Inspired!

Då hade vi vinprovning. Mats hade med sig ett tjugotal flaskor eften en andra evaluering, och nu har vi 8 nya viner vi ska beställa till december! Vi har provat en del av vinerna på en del utvalda gäster, och gissa vilket vin alla gillar bäst? Monte Aman, 5 månader på ekfat och min överlägsna favorit. Monte Aman och Vina Albares, det är två namn att komma ihåg. D'Ornia lika så, vår nya prieto picudo.
Så jag är inspirerad och nymotiverad. Det bästa som finns är att ha en historia bakom vinet man serverar, och det har vi ju verkligen här!

Visste ni förresten att det finns en druva som heter Vidal (Vidal blanc)? Den använda mest till icewine i framförallt Kanada, men en och en annan inspirerad svensk har gett sig på att odla och göra icewine i det glada Sverige. Så nu har vi 12 flaskor Vidal i källaren. Och ja, vi HAR dragit skämtet "12 flaskor Igi"....

Men ibland blir man lite trött. Jag går i skolan hela dagarna och just igår ägnade jag hela dan åt att dissekera äggstockar från bananflugor. Och när jag väl hamnade på jobbet och kom igång med servering har vi ett bord som tyckte att en ung blond tjej som dessutom är sommelier är det roligaste att försöka dissa sen deltagarna i idol. Vanligvis tar jag inte åt mig utan använder mig av något av de tusen knep Igi lärt mig för att avväpna en sådan attityd, men eftersom jag var så trött så kortslöt det sig mest i hjärnan. Man får liksom inte glömma att det inte handlar om mig eller vart jag är utbildad eller om jag faktiskt vet hur man tillverkar banyuls eller macvin d'jura, utan mest om att killen försökte imponera på sitt bordssällskap och kunde inte för sitt liv lista ut vad det var för vin vi serverade. Jag tror jag hade blivit glad om jag blev serverad en prieto picudo som faktiskt inte går att få tag på i Sverige och det råkar vara den enda flaskan, men nej se det blev inte han. Han var mest sur över att det inte var en pinot noir från Burgundy. Och det är ju såklart mitt fel. Ibland har Igi en fördel i att vara en utländsk man. Som tur var var tjejen vid bordet jättetrevlig, så det vägde upp. Men just när man är trött och inte har den där raljerande distansen till andras sårade egon... ja, man blir tröttare, kan vi väl säga.