När alla går på semester, då fungerar ingenting. Typ Brogatan i Malmö stänger. VASYD glömmer att tömma vår fettavskiljare. Ragnsells hämtar inte sopor. Malmö stad svarar inte i telefon. Härnäst föreslår jag att staten kan bekosta en lagom ledig vecka eller två för hela befolkningen. Om alla är på kanarieöarna i ett par veckor så finns det nog jobb för den arbetslösa kvoten för resten av året med att städa upp. Lite så är det för oss stackare som jobbar när alla andra har ledigt. Helt plötsligt är det inte bara genomtrafik i parken, utan folk flanerar dit för att sitta/äta/mata fåglar osv. Skräpbildningen är enorm. Moi plockar dagligen upp en sopsäck skräp från runt vår häck och runt vår parkering. Då är det ju inte så att det är långt till närmsta soptunna. Och soptunnan är inte full, mina vänner. Alla lägger ju sina glasspapper utanför.
Jag och Igi är fortfarande helt betagna över det arbete Christian Michel gör i Kambodja. Jag har hyst mycket varma känslor för det landet ända sedan mitt ex, som är en mycket begåvad fotograf, reste dit och fotograferade djungeln. Så otroligt vackert. Men alla kan vi nog vara överens (iallafall om man läst "A room of one's own" av Virginia Woolf) att bästa hjälpen man kan ge är att lära ut hur man kan hjälpa sig själv. Christian kan med $3000 börja bygga en ny skola. Är det inte underbart? Och vi kommer att stödja honom i detta. Den finaste inspirationen är folk som brinner för det de gör, och vi är nu så inspirerade att vi inte riktigt vet var vi ska ta vägen. Men vi har ett par idéer vi hoppas kunna förverkliga.
Jag har fått ett par mail om gårdagens inlägg om rosor. Den enda kommentaren jag har är att jag vet. Varje gång jag hittar ett nytt vin, får en ny idé, lär mig något nytt, så är han den första jag vill berätta för. Det är mer än så - jag är nyfiken på allt och vill veta/göra/känna/se/smaka mer för att jag vill kunna berätta det för honom. Je t'aime.
Fast jag grälade lite på Igi (som visste om att det skulle komma blommor) för att han inte berättade för mig i förväg. Jag tyckte att jag behövde lite framförhållning när det kommer överraskningar, så slipper man typ hjärtinfarkt eller så. Fast då påminde Igi mig om vad jag hittade på inför hans födelsedag förra året. Där fick jag så jag teg....
torsdag 6 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar