Here we go again

Återigen tvingas man läsa om nån typ med en blogg som åkt runt och ätit en massa michelinstjärnor och sen bedömt... ja vad? Värdet? Kvalitén? Och som nu igen uttalar sig om de restauranger han tycker bör få stjärnor i Malmö. Vilket är Vendel och Trio, och så ligger vi på gränsen, tydligen. Det slår mig att det är synd att han inte alls begriper potentialen bakom ett sådant här projekt, utan att man gömmer sig bakom fine dining-skygglappar. I England hittar man en enstjärnig krog i en pub. Och då menar jag i en pub där man får dricka i pint-glas och tallrikarna kommer från motsvarigheten till IKEA. Men det är ju allmänt känt för foodies att den första stjärnan ges för matens kvalitet och servicen. Den andra och tredje sjärnan handlar mer om "surroundings and atmosphere". I Frankrike hittar man enstjärniga bistros. Så nu har killen kuskat världen runt för att käka stardust och det enda han kan komma på att berömma på hemmaplan är de uppenbara fine dining-ställena. Okej.
Vad hände med till exempel The Vision, Salt&brygga, Klostergatans Vin & Delikatess, Klostergatans Fisk, Brogatan, Årstiderna? Ställen dit man kan gå utan att vara obekväm i slips och balklänning men som ändå har mat och vin to die for. Kin Long, till exempel - var de inte årets restaurang i Malmö för bara ett par år sen? Förhoppningsvis hänger hans bedömning inte på huruvida ett ställe har bordsdukar eller inte. Jämför med England igen - alla de indiska, kinesiska och japanska restauranger som har en stjärna. Varför nämns inte de? Elbulli nämns trots att han inte ens lyckats få ett bord.
Jag tror Malmö och Lund hade gynnats av om folk hade kommit ihåg att det finns enstjärniga restauranger. Lokala ställen med otroligt god mat och jättebra viner, som gör en helkväll utan att man behöver oroa sig för att spilla - vare sig på den skinande vita bordsduken eller den nya sidenklänningen.