Sommaren springer om mig

Vart i hela friden tog sommaren vägen? Jag hade många mål i början på maj: resa till castilla y leon och prova nya viner, göra en runda i frankrike bland en del av våra befintliga producenter, lära mig hela Sotheby's wine encyclopedia utantill, läsa alla WSET's kursböcker, äta mycket sommarmat och sluta dricka så mycket kaffe. Jag lyckades med det första, men sen så... ja.
Nu har jag jobbat på Bloom i mer än ett år, och jag är fast. Fråga mon cher ami. Jag drömmer om vin, mat och servettvikning och är på Bloom även när jag inte behövs. Mina söndagar går till att polera glas och läsa om vin. (Det där med att polera glas har blivit en arbetsskada. Jag har permanenta köttsår mellan lång- och ringfingret av glaskanten och har skrämt livet ur vänner och familj genom att skrika "stopp! jag måste polera glasen!" innan de får hälla upp vin hemma.) Och sen vi böjade med det här med personalmat så har vi fått så många nya vänner. Igår hade vi lite fiskhuvuden tillsammans med en av våra favoritfamiljer. Tre små töser hade de med sig, och en liten Alexandra imponerade på oss alla genom att äta två fiskhuvuden, flera fiskkinder, tomatsallad, Jonesey's hemgjorda korvar med olivsås och pak choi, och annanasparfait och kokossorbet... mycket mat för en sån liten tös! Och jag vet ju hur jag var när jag var liten, jag vägrade äta annat än pasta. Och då menar jag bara pasta, ingen sås eller så. Tur att man förändras. Fast jag gillar fortfarande inte blodpudding.

Och nu ser vi på hösten med en hel del spännande förändringar. Jag och Igi och köket har spånat fram så många nya idéer. Vissa är poetiska, andra fulla med symbolik och gemensamt är att hittils har de varit jättegoda. Och de blir bättre och bättre för varje gång. Detta kommer helt säkert bli vår bästa meny någonsin.

Nä, nu ska jag polera färdigt alla bestick. Sen ska jag äta indiskt med min familj och mon cher ami. Styrkeprov i mängd chili, jag och pappa brukar dra oavgjort. Vi får se hur mon cher klarar karai eller vindaloo....