Skolmaten

Igi's son har precis börjat ettan. Det tycker vi för det mesta är jättekul och varje gång han är på restaurangen frågar vi ut honom om läxor och det ena med det tredje. Han tycker att det är jättekul och vi är glada för hans skull. Men å andra sidan vet vi också att nu börjar ett långt lidande, och där är vi mindre glada. Jag talar så klart om skolmaten. Gratinerad falukorv, någon? Fyrkantig fisk med remouladsås på flaska? För 2,90 kr per portion, eller vad det nu är som gäller nu.
Hur många skolbarn tror ni faktiskt har sett ett fiskhuvud? Eller vet att man måste rensa fisk innan den blir en fiskpinne? Vi har Igi's son här med jämna mellanrum, och han är hur duktig som helst med pastamaskinen. Han vet att pasta börjar som ägg och mjöl. Vad för sorts matkultur främjar vi egentligen i Sverige, och hur mycket av det kan man egentligen skylla på staten? Är det inte dags att vi tar tag i det och gör något själva? Igi's son får med sig smörgåsar med lax och pastrami när det är falukorv i skolan. Vad äter era barn? Man får ju vad man betalar för, och jag minns åratal av skola när jag inte åt alls och därför inte kunde koncentrera mig på eftermiddagarna. Och sen har vi ju skandalhistorierna med pasta som hamnat på golvet och sen ändå serveras.

Nå, i England applåderas Jamie Oliver för sina upptåg. Vem gör det här? Vad tycker ni?