måndag 31 augusti 2009

I'm back in black and this is how I wear it

Äntligen lite Ida-vin! För att fortsätta följetongen om fraktare som inte riktigt vet vad de pysslar med blev vi uppringda av någon som hade ett par paket till oss. Stackarn som svarade i telefon antog att det gällde tomater och tyckte att leveransen kunde vänta till på måndag.... och jag blev då utan mitt vin. Det hade kunnat vara en smärre katastrof, men det blev det som tur var inte.

Nu har vi fotboll på arenan och följaktligen har vi fullsatt i restaurangen och på terrassen. Kapprustning börjar: har vi tillräckligt med glas? Svar nej. Alla bankettglas åker upp från likörskåpet nere och polering påbörjas. Har vi tillräckligt med kaffekoppar? Svar nej. Alla kaffekoppar åker upp från porslinsförrådet. Har vi tillräckligt med tallrikar? Svar nej. Alla banketttallrikar åker upp ur kockarnas diverse gömmor. Har vi tillräckligt med personal? Svar nej. All hands on deck. Mat och vin? Tacka vet jag måndag när allt levereras. Och så var checklistan avklarad.

Nu kommer det snart folk och jag måste hoppa i kostymen. Jag har fått en del klagomål på att det är för lite bilder på bloggen, och detta kommer åtgärdas så fort min kära telefon har återhämtat sig från klorinbadet och kan kopplas till datorn igen. Telias reparationstid är ca 3 veckor. Så vi får se hur det blir med det.

söndag 30 augusti 2009

Sommaren springer om mig

Vart i hela friden tog sommaren vägen? Jag hade många mål i början på maj: resa till castilla y leon och prova nya viner, göra en runda i frankrike bland en del av våra befintliga producenter, lära mig hela Sotheby's wine encyclopedia utantill, läsa alla WSET's kursböcker, äta mycket sommarmat och sluta dricka så mycket kaffe. Jag lyckades med det första, men sen så... ja.
Nu har jag jobbat på Bloom i mer än ett år, och jag är fast. Fråga mon cher ami. Jag drömmer om vin, mat och servettvikning och är på Bloom även när jag inte behövs. Mina söndagar går till att polera glas och läsa om vin. (Det där med att polera glas har blivit en arbetsskada. Jag har permanenta köttsår mellan lång- och ringfingret av glaskanten och har skrämt livet ur vänner och familj genom att skrika "stopp! jag måste polera glasen!" innan de får hälla upp vin hemma.) Och sen vi böjade med det här med personalmat så har vi fått så många nya vänner. Igår hade vi lite fiskhuvuden tillsammans med en av våra favoritfamiljer. Tre små töser hade de med sig, och en liten Alexandra imponerade på oss alla genom att äta två fiskhuvuden, flera fiskkinder, tomatsallad, Jonesey's hemgjorda korvar med olivsås och pak choi, och annanasparfait och kokossorbet... mycket mat för en sån liten tös! Och jag vet ju hur jag var när jag var liten, jag vägrade äta annat än pasta. Och då menar jag bara pasta, ingen sås eller så. Tur att man förändras. Fast jag gillar fortfarande inte blodpudding.

Och nu ser vi på hösten med en hel del spännande förändringar. Jag och Igi och köket har spånat fram så många nya idéer. Vissa är poetiska, andra fulla med symbolik och gemensamt är att hittils har de varit jättegoda. Och de blir bättre och bättre för varje gång. Detta kommer helt säkert bli vår bästa meny någonsin.

Nä, nu ska jag polera färdigt alla bestick. Sen ska jag äta indiskt med min familj och mon cher ami. Styrkeprov i mängd chili, jag och pappa brukar dra oavgjort. Vi får se hur mon cher klarar karai eller vindaloo....

fredag 28 augusti 2009

Nu när Bloom har facebook...

Bloom finns numera på Facebook. Det är väl ingen hemlighet vem som ligger bakom detta då Igi i princip är så oteknisk det bara går att bli. Igi vägrar nämligen facebook. Så detta är till dig, Igi:
We are the facebook generation. Resistance is futile. You will be assimilated. Your culinary distinctiveness will be added to our own.

torsdag 27 augusti 2009

personalmat

Det är förresten personalmat igen på lördag kl 15. Ring om du vill komma. Igi har LOVAT mig att han ska laga sin berömda kaninconfit.
Jag är förresten mycket imponerad över skillnaden mellan scones på espresso house och de scones som Annette gör hos oss. Okej - scones är INTE en fralla med bikarbonat och ska INTE serveras med hushållsost. De BÖR innehålla russin. Och ska serveras med clotted cream eller double cream (each to his own) och strawberry jam av bästa kvalitet. Annars kan man ju lika gärna äta knäckebröd.

Vår favorit limousin-chaufför kallas Elvis. Om ändå alla hade en sådan. Vad lätt och underbart livet skulle vara.

Jag har stått utanför debatten om Whisky vs Whiskey, men snart måste jag ge mig in. Jag gick förbi en affär som sålde "wiskey"-glas häromdagen. Jag fick stanna och blunda en kort stund, och sända en kort tanke till Asimov på NYT. Vad säger SAO?

Vi fraktar

Vi är fortfarande lite imponerade över hur vissa fraktföretag sköter sin business. Visste ni till exempel att Billeberga ligger i Umeå, Visby i Norge? Och att en halv pall vin får plats i en taxi? Nej, detta visste inte vi heller. Sen är det ju så att hur vinflaskor formas regleras av lagar och traditioner, men inget av det verkar ha fått till flaskor som tål ett fall (läs: kast av sur fraktgubbe) på en halvmeter. Och givetvis ersätts inget som gtt sönder. TNT, ja allt som kommer fram ser ut som det råkat ut för en tänd dynamitgubbe.

onsdag 26 augusti 2009

Dirty Thirty

Mon cher fyller 30 idag, och därför kan jag avslöja vad det var jag fick med mig hem från Wine Trade i början på månaden. En tavla! Av Cecilia Forsell, verket "pulp fiction". Till min kära filmnörd.
Taylor's 10åriga var det enda som fanns på Hansa-systemet, så det fick bli den. Den 20åriga är roligare, men med det och vindruvor började firandet när jag slutade jobbet i natt.

tisdag 25 augusti 2009

Om det där med att inte ha en meny

På sista tiden har vi fått så mycket positiva kommentarer om att vi inte har en meny. Om hur skönt det är att slippa hela cirkusen med vadattäta-vadattdricka-papperhit-servitörerdit. Jag vet ju vad jag föredrar. Hellre oss, som har mat men ingen meny, än en del andra krogar som har en meny men ingen mat. Ni vet ett sånt ställe där man försöker beställa, men först val nummer fem går att få eftersom det saknas nåt hit eller nåt dit. Ja, ni vet. Men det kanske bara är jag.

Vit klänning!

Vi serverade ett jättetrevligt bröllopssällskap i lördags. Allt avlöpte jätteväl och alla var nöjda! Vi som alltid är lite bekymrade när vi ska ha "barnbord", med skrik om pasta och köttfärssås blev glatt överraskade av barn som åt purjolöksterrin och pasta carbonara och höll sig lugna hela kvällen! Det finns alltså hopp för nästa generation! Vi hade till och med ett litet spädbarn som alla i personalen fullkomligt blev kära i. Vad ska man göra, vi är ju restaurangpersonal, och barnet var sött nog att äta.... Men det gjorde vi inte. Vi bara bar omkring på den lille när vi inte serverade!

Sen hade vi personalmat på söndag, med flera goda stammisar. Till och med mon cher ami var inbjuden, och vågade sig på både fiskhuvud och pulpo. Ett liten tugga för människan, ett stort kliv för hela generation falukorv. Haha!
På tal om mon ami så smäller det imorn, och jag har redan gett honom den dära flaskan Taylor's. Han läser ju bloggen.
På lördag är det personalmat igen och två av våra mycket kära gäster har redan bokat. Kl 15! Ring mig så ska jag se om jag inte kan fixa plats åt ett par till.

Sen fick jag reda på något mycket spännande av vår kära vän My i söndags. Gällande gatukontoret och våra alger. My, som med mycket skicklig hand hjälper oss med vårt förgyllningsarbete på ytterdörren, hade ringt till gatukontoret för att höra om de inte kunde rensa upp lite av det skräp i dammen som samlas under vår terrass. Om inte annat kunde vi ju kanske få låna håvar eller något? Hon hörde inget på länge, så hon ringde tillbaka. Då hade de lagt ned ärendet eftersom de inte hade kunnat få tag på henne. Hon bad dem då med viss frustration ta upp ärendet igen, vilket de gjorde med nytt ärendenummer och allt. En vecka senare ringer någon från gatukontoret upp med meddelandet att håvar finns att köpa i fiskaffärer. Alla som vill ha ett ärendenummer kan få det av mig.

Nä, nu har jag bråttom. Vi har fullt hus ikväll och jag råkade tappa min telefon i en hink klorin igår när jag städade, så jag måste till telia för att få den fixad. Vi hörs!

lördag 22 augusti 2009

Bröllop!

Om man frågar oss vilken typ av servering vi gillar bäst så blir svaret alltsomoftast vår vanliga servering. Dvs man bokar ett bord för ett sällskap, kanske max fem personer, och vi får överraska med mat och vin. På andra plats kommer helt klart bröllop.
Vi har ett bröllop lite senare här idag, och jag måste bära upp alla våra spiegelau vinglas för våra diskare har varit lite mer än lovligt klantiga med rödvinglasen - så det finns inte jättemånga kvar. Med tanke på hur allvarligt jag ser på servettvikning kan ni ju förstå att det är uteslutet att ett stort sällskap får olika rödvinglas... även om innehållet blir detsamma.

Jag fortsätter min kamp å de laktosintolerantas vägnar att uppfinna ett sätt att göra soyalatte i vår kaffemaskin. Det är inte lätt, men jag ger mig inte.

fredag 21 augusti 2009

superkort

Skit också, det får bli ett kort inlägg mitt under servering. Vad är det för fel på fraktföretagen EGENTLIGEN? Nu har mina vinbeställningar inte kommit trots att jag beställde i god tid. Sist var hälften av flaskorna mos dessutom, eftersom paketen "ska" klara ett fall på en halvmeter. Dags för skärpning, eller?
Det här med soyalatte funkar inte heller. Dumma nespresso.

torsdag 20 augusti 2009

Ferrari

En av våra kära stammisar kom med sin Ferrari F1 igår. Igi blev alldeles till sig när han fick nycklarna, han sprang omkring jättelänge och ropade "I've got the keys!". Sen turades han och jag om att ta bilder på varann i förarsätet. Heja. Köket tyckte vi var fåniga (läs: de var avundsjuka) och vi fick därför en liten utskällning när vi kom tillbaka in. Men who cares. En röd F1!

onsdag 19 augusti 2009

Skolmaten

Igi's son har precis börjat ettan. Det tycker vi för det mesta är jättekul och varje gång han är på restaurangen frågar vi ut honom om läxor och det ena med det tredje. Han tycker att det är jättekul och vi är glada för hans skull. Men å andra sidan vet vi också att nu börjar ett långt lidande, och där är vi mindre glada. Jag talar så klart om skolmaten. Gratinerad falukorv, någon? Fyrkantig fisk med remouladsås på flaska? För 2,90 kr per portion, eller vad det nu är som gäller nu.
Hur många skolbarn tror ni faktiskt har sett ett fiskhuvud? Eller vet att man måste rensa fisk innan den blir en fiskpinne? Vi har Igi's son här med jämna mellanrum, och han är hur duktig som helst med pastamaskinen. Han vet att pasta börjar som ägg och mjöl. Vad för sorts matkultur främjar vi egentligen i Sverige, och hur mycket av det kan man egentligen skylla på staten? Är det inte dags att vi tar tag i det och gör något själva? Igi's son får med sig smörgåsar med lax och pastrami när det är falukorv i skolan. Vad äter era barn? Man får ju vad man betalar för, och jag minns åratal av skola när jag inte åt alls och därför inte kunde koncentrera mig på eftermiddagarna. Och sen har vi ju skandalhistorierna med pasta som hamnat på golvet och sen ändå serveras.

Nå, i England applåderas Jamie Oliver för sina upptåg. Vem gör det här? Vad tycker ni?

kaninconfit

Vi hade personalmat igår med ett par mycket trevliga gäster! På menyn den här gången hade vi kaninconfit med potatis och sås á la Alberto. Sen uppstod det vanliga grälet i köket i förhand om vilket vin vi ska servera. Till slut blev det lite Roinos.

Annars håller jag på att experimentera med kaffe. Varför är det så att bara Alpro soya fungerar någorlunda när man vill göra soyalatte? Dumma GoGreen.

Snart tänker jag berätta lite mer om banyuls i bloggen. Vi serverar banyuls till ost. Rött vin till varje pris, eller vad säger ni? :)

måndag 17 augusti 2009

På tal om sinnesintryck

På tal om sinnesintryck har jag blivit förkyld. Det innebär en del problem. Det som orsakar svårigheter är att mitt luktsinne försvunnit helt i nästäppa. Då händer det roliga saker...
Jag skulle servera lite Condrieu. Hela kvällen hade avlöpt väl, men så var det en person som inte gillade dessertvin, vilket jag då tänkte ersätta med viognier. Så jag korkade upp, hällde upp... och tittade misstänksamt på glaset. Det såg inte riktigt rätt ut. Istället för att vara solgult såg vinet ganska pissigt ut. Jag har tidigare skrivit om trikloroanisol som bildas i vin ibland. Trikloroanisol luktar och smakar illa och är vad man kallar "korkeffekt". Vinet har alltså då blivit dåligt, och kan ibland föranledas av färgförändringas osv beroende på vilka kemiska reaktioner som ägt rum. När ett vin blir dåligt luktar det också illa, så jag försökt känna efter om det luktade konstigt. Jag kände just ingenting, inte ens vindoft. För allt vad jag kände kunde det ha varit kranvatten med karamellfärg, eller lacknafta. Därför smakade jag på det, med precis samma slutsats. När man är täppt och inte kan andas försvinner även den finkänsliga delen av smaksinnet, och det som blir kvar är sött, surt, salt eller beska. Vinet var lätt surt, vilket det faktiskt ska vara, men i och med att jag inte kände något annat och färgen ändå var konstig så ville jag inte chansa. När Igi kom tillbaka till vinstationen ett par minuter senare hade jag praktiskt taget kört ned hela huvudet i vinglaset i ett fåfängt försök att känna doft. Igi hällde upp ett glas, smakade och spottade raskt ut vinet igen. "Korkat", sa han och gick därifrån. Tänk så lätt det kan vara utan virus.
Igår serverade vi afternoon tea, och vi gjorde ett gäng smörgåsar med olika fyllning. En innehöll kungskrabba, en annan rökt lax och en tredje tomat och cream cheese. Jag fick en, och åt upp ganska raskt. "Vad tyckte du?" frågade Igi. "Jättegott, jag har alltid gillat lax", svarade jag. "Vad pratar du om?" undrade Igi. Det visade sig att jag hade fått en tomatsmörgås. Och konsistens som konsistens, rökt lax och tomat kan vara ganska lika.

Något som är trist är att Wine Trade har sortimentsprovning här i dagarna, och jag med min totala avsaknad av luktsinne samt fullbokad restaurang kan inte åka. Jag har deppat lite för det idag. På plussidan har vi haft en vinsamlare här idag och jag har fått diskutera Chateau d'Yquem. Alltid något.

lördag 15 augusti 2009

Gränslösheter

Vi leker med idéer. Vad kan man inte servera på en tallrik? Om vi nu vill servera en resa, hur långt kan man färdas under en rätt? John Locke's tanke om att komplexa idéer kommer från enkla idéer som kommer från sinnesintryck läggs under lupp och dras ut. Hur långt håller det? Lämnar en tugga symbolik någon eftersmak eller är det bara tankegodis?
Vi funderar. Vi allmänutbildar oss ännu mer. Vi läser obskyra 1800talsverk och funderar på ceremoni och religion.
Och just det, det gäller bara mat. Så det är bara på blodigt allvar.

fredag 14 augusti 2009

Creationism on a plate

Vi brainstormar inför höstmenyerna och den ena intressanta idéen efter den andra ploppar upp. Tema kan komma att bli vandringar, eller färder av något slag. Färdriktning? Tro, hopp och kärlek. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom. Vi tror på oss, vi hoppas på oss, och vi älskar vad vi gör. Översätt det till en tallrik mat så är vi hemma.

onsdag 12 augusti 2009

Stay patient, folks

Jag har bara idag fått ett tiotal mail om vad det var jag fick med mig hem från Wine Trade till min pojkväns 30-årsdag. Lugn, gott folk. Det kommer. Han läser ju det här, och det vore ju lite att förstöra la surprise om jag skrev ut på bloggen vad det är i förväg. Men jag lovar att efter den 26e så ska alla få veta vad det är. Jag kanske till och med får upp en bild. Annars kan man nog maila den rara Ida (Ida, varning för mail från mon cher ami) som förmedlar dessa ting.

Men något får jag la bjuda på. Så. Det finns ett portvin, Taylor's Tawny Port 20 yrs, som jag tänkte beställa hem och bjuda mon ami på helgen efter den stora dagen. Det och St Marcelin från Möllans ost, eller något. Så nu vet du det, mon cher! och så vet resten av världen att jag är mycket partisk till allt som råkar ha mitt namn på (fast Taylors lagrade är otroligt gott).

sandkrabbor

Igi har jagat mig och Vickan hela dagen med de små levande sandkrabborna som vi beställer ibland. Så jag har fått en veckas motion, och killarna har fått underhållning för en vecka. Nu hör jag Vickan skrika "Nej, sluta, den knips!" så jag får väl gå och rädda en stackars liten krabba här.

Wine for dummies

Vart ska man börja om man vill veta mer om vin egentligen? Jag minns den totala förvirringen när jag var 18 och skulle börja med alla synonymer, alla ursprung och mineraliteter. Alla pratade om saker jag inte förstod eller visste vad det var och förvirringen var total när två personer samtalade om två olika saker (lät det som) men det var samma sak (Trebbiano och Ugni Blanc, visst är de lika?).
Så. Filmen "Wine for the confused" rekommenderas. Oz Clarke's TV-serie likaså. Och sen vidare läsning: BBC.

Have fun!

Stora kanoner

Det verkar som att vi har lite problem med våra telefoner. Det skulle inte vara första gången, men vi ber er ha lite överseende med att Telia inte kan hålla koll alltid.
Men iallafall. Vi fick ett roligt samtal idag, och det gällde det här med att vaska champagne. Vi har aldrig stött på det förut, och om man nu vill betala för sådana dumheter så går det ju för sig också. Men det kostar tredubbelt, för jag ska ha lite extra för sveda och värk. Det får jag nämligen när jag häller ut ett fint vin i vasken.

tisdag 11 augusti 2009

Att driva restaurang, del 1.

Jag ska härmed börja på en följetong. Här kommer jag skriva allt som handlar om hur man driver en restaurang, fast minus det roliga (vin, servering, matlagning). Det är här skatteverket, kommunen, länsstyrelsen och allt annat roligt kommer in. Allt det som upptar minst 50% av mitt arbete, men som inte handlar ett smack om Frankrikes terroir. Baksidan helt enkelt.

En god vän till mig som är en utmärkt kock drömde en gång om att starta sin egen rörelse. Han kanske drömmer om det fortfarande, vad vet jag, men då är det i en sån där "i den bästa av världar"-dröm där att vara restaurangchef faktiskt innebär att man jobbar med mat. Han fann nämligen att oavsett hur han gjorde så skulle han vara tvungen att anställa en person, antingen till att laga mat (vilket var vad han ville göra) eller till att sköta administrationen. Detta hade han inte råd med, med skyhöga hyror på lokaler, investerings- och startkostnader, de kostnader för ombyggnation som krävs av kommunen för att man ska kunna ha ett restaurangkök där det bara funnits ett vanligt kök förut. Lönen i sig var inget större problem för den extra personen, utan rörelsen föll på skatten. Skatt, skatt, skatt. Dygnet har bara 24 timmar, och lite måste man sova och äta ibland, upptäckte han.
Vi pratade om hans skrinlagda drömmar när jag var hemma hos honom sist. Han tittade på mig med helt förundrad blick och sa "Vet du vad det värsta var? Att jag aldrig fick laga och servera mat. Jag skulle driva restaurang och var aldrig i köket. Det är så mycket som måste skötas runt omkring med omöjliga lagar, regler och förordningar att jag helt enkelt inte hade tid eller råd att vara där. Är det inte konstigt?" Så nu drömmer han, när han sitter på sitt jobb i ett kontorslandskap, om ett litet hus i en by i Frankrike. Med ett stort kök och en vingård brevid. Dit ska han när han är pensionär och spendera resten av sin tid på att göra det han drömde om som ung.

Och nu sitter jag här och ska fixa Babs. Jag är så eveinnerligt trött på j-vla Babs som idag, under 2000-talet, inte kan fixa en kortterminal som helt enkelt tar betalt när man drar ett kort i den. Jag och igi hade ett möte imorse med två visionärer. Jag och Igi stod för vardagsrealismen: om 1500 pers ska vara på samma ställe samtidigt, och man ska servera mat, då krävs toaletter, sopkorgar, sopcontainrar, glasbanker, första hjälpen, rinnande vatten, el-uttag, kylar, frysar, bord, stolar, skyltar, pappersservetter, plastglas, papptallrikar serveringstillstånd, brandplan och personal och koordinatorer. Och vi vet vart man finner allt detta. Fast vi egentligen bara vill laga mat och servera vin.

måndag 10 augusti 2009

Wine Trade, let's do business!

Efter att ha mått illa under hela resan upp till Stockholm (X2000 genom den Småländska skogen, serpentine to say the least!) anlände jag till Grev Turegatan 55 och Wine Trade's kontor. Kontor med uteplats, precis som vi gillar det. Här hittade jag trevligt sällskap, killarna från F12 och Britt och Anders från BKwine och Ida och Niklas så klart! De hade dukat upp med god mat och mycket trevliga viner från byn Calce. Ett av vinerna känner ni som ätit hos oss sedan förut, Cuvée Nougé från Domaine Matassa som är 70% Muscat, 25% Maccabeu och 5% av min favoritdruva (gissa!). Annars hade vi Three Trees (ett nytt samarbete) och Pithon och Gauby. Jag kommer även hem med ett rosé och en Cremant d'Alsace som fått många fina utmärkelser och definitivt var en positiv upplevelse för mig. Jag fick även en liten specialprovning av Macvin från Jura som jag också har med hem i resväskan!
Det blev trevliga samtal om allt från Kroatien (ni har kanske läst uttalanden från diverse auktoriteter om att Kroatien kan komma att gå om Frankrike och Spanien som största vinproducerande land. Detta avfärdar vi som ett lätt vansinne), Orange Wines från norra Italien (vita viner som görs nästan på rödvinvis med lång kontakt med skal. Ger hög tanninhalt och nästan oxidering. Mm.) och systembolaget. Det äralltid trevligt att prata vin med folk som jobbar med vin!
När jag började bli trött förpassades jag hem till Ida och Niklas som bor bara ett par kvarter bort i en jättefin lägenhet. (Ett till litet samarbete, ni är välkomna att ta över mitt hem när ni är i Skåne nästa gång!) Jag skrev snabbt ihop mina anteckningar om vinerna och sen somnade jag som en sten. Det märktes helt lugnt att jag jobbat länge på lördagnatt och gick upp tidigt för att hinna med tåget på Söndag morgon! Så imorse mötte jag Ida kl 8 för frukostmöte på Mocco, och sen packade vi ned de viner jag ska ha med mig hem. Därefter blev det ett snabbt besök hos Sören på F12 för att lämna viner och sen hamnade jag på Centralen med en stor latte, The Pour och Decanter innan tåget gick. En trevlig liten paus och definitivt en av de positiva saker med att jobba med vin: man får lite "semester" för att gå på provningar!

Nä, nu ska jag sätta mig och blunda för Småland närmar sig. Bilder kommer upp senare!

A day with wine trade

Har supermycket att skriva om (och länka till!) men det får vänta tills jag sitter på tåget. Måste bara snabbt säga att Ida och Niklas på Wine Trade är otroligt duktiga och trevliga. Mycket goda viner och god mat och trevligt sällskap (killarna från F12 och bkwine bland annat!). Förutom en resväska full med vin är ett stort plus att jag nu har en 30 års present till min käre pojkvän! Wine Trade har allt tydligen. Och nej älskling, det är inte en flaska vin. Det är lite mer pulp fiction än så! Vi hörs strax igen, ska bara gå på tåget. Hoppas internet ombord funkar den här gången...

lördag 8 augusti 2009

Winetrade imorgon

Imorn ska jag hälsa på Ida och Niclas på Winetrade i Stockholm. Det blir en liten vinprovning och sen har Ida lovat "underhållning" vilket ska bli jätteroligt. Jag tar med mig minidatorn på X2000 (4h. Jag kommer att dö) och bloggar under tiden!

Lundsson, you make us proud.

Vi hade finbesök häromdagen, och vi är så glada att våra matäventyr uppskattas! Efter många små konversationer om hur livet BORDE vara (mitt i natten-hobby: läsa böcker, dricka sauternes, äta mörk choklad och sen INTE få hål i tänderna) och sen hur livet ÄR (vinmässor med provningar från de olika lokala producenterna, och sedan kapplöpning med alla andra för att köpa upp de bästa flaskorna) kan vi konstatera att det är den här typen av gäst vi älskar att ha: livsnjutare och polygourmeter.

Ett samtal med två gäster igår hamnade nära meningen med livet: efter att jag spårat ur och föreläst om chablisviner (speciellt grand cru, ketteridge vs portlandian terroir) och de två stackarna som tvingats lyssna undrade vad som driver oss. Det är en manisk glöd som sitter någonstans mitt i bröstkorgen och gör våra ögon lätt rödkantade. Det är vad som får mig att darra på handen när jag ska dekantera en Montrachet, det är vad som får Igi att prata om poesi och magi när han serverar handmatad foie gras, det är vad som får kockarna att hålla andan när de smakar på en sansho button. Det är en upplevelse hos oss som vi förnimmer ända ut i fingerspetsarna, som vi serverar på tallrikar vi alla lagt hand på. Hade själen varit synlig hade det lagts som en skimrande film över maten, och samma skimmer återfinns efter en tugga eller klunk i gästerna ögon. Det är vad som driver oss. Ett par timmar varje kväll har vi vår egen show, och det är bara lite större än resten av livet.

Dagens Humphrey Bogart

Dagens Humphrey Bogart: The whole world is about three drinks behind.

fredag 7 augusti 2009

Welsh rabbits

Welsh rarebits är typ en macka med smält ost och senap. Det är gott. Vi har en medlem i personalen som jättelänge har varit konfunderad över att vi kallat dessa för walesiska kaniner, och kom idag för sig att fråga varför i hela friden de kallas så. Men de heter alltså inte welsh rabbits, utan welsh rarebits.

torsdag 6 augusti 2009

När alla går på semester

När alla går på semester, då fungerar ingenting. Typ Brogatan i Malmö stänger. VASYD glömmer att tömma vår fettavskiljare. Ragnsells hämtar inte sopor. Malmö stad svarar inte i telefon. Härnäst föreslår jag att staten kan bekosta en lagom ledig vecka eller två för hela befolkningen. Om alla är på kanarieöarna i ett par veckor så finns det nog jobb för den arbetslösa kvoten för resten av året med att städa upp. Lite så är det för oss stackare som jobbar när alla andra har ledigt. Helt plötsligt är det inte bara genomtrafik i parken, utan folk flanerar dit för att sitta/äta/mata fåglar osv. Skräpbildningen är enorm. Moi plockar dagligen upp en sopsäck skräp från runt vår häck och runt vår parkering. Då är det ju inte så att det är långt till närmsta soptunna. Och soptunnan är inte full, mina vänner. Alla lägger ju sina glasspapper utanför.

Jag och Igi är fortfarande helt betagna över det arbete Christian Michel gör i Kambodja. Jag har hyst mycket varma känslor för det landet ända sedan mitt ex, som är en mycket begåvad fotograf, reste dit och fotograferade djungeln. Så otroligt vackert. Men alla kan vi nog vara överens (iallafall om man läst "A room of one's own" av Virginia Woolf) att bästa hjälpen man kan ge är att lära ut hur man kan hjälpa sig själv. Christian kan med $3000 börja bygga en ny skola. Är det inte underbart? Och vi kommer att stödja honom i detta. Den finaste inspirationen är folk som brinner för det de gör, och vi är nu så inspirerade att vi inte riktigt vet var vi ska ta vägen. Men vi har ett par idéer vi hoppas kunna förverkliga.

Jag har fått ett par mail om gårdagens inlägg om rosor. Den enda kommentaren jag har är att jag vet. Varje gång jag hittar ett nytt vin, får en ny idé, lär mig något nytt, så är han den första jag vill berätta för. Det är mer än så - jag är nyfiken på allt och vill veta/göra/känna/se/smaka mer för att jag vill kunna berätta det för honom. Je t'aime.

Fast jag grälade lite på Igi (som visste om att det skulle komma blommor) för att han inte berättade för mig i förväg. Jag tyckte att jag behövde lite framförhållning när det kommer överraskningar, så slipper man typ hjärtinfarkt eller så. Fast då påminde Igi mig om vad jag hittade på inför hans födelsedag förra året. Där fick jag så jag teg....

onsdag 5 augusti 2009

Charity

Vi tycker om välgörenhet som gynnar barn. Förra julen överlämnade vi kakor och godis till alla barn som låg inne på barnavdelningen på julafton på UMAS. Ikväll hade vi en gäst till en stamgäst inne som visade sig bygga skolor åt barn i Kambodja. Lets face it, alla gillar sköldpaddor och valar och sånt, men de behöver inte lära sig läsa för att få en vettig framtid. Vi stöder därför helhjärtat Christian Michel, och om ni vill göra likadant, maila då på engelska till christianmichel@gmail.com och hör efter vad du kan göra.

När jag inte är på Bloom

...det är då alla roliga saker händer! (Eller nä, det stämmer inte. Mycket roligt händer på Bloom hela tiden, och är man inte där så missar man därav saker...)
Jag befann mig på vad som ibland lite smygande kan kallas "ledig förmiddag" (inte på restaurangen men telefonjour likväl) när telefonen ringer. Det är Igi. "Du har fått ett paket, kan jag öppna det och kolla att det inte är en brevbomb?" Visst, tyckte jag. Vi la på. Uppskattningsvis en och en halv sekund senare ringer Lovisa och Victoria. "Du har fått blommor! Två dussin röda rosor, och inget kort...", och mer vägrade de säga. Det verkade ju precis helt vansinnigt så jag åkte snabbt in till jobbet och fann två dussin röda rosor.... MED ETT KORT. Det var från min underbara pojkvän som ville uppmärksamma att vi har varit ihop ett tag nu och antog (helt rätt) att det enda säkra stället att finna mig på under dagen är på jobbet. Det var bara det att just idag tänkte jag inte vara på jobbet förrän precis innan servering... Men han känner mig. Tack älskling! Du är up there med världens dyraste vintagechampagner.

Annars så har vi brainstorming på Bloom. Vad blir nästa stora rätt? Jag har ett förslag som jag har döpt till Skönheten & Odjuret. Och ett som heter Bassetts. Men mer får ni inte veta just nu. Men jag ska hålla er uppdaterade så får vi se hur det blir med det.

tisdag 4 augusti 2009

Restaurang/skodepån Bloom in the Park

Jag åkte tidigt till jobbet idag för att hinna med att ordna om i vinkällaren. Jag har av misstag låtit en viss person ställa in nytt vin när det kommit så nu har jag Cote du Rhone Blanc bland mina röda Chateauneuf du Pape. Hallå liksom. Så därför ska det bli ändring på det.
Så när jag klev in idag stod det lite ny riesling från Ida (yey!) vid entrén och en lapp från Igi. "Rensa upp i skodepån".
Det är nämligen så att killarna har sitt omklädningsrum, och dit går man inte som kvinna. Inte frivilligt iallafall. Så moi, Lovisa och Victoria byter om på kontoret i brist på annat alternativ (de andra alternativen är i bageriet eller städskåpet). Och nu har vi ju tre unga kvinnor på samma ställe, och på det stället har det lite mystiskt börjat ansamlas skor. Inte bara jobbskor, utan ett par högklackade pumps, ett par högklackade stövlar, ett par guldfärgade ballerinas, ett par svarta stövlar, ett par converse. Lägg till en stor påse från Marty som jag glömde häromdagen (slutrea på Hugo Boss), en påse från ASOS.com (jag hämtade paketet på väg till jobbet), fyra handväskor och ett par sjalar. Det är välkänt och välkommenterat att jag ALLTID har en oversize Fiorelliväska med mig med allt inklusive köksvasken i, men nu har Lovisa och Victoria börjat ta efter. Och nu ska det tas hem lite skor.
Killarna kikar förundrat på när alla skorna åker ned i påsar och frågar "har fan lyckas ni? man kan ju bara ha ett par skor på sig i taget" och svaret kommer då här:
Jag vet inte om ni minns ett äldre inlägg där jag beklagade mig över de barnvagnsmaffior som belägrar skobutiker på lördagar när vi tjejer har ledig förmiddag. Vi har nämligen upptäckt att om man väljer två butiker inom gångavstånd och är där precis när de öppnar, så hinner man handla lite skor innan man fastnar i gångarna, inklämd bland skrikande barn och stressade föräldrar. Och sen tar vi med oss påsarna till jobbet. Sen jobbar vi. Sen går vi oftast ut för att spela biljard eller hälsa på kollegor på någon krog efter att vi stängt, och då orkar vi inte bära på våra nya skor. Och då blir de kvar....

måndag 3 augusti 2009

Fish heads, with friends

Idag har vi för första gången ätit fiskhuvuden tillsammans med gäster. Hela personalen satt sig ned vid dukat långbord och visade hur man äter huvuden, kinder och fenor. Denna gången serverade vi bröd och en tomatvinaigrette till, och Ladoix Burgundy. Det blev många glada skratt och mycket diskussion om mat, framförallt fisk och skaldjur. Vissa av oss gillar surströmming och sill, andra gillar "jellied eels", vissa av oss är upprörda över att man på vissa restauranger äter ostron med sked. Andra samtalsämnen var skolmaten (om man nu kan kalla det mat för 2,90 kr per portion), barn (är de inte underbara?), vin och sommelierer.
Vi hade ett danskt par häromdagen som stannade till sent på natten med mig för att prata om allt från Mansinthe till hur de sköter servering på Noma som tyckte att det var underbart att vi lägger till en personlig dimension till vad som annars bara hade varit god mat och trevligt vin. Och jag håller med! Det är inte för alla; sättet vi pratar på, vad vi säger, hur vi säger det. Men vi hoppas att man kan ge oss ett par timmar av sin tid och åka med på en liten resa. Vill ni komma och äta personalmat med oss? Vi kommer ha kanin på schemat här i nästa vecka. Slå oss en signal och boka upp vår eftermiddag!

lördag 1 augusti 2009

inlägg 100

Inlägg nummer 100 kommer här. Vi ser det som något att fira, så jag har ätit en av Annettes scones. Annettes scones är bland de bästa på jorden, med amerikanska blåbär i som ett experiment. Mmm.

Men som sagt, inlägg nummer 100. Älska oss eller hata oss, med den meningen kan man summera allt vad vi är. Vi väcker starka känslor åt båda hållen, och inte för att vara sån, men vi håller räkningen. Fortfarande så har vi fler positiva kommentarer och mail än negativa sådana, vilket såklart ät oerhört glädjande. Folk älskar när vi gör oss roliga över skatteverket, folk älskar bilder på Igi, folk älskar mina (misslyckade?) försök att berika svenska språket, folk älskar våra vinresor. Och de få som hatar oss, ja vad ska vi säga. Vi kan ju bara beklaga, och hoppas att de ger oss en andra chans.

Vill ni se bloggen live? Det sker varje dag under servering. Igi och jag håller låda hela tiden, och vågar ni er in i köket håller de hov där också. Vi kan alltid bjuda på ett fiskhuvud. Det kan jag inte göra här, hur mycket jag än skulle vilja. Fast jag kan lova en bild. Och de kommer!