torsdag 31 december 2009

Det är nyårsafton!

Det är nyårsafton och hela personalen har precis ätit pre-service middag från McDonalds. Jag skojar inte.
Som tur är får vi lite godsaker fram emot midnatt, och menyn vi ska servera ikväll är heeeelt fantastisk! Vi håller just på att damma av lite bubbel från -88, Frog och jag. Det och Condrieu... Mmmm.
Nä, som vanligt. Jag ska springa. Gott nytt år på er allihopa, från oss alla till er alla!

söndag 27 december 2009

Nyyyyyår!

Vi förbereder nyårsafton - och vilken afton sen! Vi kommer att börja med lite kanapéer och lite 1988 Deutz vintage champagne, då förstår ni att det är speciellt (de är lika gamla som jag, tjoho! Tack Mårten!). Sen blir det en 7-rätters gourmetparad av Titti och co. 2000 pix per person för detta kalas, och vi har ett par platser kvar! Boka NUUUUUU!

fredag 25 december 2009

Årets julklapp...

... är en rappgris.
Ja? Finns det rapphönor så finns det väl rappgrisar.

torsdag 24 december 2009

Feministspöket såhär på julafton

Kalle Anka är slut, snart blir det lutfisk och Bloom-glögg, men där emellan hade vi vistt lite julklappar att dela ut. Min lillasyster hade snubblat över det här med "vindagboken" - jättesmart till mig som skriver ned mina vinanteckningar tillsammans med alla mina andra funderingar i en grön bok från Gleerups med ett citat från Henry James på "It's time to start living the life you've always dreamed of".
Jag blev jätteglad fram tills jag läste beskrivningen. Den lyder såhär:
"Vinprovning med kollegorna, middag med hustrun i London... ett vinnamn, en årgång, några ord om doft och smak".
Mitt problem är detta: varför utgå ifrån att det är heteronorman (medelålders vit man med bil och inkomst) som dricker vin, är intresserad av vin och vill komma ihåg vad för typ av vin som druckits? När Amerikanska konstitutionen skrevs så sa de "We, the people" - men där ingick inte jag. Jag trodde tiden var förbi då sofistikation, idéer eller varför inte ett intellekt eller en tanke överhuvudtaget antogs vara ett privilegium som bara kunde åtnjutas av halva mänskligheten.
Jag är molekylärbiolog med en nästan färdig kandidat i biomedicin. Jag kan tala om att kvinnor har ett känsligare olfaktoriskt sinne än män och således har vi större förutsättning att känna subtila doft- och smaknyanser. Jag är uppriktigt besviken över att Sverige fortfarande är så vinanalfabetiska att mentaliteten styrs av rationalisering i centiliter och tanken att inkomst och kön är förutsättningar för intresse och förmåga att uppskatta.
Jag gick på promenad genom kyrkogården i Kalmar idag, i och med att det var julafton morgon tog jag extra tid på mig och läste lite på gravstenarna. Visste ni att det bara är män som begravs på kyrkogårdar? Vart tar kvinnorna vägen?

Intresse skapas där det odlas. Skärp er.

Happy holidays!

Vi borde starta en utkörningservice på julafton. Jag pratade precis med Igi, som ska köra runt med skinka och sjögräscaviar innan Kalle Anka.
I vilket fall som helst så önskar vi god julmat med en non-dosage champagne, för det var speciellt, vill jag lova! Jag hoppas att Ida snart har en champagne för oss att prova! Jag och mon cher Frog har flera spännande provningar att gå på i det nya året som vi verkligen ser fram emot!

Gällande Nyårsafton har vi fortfarande ett par platser kvar! Skynda er att boka om ni vill komma! 2000 pix per person vilket täcker hela kvällen (och då menar jag hela kvällen, verkligen head-to-toe eating). Maila oss eller ring oss (040-79363) för bokning!

onsdag 23 december 2009

we wish you a merry christmas

God Jul allihopa! Jag sitter hemma hos mina föräldrar med en hel hög helg-läsning (Wine Spectator, Livets Goda, The Chateauneuf-du-pape book, Vanity Fair). Tyvärr är mon cher inte här, jag är helt säker på att han skulle uppskatta kombinationen Anna Anka och gewurztraminer. Jag har redan hittat något jag måste göra: jag knallade ned till systemet och köpte en non-dosage champagne att prova och jämföra med en konventionell blanc de blancs. Wohoo!

Läsningen att rekommendera över jul är helt klart A.A. Gills krönika i Wine Spectator. Vi följer tradidtioner lite på samma vis - utan att fråga varför, och hälften av nöjet är lite av det pin man lider under tiden. Jag menar, varför tror ni ingen äter lutfisk under resten av året?

Annars så ville jag mest säga GOD JUL från oss alla på Bloom till er alla!

måndag 21 december 2009

inlägg 200

Såhär i juletid är det väl passande att inlägg nr 200 dyker upp! Gärna ska man ha något vettigt att skriva också. Vi har haft en helt tokig helg, först en massa spring upp och ned i vinkällaren med vin äldre än jag, sen bara smockfullt, sen tea for two all around och idag har vi inte bara några av våra käraste stamgäster utan också en av våra favoritrestauratörer på besök. Ni som läst bloggen vet vad som gäller: jag sitter här och skriver på bloggen samtidigt som jag diskuterar en vinprovning av italienska viner med mon cher Frog samtidigt som vi båda egentligen behövs på övre plan.

Förresten ska vi åka och lämna kakor till alla barn som ligger på sjukhuset över jul iår igen, ni som vill vara med och sprida julglädje (ta med en tomteluva) ring oss så kan Igi fixa så att ni får göra oss sällskap!

fredag 18 december 2009

What we're a-laughing at.

Jag har underhållit alla på labbet med denna artikel. And they say nerds don't have fun! Det förklarar också hela Sveriges humörsvängning såhär mitt i julupptakt och julrusch.

Cellar night är ikväll och vi laddar för dem som bokat. Jag har beställt ett stort gäng vinböcker som nu kompletterar vår lilla samling vid vinstationen. Snart kan vi starta ett bibliotek...

tisdag 15 december 2009

Este es mi vino.

Jo, min spanska håller ju på att förfalla helt. Numera är det tyska som gäller i köket och franska för oss i kostym, så det är kanske inte konstigt att jag är förvirrad!
Jag njuter av första koppen kaffe för dagen efter en "Journal Club" på labbet. Journal Club innebär att någon i personalstyrkan presenterar och sammanfattar en ny artikel ur en vetenskaplig tidsskrift, och sen dikuteras den under en knapp timme. Ett jättebra sätt att tillgodogöra sig ny information och hålla sig uppdaterad. Jag efterlyser helt klart detta inom mat och vinvärlden! Är det någon som vill vara med? Jag kan helt klart tänka mig att presentera Asimovs åsikter om Chateauneuf-du-pape 2007 som precis lanserats. Eller någon av krönikorna ut Livets Goda eller Wine Spectator. Ring oss.

Vi har en ny kompis. Han ska öpnna restaurang i Danmark i februari - Open kommer den att heta! En superskön kille som verkligen belyser ett problem vi har kockar emellan i Sverige. Han kommer nu vara en stående inventarie på Bloom (när han hinner) för att diskutera och utveckla idéer med Titti och gänget. Super! Som Journal Club fast för kökschefer! Varför gör inte svenska kockar sånt? Det ska till en dansk alltså. Han sa när han var hos oss häromdan att det är alldeles för stora egon bakom pannorna på denna sidan sundet - en idé är en idé och kan inte patenteras. Spelar roll vems idé det är, den färdiga produkten är alltid annorlunda från första ritningen, och det han lagar respektive det vårt kök lagar kommer alltid vara annorlunda, om inte annat av den enkla anledningen att de har lite olika tycke och smak. Vi borde helt enkelt dela med oss lite mer av hur vi tänker i köket, tycker vi. Vi tror att kockarna tjänar på att jaga lite mer i flock än ensamma. Try us.

lördag 12 december 2009

Invasion

Vi blev invaderade igår och hade totalt fullsatt. Inte en enda extra stol fanns att tillgå. Men vi hoppas att en av våra käraste stamkunder var nöjd och att terminsavslutningen blev som de hade hoppats!

Och nu när vi serverar prieto picudo så vandrar jag stolt runt och säger till alla "esta mi vino". Annars pratar vi mycket franska och tyska bland personalen just nu. Arnaud fick se sig pikad igår efter att, med brett franskt uttal, säga "it's the french way", som lät mer som "it's the feng sui". Klockan midnatt igår var detta mycket roligt, skämt om guldfiskar och kaktusar haglade och det blev inte bättre av att vår allt-i-allo hade knarrande skor, som han tyckte lät som att en ankfamilj förföljde honom.

Vi hade en mycket lyckad tastingkväll för några få utvalda häromdagen, och det är alltid kul att få bekräftat att även när våra idéer är "out there" så gör de sig ändå bra på tallrik och i glas.

På tal om glas så har Mon Cher varit lite väl ivrig att komma och hjälpa till att städa undan och polera glas de kvällar jag jobbar. Jag vet varför. Det är nämligen möjligtvis så att hans julklapp göms någonstans i katakomberna på Bloom, och om han lyckas få en skymt av den så har han löst det eviga problemet "jag vet inte vad jag ska köpa till min respektive förrän jag vet vad hon köpt för något till mig". Men pilutta dig, hjärtat, för den är välgömd.
Presentkorten på Bloom flyger ur lådorna och blir till klappar under granen. Tyvärr är det ju ingenting för mig, jag har ju nöjet att besöka Bloom så ofta jag vill och kan utan att det kostar mig ett öre, tvärt om. Jag ska göra det lätt för den stackaren och tala om vad det är jag vill ha: en espressomaskin med mjölkskummare - att upprätthålla mitt koffeinberoende är ett viktigt uppdrag som restaurangpersonal.

Livets Goda denna månad har flera intressanta artiklar och krönikor på ett grundläggande problem i Sverige med vårt kära systembolag. Pris vs kvalitet, och varför är det alltid så att de importörer som säljer bag-in-box dussinvin som dricks av alla som vill bli fulla tjänar miljoner, medan små importörer som säljer hantverksvin går i konkurs när systemet vägrar höja säljpriserna i finanskris. Förlust per flaska kan vi tala om där. Jag vet inte hur det är med er, men jag lägger hellre fler guldpengar på en riktigt bra flaska lite färre gånger i månaden än dricker Emotions eller Happy Cat varje dag.

Nä, nu får jag skärpa mig. Jag ska snart vara i pildammsparken för att bli fotograferad tillsammans med resten av personalen för den nya hemsidan och den nya videon. Det händer mycket spännande på nätet nu, bland annat för bloggen! Detta hoppas vi kunna berätta mer om snart.

(Och ingen har väl missat att jag blivit vegan igen, till Igi's stora förtret. Det är i egentlig mening ingen politisk övertygelse, det är bara det att om man jobbar på restaurang där man blir istoppad diverse godsaker i ett kör varje dag i experimentsyfte, då går man upp i vikt. För att lägga mig till lite nya goda vanor och bara äta foie och valhrona vid tillfälle och lite nyttigheter till vardags, så är det dags för en detox på vegankost. Veganmat innebär faktiskt inte bara råa morötter. Kolla in www.fatfreevegan.com/blogs för en massa intressanta recept och idéer! Nej, jag vet att man inte ens behöver skippa choklad! Man får leta lite efter sina varor ibland, men Astrid och Aporna här i Malmö har allt vad man kan behöva i veganväg. Och det ligger mindre än 2 min promenad ifrån där jag bor. Hurra!)

tisdag 8 december 2009

Anonymous, or a well-known critic? We prefer the professionals.

A spectre is haunting Sweden - matkritikerspöket. En superbra sammanfattning av den debatt som pågått ett tag nu hittar ni hos Lisa på Taffel. Det allra senaste är detta, att restauratörer har bedömt matkritikerna - anonymt. Det är underhållande läsning, om inte annat! Jag tänkte idag leverera de samlade åsikterna från restaurang Bloom.

Som restauratör antar jag att man i värsta fall ser matkritiker som ett nödvändigt ont, i bästa fall som själsfränder som delar samma passion för mat och vin som en själv. Så hur ska det vara? Är det bättre om vi känner igen dem, eller är det bättre om de kliver in som vem som helst? De krogkritiker vi känner och tycker om får hos oss samma behandling som vilken annan stamgäst som helst. De har varit hos oss många gånger förut och det är viktigt för oss att det blir lika bra varje gång. Det skiljer sig inte alls från när vem som helst annars kliver in genom dörren, bortsett från att serveringspersonalen redan vet eventuella allergier, preferenser och familjeförhållanden.
Titti sammanfattade det i en mening: som kund hos oss ska man få bästa möjliga upplevelse - varje gång. Visst, vi kan inte tillfredsställa alla - om man vill ha pizza en fredagkväll så ska man tyvärr inte gå till oss, precis som man inte ska gå till ett sushiställe för bruschetta. Vi vill vara professionella, till den grad att det inte ska spela roll om recensenten är anonym eller inte - köket ska vara spiksäkra på att allt de levererar är perfekt, serveringspersonalen ska vara uppmärksam och överallt samtidigt. Om detta stämmer, så ska det inte spela någon roll om Moster Märta eller A.A Gill kliver in genom dörren.

Men. Med det sagt tycker vi att vi kan kräva att bli bemötta på samma professionella vis av våra kritiker. A.A Gill brukade ju leva rövare "bara för att" - om vi är professionella yrkesmänniskor och behandlar recensenter som vilken gäst som helst ser vi gärna att recensenten beter sig som just vilken gäst som helst.

Detta är ju ett drömscenario på något vis, alla känner väl igen sig i att de har klivit in någonstans och fått bränd mat, snobbig serveringspersonal etc medan en krogredaktör sitter på bordet brevid och äter foie "on the house". Därför kan jag absolut applådera de tidningar som skickar ut kunniga anonyma patruller utan kamera och skrivblock för att testa krogar. Matkunnandet är viktigt i sammanhanget - iallafall för oss - om man inte vet litegrann om mat och vin och hur saker går till bakom köksdörrarna så känns det inte som att det ligger något värde i kritiken. Det finns klara skräckexempel när "steak tartare" har misstagits för "tartaresås med köttsmak" av någon glad med spaltutrymme.

Och visst har kritikerna sina favoritrestauranger, och kompisar bland restauratörerna. Hur ska det då gå att kritisera polarna? Åter igen hamnar vi på det där med att vara professionell i sitt arbete. Domare får inte döma sina grannar eller sina vänner, det är jäv. Samma princip måste gälla kritik i tidningar? Det blir ju som vilken annan dom som helst, och för restauratören är det svårt att "överklaga".

Nä, man kan hålla på hur länge som helst. Vi har många historier på lager om matjournalister som skrivit om oss trots att de aldrig varit hos oss och ätit, de som druckit för mycket och skrivit fel om oss, de som bosatt sig hos kockarna och de som vi helt enkelt gillar för att de delar vårt stora intresse - mat och vin.

Bloggen har blivit lite lidande nu i en vecka när det har varit knasmycket bokningar och knasmycket exjobb. Men vi är kvar allihopa. Och vi har roligt. Igi fyllde år igår. Ring och gratta till 21-årsdagen. Eller oj, nu blev det fel årtal, men strunt samma.