måndag 30 augusti 2010

Linnéa: New life, much like the old one

Jag har på sista tiden ägnat mig åt att lära mig skriva om fakta på det strikt objektiva sätt som förväntas i vetenskapliga artiklar. Detta inlägget kommer att vara helt subjetivt.
Nu är jag alltså gift, med Mon Cher som jag fann på bord 5. Bord 5 är i övrigt restaurangens bästa bord, så de man hittar där är generellt lite bättre än alla andra. Nä, skämt åsido. Egentligen så hittade jag honom i korridoren, och därefter fick sällskapet slå sig ned på bord 5. Men det var passande iallafall att vi sa "I do" på terrassen på Bloom.

Titti och Igi hade verkligen "pulled out all the stops" och serverade en fantabulös 5-rätters middag med mina viner, och sen kanapéer och Margarita från en slushmaskin. Jag har serverat på fler bröllop och mottagningar än jag kan räkna, och jag kan helt subjektivt säga att detta var det bästa bröllopet någonsin. Akiro, vårt lilla bus till Jindo, satt med och underhöll serveringspersonalen ungefär som i Grevinnan och Betjänten; han höll också med att det var ett bra bröllop. Han fick nämligen en massa kycklingleverparfait av en hundvänlig kock... Restaurangvänner var så klart på plats, representerade när serveringen avslutat på den egna krogen.

Nu väntar en mycket stökig höst med artikelpublicering, flytt och tillökning i hundskaran. Jag vet inte när jag serverar nästa gång, men jag kan lova att när vi får en ledig stund över kommer vi att vara på Bloom. Restaurangen och personalen har under lång tid varit så stor del av mitt liv att det i det närmaste är att se som ett hem och en familj. Sådant försvinner inte i första taget. Jag hoppas att jag snart får se Titti och hennes team får de stjärnor de vill ha, för jag känner inga som förtjänar dem mer.

fredag 27 augusti 2010

Linnéa's two cents - the last supper, and new beginnings

Jag sitter här med min bästa vän och Mon Cher och äter vår sista måltid som ogifta - det blev take-out sushi. Imorgon kommer vi, under Igi's vakande öga, säga "I do". Och just därför, att det är på Bloom och med människorna där jag känner och älskar, kommer det att bli underbart. Även om det skulle regna. För om det är något som kan göra en dag speciell, så är det Bloom.

onsdag 18 augusti 2010

Gourmet to the Highest Degree


Science has always played a fundamental role in the kitchen, but its breakthrough moment came at the end of the 20th century when Hungarian physicist Nicholas Kurti and French physical chemist Hervé This opened a discussion between the two disciplines. Even today This is regarded by many as the founding father of molecular gastronomy and France’s multiple star chef, Pierre Gagnaire, who collaborated with This, is hailed as a leading exponent of molecular gastronomy. However, it seems that France, once regarded as the centre of the culinary universe, has rested on its laurels for just a little too long. Spanish chef Ferran Adrià is not only undisputedly the most celebrated chef of the 21st century to date, he has led Spain to victory in the culinary revolution, particularly when news broke earlier this year that the world’s first “gastronomic university” is to open, not in Paris, but in the small Spanish town of San Sebastian.

From September 2011 wannabe chefs from all over the world will sign up to a range of academic programs at the Basque Culinary Centre. According to the Daily Telegraph (UK) the centre will offer a range of course for every level, from a four-year undergraduate degree in culinary art and one-year master’s degree in both English and Spanish for serious chefs, to short courses for “cooking enthusiasts” as well as a research and innovation centre. With Adrià and Heston Blumenthal already signed up as lecturers, if there was any doubt before, there can be none now that Spain does, indeed, rule the gourmet world.

www.bculinary.com

måndag 9 augusti 2010

Too Many Chefs


Last week we were excited to welcome Per Bengtsson of PM & Vänner in Växjö and his special guest, chef Lennox Hastie of Spain’s illustrious Etxebarri restaurant, a gourmet destination famed for its unique cooking technique. As it was the chef’s first visit to Sweden, it was only fitting that his first meal should be prepared by Titti, this year’s White Guide ‘Rising Star’ winner.

The Anglo-Australian chef worked in some of the UK’s best kitchens, including Raymond Blanc’s two-star Michelin star restaurant Le Manoir au Quat’Saisons in Oxford and Mayfair’s Le Gavroche before heading to France and finally Spain, where he settled in the Basque hills to join head chef and proprietor of Asador Etxebarri, Victor Arguinzoniz. Since opening in 1989, Etxebarri has attracted gourmets from across the globe to the small Basque village of Axpe, eager to taste the finest local produce, prepared on a wood grill. Etxebarri’s success as one of the world’s top restaurants lies in its unique cooking technique. As a former lumberjack Chef Arguinzoniz uses different woods to create different flavours. The burning embers of each species infuses the food with a particular taste.

Titti prepared fabulous mullet, followed by delicious cuvette of veal for the chefs while Lennox and Igi discussed Spain, bringing back memories of Igi’s childhood holidays in his father’s hometown of Galicia. We certainly hope this won’t be Lennox Hastie’s last visit to Sweden… somehow I suspect it won’t be.

fredag 6 augusti 2010

Linnéa's two cents - the checklist

Mon Cher's svensexa är nu avklarad. Det blev en kidnappning till Hamburg och utgång på diverse barer, och sen bakfylla och lämmeltåg till Malmö. Nu börjar även vi bli lite nervösa, man inser helt plötsligt att den lilla sammankomsten vi tänkte gifta oss på består av tusen detaljer som kan - och säkert kommer att - gå fel. Därför har vi en checklista. Överst på min står möhippan - jag vägrade bli kidnappad och förnedrad så jag vet faktiskt dag och tid, och tur är ju det för fröken Kontrollfreak. Sen står disputation, för den är det nog praktiskt att ha ur vägen innan vi säger "I do". Om Mon Cher trodde att han hade sett mig hysterisk så får han nog tänka om när den dagen närmar sig...
Mon Cher har "komma i form" på sin lista (jag antar att det är efter svensexan) och deppade därför lite över att all god mat och dryck försvann ut genom dietfönstret. Sen berättade jag om LCHF och whisky, och då blev det genast bra igen. Vi upptäckte också att Ida och Niklas släpper lite bubbel till systemet i samma veva här, och tänkte direkt att non-dosé måste funkar för alla dieter. De släpper lite andra roligheter också, passa på att beställa innan det tar slut. Goda viner kan ju göra det. Ta slut alltså.

Vi berättar alla våra funderingar om allt som kan gå fel och hur vi vill ha det egentligen för Igi. Han är kolugn i stormen. Det är skönt. Då blir det kanske något bra av allt detta ändå. Eller, det är ju klart det gör. Hela denna historien började på bord 5, och det är ju vårt bästa bord. Säkrare kort än så finns ju inte.

måndag 2 augusti 2010

Wild Flower

As a child my father worked the land. Growing up in England’s small rural villages, I spent my days playing in the surrounding pastures. Sometimes I would lie on our lawn, sucking the sweet nectar from little red clovers, other times I would wander through the meadows alone, picking cowslips, dog roses and other wild flowers for my mother. Often she would join me on my excursions, as we walked she would point out the most beautiful weeds, round headed rampion, mallow and foxgloves, or warn me against the danger of deadly nightshade and yew berries.

Moving to Sweden has brought back many childhood memories, the security that one feels within such small communities and an inherent closeness to nature. As developments destroy the British countryside, I feel privileged to, once again, be surrounded by such beautiful landscapes. As I look out from the terrace over Pildammarna and its verdant backdrop, or taste the sweet leaves that Titti has plucked from the wilderness - as I once did - I am transported back in time to the bright sunny days of my childhood.