bottle shock

Jag spenderade gårdagskvällen med att öppna ostron. Det visade sig motsvara ett kortare gympass, men gott var det iallafall. En av Igi's favorithistorier är om den gången han åt 36 ostron. Jag skulle kunna äta 36 ostron. Men se, det är finanskris, jag är student och jag orkar nog öppna max 15 innan jag måste pausa så det får vänta till bättre tider.
Ostron är ju en sån där grej där man antingen älskar dem eller hatar dem. Det är ju inte mycket kött, om man säger så, så man äter dem ju inte för att bli mätt. Jag älskar den rena havssmaken som riktigt fina ostron har, om man serverar med en droppe limejuice, ett par flingor havssalt och pyttelite värmd olivolja så har man le perfect amuse. Min bättre halva gillade smaken men hade lite svårt för konsistensen. Han gillar nog inte hajfenssoppa heller, men det är som med belugakaviar. Någon gång måste man smaka, sen kan man låta bli i resten av sitt liv om man vill.

Vi hade dessutom afternoon tea med ett par av våra favoritstammisar i söndags. Det var fantastiskt roligt. Man skaffar sig så bra vänner hos oss. Ni borde komma och provjobba i ett halvår eller så. Man upptäcker efter ett tag att man glidit över på samtalsämnen långt borta från vin och mat, och att det faktiskt gått tre timmar sen alla satte sig till bords. Jag är liksom aldrig på jobbet, jag är hemma. Som tur är får jag betalt för att gå hit, annars hade jag fått sova här också. Jag vet nog vad mon cher hade sagt om det...
Söndagarna är annars en av mina favoritdagar. På lördag kväll går personalen ut ibland efter stängning och pratar skit en stund, sen går man hem och sover. kl 10 dyker jag eller Igi eller båda två upp på jobbet och dricker kaffe och jag brukar äta frukost. Därefter följer ett par timmar av skitprat blandat med nya idéer och visioner och för min del polering av glas och bestick, för hans del fixande med afternoon tea. Sen serverar vi och pratar med lite av våra gäster, och sen stänger vi. Då går vi igenom föregående vecka, vi går igenom nästkommande vecka... och sen åker vi på varsitt håll hem och äter/lagar mat. Vad är en dag på jobbet?
Måndagar är oftast den tråkigaste dagen med en massa imbecill spam och onödiga smågrejer som ska fixas. Men måndagar har också sina ljuspunkter. En lugn måndag kan jag pilla med nya vinidéer hur länge som helst...

Nåja. Vi ser alla fram emot att Titti ska komma och berika köket. Vi har även lite kompetitiva förhoppningar för henne, så no pressure. Här dyker vi med huvudet före, och jag är säker på att det kommer bli tusen gånger bättre än det varit förut. Så håll utkik!

Gurl powah

Ja, nu är det väl ingen direkt hemlighet längre att Bloom är mer kvinnligt än manligt nuförtiden. Vi importerar en Titti från Rutz i Berlin för att berika och utveckla köket, och hon och jag har redan konstaterat att vi är "the star team". Varför? Vi har båda tatueringar föreställande stjärnor. Eftersom hon är kock och kan vara lite mer utsvävande har hon sina på armen, jag har min på höften där den aldrig ser dagsljus. Men ändå. Utanför restaurangen (men fortfarande med ett fast tygeltag) har vi Gun vår revisor, vi har Cecilia vår bankchef. Annette och Arabela är våra bak- och konfektyransvariga, och Victoria - sist men inte minst - som är vår stjärnservitris. Vad säger vi om PMS, morgonyoga och förfinad krigsföring á la manikyr? Bloom blir vassare, djupare, mer nyanserat. Kvinnor vet inte vad de vill så därför kör vi hårt på det vi var och en kan bäst. Stackars Igi tycker att han blir om- och inringad.
Så, en ny era. Girl power, fast utan blommiga byxor. Detta kan bli hur bra som helst.

Girlpower

Varför finns inget sådant här i Sverige? Seriöst, män har alltid organiserat sig i små klubbar som håller varann om ryggen och pushar varandra kollektivt upp på karriärstegen... Se på katolska kyrkan till exempel. Klubben för inbördes beundran. Och visst är det en dygd att vara fattig och vara utan materiellt ägande, speciellt om man bor i en liten egen stat med en egen bank och aldrig behöver orora sig för mat eller husrum... och just det. De andra klubbmedlemmarna får inte klaga på att du har mer. För det är ju en synd.
Nä, skämt åsido. Var är Sveriges Women of Wine? Någon som vill vara med och starta klubb? Så vitt jag kan ta reda på genom google har vi bara Britt på bkwine som håller Sveriges flagga högt i det avseendet. For visst har vi kvinnliga sommelierer i Sverige, jag känner flera. Men jag saknar motstycke till Jancis Robinson här, och en organisation som kan hjälpa unga förvirrade tjejer med vinambition (läs: jag). Och då menar jag inte en organisation typ munskänkarna eller nåt, där man träffas en gång i månaden och utvärderar systembolagets senaste. Nej, jag vill ha mer, lite kvinnor med "been there done that". Who's with me?

women in wine

Nu tänkte jag visa det lilla jag har av anarkofeminism. Håll i er.

I varje persons liv finns ju ett antal personer som betytt extra mycket, som hjälpt en att välja när svåra val uppstått eller som givit goda råd man inte kunde varit utan. Eller helt enkelt en sån där person som när man verkligen behöver det (men minst vill höra det) talar om för en hur det verkligen ligger till. Vidare finns det personer som man träffat och vars liv man får följa, som man kan se upp till och lära av. För mig som ung kvinna, och med tanke på vad jag sysslar med, vem har dessa personer varit för mig?
Jo, mest män. Tro mig, jag har läst Virginia Woolf's "A room of one's own", så jag antar att jag vet varför. Men ändå. Om man ska ta vinvärlden, vem lär jag mig av? En man (eller, ja, flera män). Igi är den bästa jag mött när det gäller vin, men han förstår inte problematiken med att få ont i huvudet av tannin, eller att vissa dagar i månaden vill man ha vendage tardives till allt. Även popcorn.
Så, därför tänkte jag börja rota i det här. Kvinnor i vinvärlden, och vad de gör annars. Jag har ju berättat om Maria Jesus Esteban som driver Aires del Duero vinexport i Castilla y Leon. Maken till entreprenör har världen inte skådat sen Blondinbella. Vi har ju vår alldeles egen Ida på Winetrade. Sen finns det ett antal framstående kvinnor som tillverkar vin i kända och okända vinhus. Så, så fort jag har hittat något intressant så tänker jag tala om vem hon är och varför jag blir glad av att veta att hon finns. Hur många kvinnliga Maste of Wine finns det egentligen? Och varför så få? Kom igen tjejer. Rent biologiskt (och det här vet jag eftersom jag läser biomedicin på Lunds Universitet) har kvinnor bättre lukt och smaksinne än män. Use it.

Kin Long

Jag och mon cher fiancée gick och åt på Kin Long i söndags, nu när jag ändå hade lite ledigt. (Där ser man hur ledig jag är i huvudet. Jag spenderar merparten av mina dagar på en av Malmös bästa restauranger, och är jag är ledig... spenderar jag merparten av min dag på en av Malmös bästa restauranger... om så än med min bättre halva, som inte vågar sig till Bloom när jag jobbar.) Vad ska man säga? Ni som inte fattat hur bra den här restaurangen är... Ja ni vet då inte mycket om mat. Bong håller faktiskt med mig. Se här och här. Underbart. Och en vinkällare som verkligen föll mig i smaken. Jag och älskling delade på en flaska Amarone som inte gick av för hackor, och lite champagne, kinesiskt öl och underbart gott te (inklusive hela proceduren) så var det verkligen med sorg i hjärtat vi gick därifrån. (Vi kommer att besöka snart igen, I promise)
Jag gör ju alltid som vi vill att folk gör på Bloom. Jag låter servitören bestämma. Vi är mycket goda vänner med ägarna (ännu mer så nu) så jag överlät till och med vinvalet till dem. Jag måste säga att det var klokt. Jag hade kanske valt ett vitt vin, eller något som inte behövde dekanteras, och då hade vi missat deras underbara dekanteringskaraff som jag nu har börjat hinta till Igi om att jag vill ha.
Underbart var det iallafall. Och om jag får som jag vill kommer vi att köpa te genom dem. Här pratar vi riktiga teblad, inte nåt jävla pulver i påse. Nä, det var så bra att vi måste gå dit en gång till för att kolla att det är sant.

I'm interested in the future, as I'm going to spend the rest of my life there.

Snacka om höst-upptakt! Restaurangen är typ fullbokad hela veckan och alla skiter i att vi håller på och förbereder höstmenyerna. Jag har föreslagit kollektiv yoga kl1630 innan serveringen började men ni kan ju tänka er hur väl det gick ned bland de testosteronhöga. Jag för min del börjar nu också på utvecklingsbiologi på dagarna, vilket är jättespännande. Nu ska vi bara komma ihåg att aaaaandaaaas....

Gewurztraminer

Vad att servera till kålpudding? Jag äter inte kålpudding så jag får gissa. En torr gewurztraminer kanske? Eller en torr riesling, gärna Alsace-typ. Inte vendages tardives, dock. Men who's offended by a riesling liksom? Inget rödvin iallafall. Eller tja, det beror sig väl på vad man ska ha i kålpuddingen. Fläskkött, till exempel, då skulle man behöva tanniner och mer alkohol.

Så. Dagens vinlära. Det är söndag, jag tvättar med mon cher fiancée och är LEDIG. Då vet jag inte vad jag ska ta mig till, knappt. Så kålpuddingsfunderingar, mat på en annan restaurang än Bloom och min älsklings sällskap hela dagen. Jag tror inte det är sant. Jag får ta mig in till jobbet mitt i natten och svara på lite mail, då blir det som vanligt igen.

Och så var det det där med bilder. Telia har inte fixat min klorinstinna telefon än, så jag har en seg nokia från förra århundrandet istället för min high-tech businesstelefon. Suck. Så det kommer. När datorn har fattat att telefonen inte är ett modem, och telefonen har fattat att den kan agera databas. Och just det, man måste ju ha tid att stå och vänta på att telefonen ska ta en bild. Och i restaurangbranschen står vi sällan stilla så länge. Det där med att "catch the moment" blir en underdrift om det tar en halvtimme att få till en bild.

ett slag för 21-åringarna

Jag berättar aldrig, eller rättare sagt med mycket få undantag, hur gammal jag är. Det är nämligen en katastrof för min trovärdighet. Inte så mycket för att jag vandrar runt med små rosa tofsar i håret eller så, utan för att fördomarna om folk i de tidiga tjugo är värre än om muslimer som råkar bo i Tora Bora och försörja sig på att valla getter. Ett exempel, s'il vous plaît.
Ett bord på fyra herrar har varit jättenöjda med de tre första rätterna och tillhörande vin. Vi börjar prata rödvin. Jag börjar prata om Monte Aman i Castilla y Leon. Alla är överens med mig om att Vespres passar bättre till carbonaran än vad, säg, en Beaujolais nouveau hade gjort. Men så kommer frågan om hur gammal jag är egentligen. Om jag skulle få för mig att berätta, att säga 21 och sträcka på ryggen, ja då får jag strax igen. Jag serverar sen ett sött vin till osten. Det är då det kommer. "Lilla vännen, såna här nymodigheter funkar inte. Jag vill ha ett stort glas rött vin till min ost, sånt vill man i den traditionella skolan. Jag vet inte vad ni lär er på sommelierskolan nuförtiden, men när du blir lite äldre och har utvecklat dina smaker lite mer, då kommer du hålla med mig."
Tack. Givetvis får var och en ha eget tycke och smak, men varför skulle jag gilla banyuls mindre om sisådär 10 år?
Om jag inte berättar och låter dem tro att jag är närmre de 30 så ifrågasätter de inte alls mitt val av banyuls.
Oftast blir det inte heller bättre av att Igi ibland får för sig att berätta att jag läser molekylärbiologi/biomedicin på Lunds universitet, för då blir jag genast en sån där student som går på champagnegalopp varje lördag och håller på med obskyra men vodka/punsch-relaterade nationsritualer på kvällarna.

Så, då slår vi ett slag för 21-åringarna. Vi kan. Vi vet ännu inte allt, men vi är hungriga. Må vi aldrig bli en del av systemet där vi följer villavovvevolvo-grejen och jobbar som socialsekreterare från 25 till 65 och därefter blir pensionärer som åker på bussresor till östeuropa. När jag blir pensionär tänker jag köpa en fjordhäst, flytta till en vingård i frankrike och förhoppningsvis bota cancer. Men för att detta ska gå så måste jag vara 21, jobba, plugga och fundera på livet. Snart fyller jag 22. Då är jag förhoppningsvis på god väg i WSET's kurser och är snart klar med min kandidat. Resten av livet kvar, jobba på. Och jag är säker på att banyuls fortfarande kommer att passa bra till ost.

Fler fiskhuvuden

Jag fick kasta mig på bussen från Lund för att hinna till personalmaten med Igi och en familj som själva äger en restaurang här i Malmö. Jag anlände med andan i halsen, hann precis bli varm i kläderna när vi diskuterade Malmös matkultur när Babs ringde. Sen blev jag fast i luren ett tag, och missade därför te och ost. Dumma Babs. Och inte kunde de lösa våra problem heller.
Under veckan har jag upptäckt följande:
1. Frystorkat espressokaffe med soyamjölk i smakar ingenting om man druckit juice precis innan.
2. En kaffe latte är mer än bara bryggkaffe, och en café coretto är mer än en modifikation av en irish. OCH det låter lite mindre bonnigt.
3. Servering a la Japonaise kan vara riktigt kul att säga fem gånger jättesnabbt.
4. Att vissa faktiskt föredrar mandarinvodka istället för grand marnier till sina crepes suzette. Fast då är de ju inte crepes suzette längre. Vad blir de då? Crepes Anastacia? Absolut Crepes?
5. Att även om ett vin inte är korkat så kan det "lose its life". Det är då det egentligen inte smakar illa, eller luktar illa för den delen. Det bara luktar och smakar inget alls. Och nej jag är inte förkyld. Och jag hade inte druckit juice precis innan.
6. Immanuel Kant hade helt lugnt blivit en super servitör, med alla de idéerna om plikttrogenhet.
7. Ingen städar toaletter gratis.

Tydligen ligger nya personalfilmen uppe nu. Jag har inte tittat. Men mon cher fiancée säger att jag ser mycket förvånad ut när Igi pratar med mig. Jag vet inte varför. It was rehersed, och sen fick vi göra typ 100 tagningar, så jag borde ju inte ha varit förvånad... Men som sagt, jag har inte sett den.

Till alla konstintresserade

Jag har fått massvis med mail om hur man kommer i kontakt med Cecilia som gjorde den fina tavlan till min bättre halvas 30-årsdag (Och min bättre halva är lite google-handikappad så han hittar henne inte själv). Så här har ni en länk till hennes blogg! Besök, absolut läsvärd! Cecilia, har du fler tavlor i temat film så vet jag någon som vill börja samla....

Tid, tid, tid

Nu är jag också tillbaka på universitetet, så om jag hade mycket att göra förut är det inget mot vad jag har att göra nu. Vi börjar hårt med bioetik, en veckas intensivkurs.
Note to self: läs Kant. Läs om "Consequentialism". Läs om utbrändhet. Sen bör terminen vara slut.

I'm back in black and this is how I wear it

Äntligen lite Ida-vin! För att fortsätta följetongen om fraktare som inte riktigt vet vad de pysslar med blev vi uppringda av någon som hade ett par paket till oss. Stackarn som svarade i telefon antog att det gällde tomater och tyckte att leveransen kunde vänta till på måndag.... och jag blev då utan mitt vin. Det hade kunnat vara en smärre katastrof, men det blev det som tur var inte.

Nu har vi fotboll på arenan och följaktligen har vi fullsatt i restaurangen och på terrassen. Kapprustning börjar: har vi tillräckligt med glas? Svar nej. Alla bankettglas åker upp från likörskåpet nere och polering påbörjas. Har vi tillräckligt med kaffekoppar? Svar nej. Alla kaffekoppar åker upp från porslinsförrådet. Har vi tillräckligt med tallrikar? Svar nej. Alla banketttallrikar åker upp ur kockarnas diverse gömmor. Har vi tillräckligt med personal? Svar nej. All hands on deck. Mat och vin? Tacka vet jag måndag när allt levereras. Och så var checklistan avklarad.

Nu kommer det snart folk och jag måste hoppa i kostymen. Jag har fått en del klagomål på att det är för lite bilder på bloggen, och detta kommer åtgärdas så fort min kära telefon har återhämtat sig från klorinbadet och kan kopplas till datorn igen. Telias reparationstid är ca 3 veckor. Så vi får se hur det blir med det.

Sommaren springer om mig

Vart i hela friden tog sommaren vägen? Jag hade många mål i början på maj: resa till castilla y leon och prova nya viner, göra en runda i frankrike bland en del av våra befintliga producenter, lära mig hela Sotheby's wine encyclopedia utantill, läsa alla WSET's kursböcker, äta mycket sommarmat och sluta dricka så mycket kaffe. Jag lyckades med det första, men sen så... ja.
Nu har jag jobbat på Bloom i mer än ett år, och jag är fast. Fråga mon cher ami. Jag drömmer om vin, mat och servettvikning och är på Bloom även när jag inte behövs. Mina söndagar går till att polera glas och läsa om vin. (Det där med att polera glas har blivit en arbetsskada. Jag har permanenta köttsår mellan lång- och ringfingret av glaskanten och har skrämt livet ur vänner och familj genom att skrika "stopp! jag måste polera glasen!" innan de får hälla upp vin hemma.) Och sen vi böjade med det här med personalmat så har vi fått så många nya vänner. Igår hade vi lite fiskhuvuden tillsammans med en av våra favoritfamiljer. Tre små töser hade de med sig, och en liten Alexandra imponerade på oss alla genom att äta två fiskhuvuden, flera fiskkinder, tomatsallad, Jonesey's hemgjorda korvar med olivsås och pak choi, och annanasparfait och kokossorbet... mycket mat för en sån liten tös! Och jag vet ju hur jag var när jag var liten, jag vägrade äta annat än pasta. Och då menar jag bara pasta, ingen sås eller så. Tur att man förändras. Fast jag gillar fortfarande inte blodpudding.

Och nu ser vi på hösten med en hel del spännande förändringar. Jag och Igi och köket har spånat fram så många nya idéer. Vissa är poetiska, andra fulla med symbolik och gemensamt är att hittils har de varit jättegoda. Och de blir bättre och bättre för varje gång. Detta kommer helt säkert bli vår bästa meny någonsin.

Nä, nu ska jag polera färdigt alla bestick. Sen ska jag äta indiskt med min familj och mon cher ami. Styrkeprov i mängd chili, jag och pappa brukar dra oavgjort. Vi får se hur mon cher klarar karai eller vindaloo....

Nu när Bloom har facebook...

Bloom finns numera på Facebook. Det är väl ingen hemlighet vem som ligger bakom detta då Igi i princip är så oteknisk det bara går att bli. Igi vägrar nämligen facebook. Så detta är till dig, Igi:
We are the facebook generation. Resistance is futile. You will be assimilated. Your culinary distinctiveness will be added to our own.

personalmat

Det är förresten personalmat igen på lördag kl 15. Ring om du vill komma. Igi har LOVAT mig att han ska laga sin berömda kaninconfit.
Jag är förresten mycket imponerad över skillnaden mellan scones på espresso house och de scones som Annette gör hos oss. Okej - scones är INTE en fralla med bikarbonat och ska INTE serveras med hushållsost. De BÖR innehålla russin. Och ska serveras med clotted cream eller double cream (each to his own) och strawberry jam av bästa kvalitet. Annars kan man ju lika gärna äta knäckebröd.

Vår favorit limousin-chaufför kallas Elvis. Om ändå alla hade en sådan. Vad lätt och underbart livet skulle vara.

Jag har stått utanför debatten om Whisky vs Whiskey, men snart måste jag ge mig in. Jag gick förbi en affär som sålde "wiskey"-glas häromdagen. Jag fick stanna och blunda en kort stund, och sända en kort tanke till Asimov på NYT. Vad säger SAO?

Vi fraktar

Vi är fortfarande lite imponerade över hur vissa fraktföretag sköter sin business. Visste ni till exempel att Billeberga ligger i Umeå, Visby i Norge? Och att en halv pall vin får plats i en taxi? Nej, detta visste inte vi heller. Sen är det ju så att hur vinflaskor formas regleras av lagar och traditioner, men inget av det verkar ha fått till flaskor som tål ett fall (läs: kast av sur fraktgubbe) på en halvmeter. Och givetvis ersätts inget som gtt sönder. TNT, ja allt som kommer fram ser ut som det råkat ut för en tänd dynamitgubbe.

Dirty Thirty

Mon cher fyller 30 idag, och därför kan jag avslöja vad det var jag fick med mig hem från Wine Trade i början på månaden. En tavla! Av Cecilia Forsell, verket "pulp fiction". Till min kära filmnörd.
Taylor's 10åriga var det enda som fanns på Hansa-systemet, så det fick bli den. Den 20åriga är roligare, men med det och vindruvor började firandet när jag slutade jobbet i natt.

Om det där med att inte ha en meny

På sista tiden har vi fått så mycket positiva kommentarer om att vi inte har en meny. Om hur skönt det är att slippa hela cirkusen med vadattäta-vadattdricka-papperhit-servitörerdit. Jag vet ju vad jag föredrar. Hellre oss, som har mat men ingen meny, än en del andra krogar som har en meny men ingen mat. Ni vet ett sånt ställe där man försöker beställa, men först val nummer fem går att få eftersom det saknas nåt hit eller nåt dit. Ja, ni vet. Men det kanske bara är jag.

Vit klänning!

Vi serverade ett jättetrevligt bröllopssällskap i lördags. Allt avlöpte jätteväl och alla var nöjda! Vi som alltid är lite bekymrade när vi ska ha "barnbord", med skrik om pasta och köttfärssås blev glatt överraskade av barn som åt purjolöksterrin och pasta carbonara och höll sig lugna hela kvällen! Det finns alltså hopp för nästa generation! Vi hade till och med ett litet spädbarn som alla i personalen fullkomligt blev kära i. Vad ska man göra, vi är ju restaurangpersonal, och barnet var sött nog att äta.... Men det gjorde vi inte. Vi bara bar omkring på den lille när vi inte serverade!

Sen hade vi personalmat på söndag, med flera goda stammisar. Till och med mon cher ami var inbjuden, och vågade sig på både fiskhuvud och pulpo. Ett liten tugga för människan, ett stort kliv för hela generation falukorv. Haha!
På tal om mon ami så smäller det imorn, och jag har redan gett honom den dära flaskan Taylor's. Han läser ju bloggen.
På lördag är det personalmat igen och två av våra mycket kära gäster har redan bokat. Kl 15! Ring mig så ska jag se om jag inte kan fixa plats åt ett par till.

Sen fick jag reda på något mycket spännande av vår kära vän My i söndags. Gällande gatukontoret och våra alger. My, som med mycket skicklig hand hjälper oss med vårt förgyllningsarbete på ytterdörren, hade ringt till gatukontoret för att höra om de inte kunde rensa upp lite av det skräp i dammen som samlas under vår terrass. Om inte annat kunde vi ju kanske få låna håvar eller något? Hon hörde inget på länge, så hon ringde tillbaka. Då hade de lagt ned ärendet eftersom de inte hade kunnat få tag på henne. Hon bad dem då med viss frustration ta upp ärendet igen, vilket de gjorde med nytt ärendenummer och allt. En vecka senare ringer någon från gatukontoret upp med meddelandet att håvar finns att köpa i fiskaffärer. Alla som vill ha ett ärendenummer kan få det av mig.

Nä, nu har jag bråttom. Vi har fullt hus ikväll och jag råkade tappa min telefon i en hink klorin igår när jag städade, så jag måste till telia för att få den fixad. Vi hörs!

Bröllop!

Om man frågar oss vilken typ av servering vi gillar bäst så blir svaret alltsomoftast vår vanliga servering. Dvs man bokar ett bord för ett sällskap, kanske max fem personer, och vi får överraska med mat och vin. På andra plats kommer helt klart bröllop.
Vi har ett bröllop lite senare här idag, och jag måste bära upp alla våra spiegelau vinglas för våra diskare har varit lite mer än lovligt klantiga med rödvinglasen - så det finns inte jättemånga kvar. Med tanke på hur allvarligt jag ser på servettvikning kan ni ju förstå att det är uteslutet att ett stort sällskap får olika rödvinglas... även om innehållet blir detsamma.

Jag fortsätter min kamp å de laktosintolerantas vägnar att uppfinna ett sätt att göra soyalatte i vår kaffemaskin. Det är inte lätt, men jag ger mig inte.

superkort

Skit också, det får bli ett kort inlägg mitt under servering. Vad är det för fel på fraktföretagen EGENTLIGEN? Nu har mina vinbeställningar inte kommit trots att jag beställde i god tid. Sist var hälften av flaskorna mos dessutom, eftersom paketen "ska" klara ett fall på en halvmeter. Dags för skärpning, eller?
Det här med soyalatte funkar inte heller. Dumma nespresso.

Ferrari

En av våra kära stammisar kom med sin Ferrari F1 igår. Igi blev alldeles till sig när han fick nycklarna, han sprang omkring jättelänge och ropade "I've got the keys!". Sen turades han och jag om att ta bilder på varann i förarsätet. Heja. Köket tyckte vi var fåniga (läs: de var avundsjuka) och vi fick därför en liten utskällning när vi kom tillbaka in. Men who cares. En röd F1!

Skolmaten

Igi's son har precis börjat ettan. Det tycker vi för det mesta är jättekul och varje gång han är på restaurangen frågar vi ut honom om läxor och det ena med det tredje. Han tycker att det är jättekul och vi är glada för hans skull. Men å andra sidan vet vi också att nu börjar ett långt lidande, och där är vi mindre glada. Jag talar så klart om skolmaten. Gratinerad falukorv, någon? Fyrkantig fisk med remouladsås på flaska? För 2,90 kr per portion, eller vad det nu är som gäller nu.
Hur många skolbarn tror ni faktiskt har sett ett fiskhuvud? Eller vet att man måste rensa fisk innan den blir en fiskpinne? Vi har Igi's son här med jämna mellanrum, och han är hur duktig som helst med pastamaskinen. Han vet att pasta börjar som ägg och mjöl. Vad för sorts matkultur främjar vi egentligen i Sverige, och hur mycket av det kan man egentligen skylla på staten? Är det inte dags att vi tar tag i det och gör något själva? Igi's son får med sig smörgåsar med lax och pastrami när det är falukorv i skolan. Vad äter era barn? Man får ju vad man betalar för, och jag minns åratal av skola när jag inte åt alls och därför inte kunde koncentrera mig på eftermiddagarna. Och sen har vi ju skandalhistorierna med pasta som hamnat på golvet och sen ändå serveras.

Nå, i England applåderas Jamie Oliver för sina upptåg. Vem gör det här? Vad tycker ni?

kaninconfit

Vi hade personalmat igår med ett par mycket trevliga gäster! På menyn den här gången hade vi kaninconfit med potatis och sås á la Alberto. Sen uppstod det vanliga grälet i köket i förhand om vilket vin vi ska servera. Till slut blev det lite Roinos.

Annars håller jag på att experimentera med kaffe. Varför är det så att bara Alpro soya fungerar någorlunda när man vill göra soyalatte? Dumma GoGreen.

Snart tänker jag berätta lite mer om banyuls i bloggen. Vi serverar banyuls till ost. Rött vin till varje pris, eller vad säger ni? :)

På tal om sinnesintryck

På tal om sinnesintryck har jag blivit förkyld. Det innebär en del problem. Det som orsakar svårigheter är att mitt luktsinne försvunnit helt i nästäppa. Då händer det roliga saker...
Jag skulle servera lite Condrieu. Hela kvällen hade avlöpt väl, men så var det en person som inte gillade dessertvin, vilket jag då tänkte ersätta med viognier. Så jag korkade upp, hällde upp... och tittade misstänksamt på glaset. Det såg inte riktigt rätt ut. Istället för att vara solgult såg vinet ganska pissigt ut. Jag har tidigare skrivit om trikloroanisol som bildas i vin ibland. Trikloroanisol luktar och smakar illa och är vad man kallar "korkeffekt". Vinet har alltså då blivit dåligt, och kan ibland föranledas av färgförändringas osv beroende på vilka kemiska reaktioner som ägt rum. När ett vin blir dåligt luktar det också illa, så jag försökt känna efter om det luktade konstigt. Jag kände just ingenting, inte ens vindoft. För allt vad jag kände kunde det ha varit kranvatten med karamellfärg, eller lacknafta. Därför smakade jag på det, med precis samma slutsats. När man är täppt och inte kan andas försvinner även den finkänsliga delen av smaksinnet, och det som blir kvar är sött, surt, salt eller beska. Vinet var lätt surt, vilket det faktiskt ska vara, men i och med att jag inte kände något annat och färgen ändå var konstig så ville jag inte chansa. När Igi kom tillbaka till vinstationen ett par minuter senare hade jag praktiskt taget kört ned hela huvudet i vinglaset i ett fåfängt försök att känna doft. Igi hällde upp ett glas, smakade och spottade raskt ut vinet igen. "Korkat", sa han och gick därifrån. Tänk så lätt det kan vara utan virus.
Igår serverade vi afternoon tea, och vi gjorde ett gäng smörgåsar med olika fyllning. En innehöll kungskrabba, en annan rökt lax och en tredje tomat och cream cheese. Jag fick en, och åt upp ganska raskt. "Vad tyckte du?" frågade Igi. "Jättegott, jag har alltid gillat lax", svarade jag. "Vad pratar du om?" undrade Igi. Det visade sig att jag hade fått en tomatsmörgås. Och konsistens som konsistens, rökt lax och tomat kan vara ganska lika.

Något som är trist är att Wine Trade har sortimentsprovning här i dagarna, och jag med min totala avsaknad av luktsinne samt fullbokad restaurang kan inte åka. Jag har deppat lite för det idag. På plussidan har vi haft en vinsamlare här idag och jag har fått diskutera Chateau d'Yquem. Alltid något.

Gränslösheter

Vi leker med idéer. Vad kan man inte servera på en tallrik? Om vi nu vill servera en resa, hur långt kan man färdas under en rätt? John Locke's tanke om att komplexa idéer kommer från enkla idéer som kommer från sinnesintryck läggs under lupp och dras ut. Hur långt håller det? Lämnar en tugga symbolik någon eftersmak eller är det bara tankegodis?
Vi funderar. Vi allmänutbildar oss ännu mer. Vi läser obskyra 1800talsverk och funderar på ceremoni och religion.
Och just det, det gäller bara mat. Så det är bara på blodigt allvar.

Creationism on a plate

Vi brainstormar inför höstmenyerna och den ena intressanta idéen efter den andra ploppar upp. Tema kan komma att bli vandringar, eller färder av något slag. Färdriktning? Tro, hopp och kärlek. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom. Vi tror på oss, vi hoppas på oss, och vi älskar vad vi gör. Översätt det till en tallrik mat så är vi hemma.

Stay patient, folks

Jag har bara idag fått ett tiotal mail om vad det var jag fick med mig hem från Wine Trade till min pojkväns 30-årsdag. Lugn, gott folk. Det kommer. Han läser ju det här, och det vore ju lite att förstöra la surprise om jag skrev ut på bloggen vad det är i förväg. Men jag lovar att efter den 26e så ska alla få veta vad det är. Jag kanske till och med får upp en bild. Annars kan man nog maila den rara Ida (Ida, varning för mail från mon cher ami) som förmedlar dessa ting.

Men något får jag la bjuda på. Så. Det finns ett portvin, Taylor's Tawny Port 20 yrs, som jag tänkte beställa hem och bjuda mon ami på helgen efter den stora dagen. Det och St Marcelin från Möllans ost, eller något. Så nu vet du det, mon cher! och så vet resten av världen att jag är mycket partisk till allt som råkar ha mitt namn på (fast Taylors lagrade är otroligt gott).

sandkrabbor

Igi har jagat mig och Vickan hela dagen med de små levande sandkrabborna som vi beställer ibland. Så jag har fått en veckas motion, och killarna har fått underhållning för en vecka. Nu hör jag Vickan skrika "Nej, sluta, den knips!" så jag får väl gå och rädda en stackars liten krabba här.

Wine for dummies

Vart ska man börja om man vill veta mer om vin egentligen? Jag minns den totala förvirringen när jag var 18 och skulle börja med alla synonymer, alla ursprung och mineraliteter. Alla pratade om saker jag inte förstod eller visste vad det var och förvirringen var total när två personer samtalade om två olika saker (lät det som) men det var samma sak (Trebbiano och Ugni Blanc, visst är de lika?).
Så. Filmen "Wine for the confused" rekommenderas. Oz Clarke's TV-serie likaså. Och sen vidare läsning: BBC.

Have fun!

Stora kanoner

Det verkar som att vi har lite problem med våra telefoner. Det skulle inte vara första gången, men vi ber er ha lite överseende med att Telia inte kan hålla koll alltid.
Men iallafall. Vi fick ett roligt samtal idag, och det gällde det här med att vaska champagne. Vi har aldrig stött på det förut, och om man nu vill betala för sådana dumheter så går det ju för sig också. Men det kostar tredubbelt, för jag ska ha lite extra för sveda och värk. Det får jag nämligen när jag häller ut ett fint vin i vasken.

Att driva restaurang, del 1.

Jag ska härmed börja på en följetong. Här kommer jag skriva allt som handlar om hur man driver en restaurang, fast minus det roliga (vin, servering, matlagning). Det är här skatteverket, kommunen, länsstyrelsen och allt annat roligt kommer in. Allt det som upptar minst 50% av mitt arbete, men som inte handlar ett smack om Frankrikes terroir. Baksidan helt enkelt.

En god vän till mig som är en utmärkt kock drömde en gång om att starta sin egen rörelse. Han kanske drömmer om det fortfarande, vad vet jag, men då är det i en sån där "i den bästa av världar"-dröm där att vara restaurangchef faktiskt innebär att man jobbar med mat. Han fann nämligen att oavsett hur han gjorde så skulle han vara tvungen att anställa en person, antingen till att laga mat (vilket var vad han ville göra) eller till att sköta administrationen. Detta hade han inte råd med, med skyhöga hyror på lokaler, investerings- och startkostnader, de kostnader för ombyggnation som krävs av kommunen för att man ska kunna ha ett restaurangkök där det bara funnits ett vanligt kök förut. Lönen i sig var inget större problem för den extra personen, utan rörelsen föll på skatten. Skatt, skatt, skatt. Dygnet har bara 24 timmar, och lite måste man sova och äta ibland, upptäckte han.
Vi pratade om hans skrinlagda drömmar när jag var hemma hos honom sist. Han tittade på mig med helt förundrad blick och sa "Vet du vad det värsta var? Att jag aldrig fick laga och servera mat. Jag skulle driva restaurang och var aldrig i köket. Det är så mycket som måste skötas runt omkring med omöjliga lagar, regler och förordningar att jag helt enkelt inte hade tid eller råd att vara där. Är det inte konstigt?" Så nu drömmer han, när han sitter på sitt jobb i ett kontorslandskap, om ett litet hus i en by i Frankrike. Med ett stort kök och en vingård brevid. Dit ska han när han är pensionär och spendera resten av sin tid på att göra det han drömde om som ung.

Och nu sitter jag här och ska fixa Babs. Jag är så eveinnerligt trött på j-vla Babs som idag, under 2000-talet, inte kan fixa en kortterminal som helt enkelt tar betalt när man drar ett kort i den. Jag och igi hade ett möte imorse med två visionärer. Jag och Igi stod för vardagsrealismen: om 1500 pers ska vara på samma ställe samtidigt, och man ska servera mat, då krävs toaletter, sopkorgar, sopcontainrar, glasbanker, första hjälpen, rinnande vatten, el-uttag, kylar, frysar, bord, stolar, skyltar, pappersservetter, plastglas, papptallrikar serveringstillstånd, brandplan och personal och koordinatorer. Och vi vet vart man finner allt detta. Fast vi egentligen bara vill laga mat och servera vin.

Wine Trade, let's do business!

Efter att ha mått illa under hela resan upp till Stockholm (X2000 genom den Småländska skogen, serpentine to say the least!) anlände jag till Grev Turegatan 55 och Wine Trade's kontor. Kontor med uteplats, precis som vi gillar det. Här hittade jag trevligt sällskap, killarna från F12 och Britt och Anders från BKwine och Ida och Niklas så klart! De hade dukat upp med god mat och mycket trevliga viner från byn Calce. Ett av vinerna känner ni som ätit hos oss sedan förut, Cuvée Nougé från Domaine Matassa som är 70% Muscat, 25% Maccabeu och 5% av min favoritdruva (gissa!). Annars hade vi Three Trees (ett nytt samarbete) och Pithon och Gauby. Jag kommer även hem med ett rosé och en Cremant d'Alsace som fått många fina utmärkelser och definitivt var en positiv upplevelse för mig. Jag fick även en liten specialprovning av Macvin från Jura som jag också har med hem i resväskan!
Det blev trevliga samtal om allt från Kroatien (ni har kanske läst uttalanden från diverse auktoriteter om att Kroatien kan komma att gå om Frankrike och Spanien som största vinproducerande land. Detta avfärdar vi som ett lätt vansinne), Orange Wines från norra Italien (vita viner som görs nästan på rödvinvis med lång kontakt med skal. Ger hög tanninhalt och nästan oxidering. Mm.) och systembolaget. Det äralltid trevligt att prata vin med folk som jobbar med vin!
När jag började bli trött förpassades jag hem till Ida och Niklas som bor bara ett par kvarter bort i en jättefin lägenhet. (Ett till litet samarbete, ni är välkomna att ta över mitt hem när ni är i Skåne nästa gång!) Jag skrev snabbt ihop mina anteckningar om vinerna och sen somnade jag som en sten. Det märktes helt lugnt att jag jobbat länge på lördagnatt och gick upp tidigt för att hinna med tåget på Söndag morgon! Så imorse mötte jag Ida kl 8 för frukostmöte på Mocco, och sen packade vi ned de viner jag ska ha med mig hem. Därefter blev det ett snabbt besök hos Sören på F12 för att lämna viner och sen hamnade jag på Centralen med en stor latte, The Pour och Decanter innan tåget gick. En trevlig liten paus och definitivt en av de positiva saker med att jobba med vin: man får lite "semester" för att gå på provningar!

Nä, nu ska jag sätta mig och blunda för Småland närmar sig. Bilder kommer upp senare!

A day with wine trade

Har supermycket att skriva om (och länka till!) men det får vänta tills jag sitter på tåget. Måste bara snabbt säga att Ida och Niklas på Wine Trade är otroligt duktiga och trevliga. Mycket goda viner och god mat och trevligt sällskap (killarna från F12 och bkwine bland annat!). Förutom en resväska full med vin är ett stort plus att jag nu har en 30 års present till min käre pojkvän! Wine Trade har allt tydligen. Och nej älskling, det är inte en flaska vin. Det är lite mer pulp fiction än så! Vi hörs strax igen, ska bara gå på tåget. Hoppas internet ombord funkar den här gången...

Winetrade imorgon

Imorn ska jag hälsa på Ida och Niclas på Winetrade i Stockholm. Det blir en liten vinprovning och sen har Ida lovat "underhållning" vilket ska bli jätteroligt. Jag tar med mig minidatorn på X2000 (4h. Jag kommer att dö) och bloggar under tiden!

Lundsson, you make us proud.

Vi hade finbesök häromdagen, och vi är så glada att våra matäventyr uppskattas! Efter många små konversationer om hur livet BORDE vara (mitt i natten-hobby: läsa böcker, dricka sauternes, äta mörk choklad och sen INTE få hål i tänderna) och sen hur livet ÄR (vinmässor med provningar från de olika lokala producenterna, och sedan kapplöpning med alla andra för att köpa upp de bästa flaskorna) kan vi konstatera att det är den här typen av gäst vi älskar att ha: livsnjutare och polygourmeter.

Ett samtal med två gäster igår hamnade nära meningen med livet: efter att jag spårat ur och föreläst om chablisviner (speciellt grand cru, ketteridge vs portlandian terroir) och de två stackarna som tvingats lyssna undrade vad som driver oss. Det är en manisk glöd som sitter någonstans mitt i bröstkorgen och gör våra ögon lätt rödkantade. Det är vad som får mig att darra på handen när jag ska dekantera en Montrachet, det är vad som får Igi att prata om poesi och magi när han serverar handmatad foie gras, det är vad som får kockarna att hålla andan när de smakar på en sansho button. Det är en upplevelse hos oss som vi förnimmer ända ut i fingerspetsarna, som vi serverar på tallrikar vi alla lagt hand på. Hade själen varit synlig hade det lagts som en skimrande film över maten, och samma skimmer återfinns efter en tugga eller klunk i gästerna ögon. Det är vad som driver oss. Ett par timmar varje kväll har vi vår egen show, och det är bara lite större än resten av livet.