Skatteverket är ett teknikens under

Mitt hittils populäraste inlägg handlar om hur skatteverket och jag delar inkomst. Nu ska jag avslöja ännu en liten godbit som säkert kommer att resultera i knack på dörren från någon som vill kontrollera vår personalliggare.

Jag fick ett brev häromveckan från skatteverket. Det var en sån där barsk uppmaning på byråkratiska att vi måste förklara oss. Skatteverket kunde nämligen inte hitta att vi hade skickat in kontrolluppgifter på två personer som hade varit inskrivna i vår personalliggare den 18e april 2008. Oj oj oj. Personalliggaren är en förteckning av alla som befinner sig på restaurangen, oavsett om de är anställda eller ej. Om jag släpar med mig min mamma för att snabbt fixa strykningen av bordsdukarna och mamma håller i ena kanten, då måste hon skriva in sig. Och nu hade vi alltså inte skickat in kontrolluppgifter för hela två personer som hade varit inskrivna. Den ena var en tjej som jag inte kände till alls. Igi kunde inte heller dra sig till minnes vem det var, vilket i och för sig inte är förvånande med tanke på att han nog har världens sämsta namn-minne. Jättelänge pratade han om en kille som hette Anthony, och ingen visste vem det var förrän killen dök upp en dag. Vi hade alla träffat honom förut, det var bara det att han hette Jonathan. Nåväl, jag ringde iallafall upp en del fd anställda för att få reda på vem det var. Vår förre diskare hade lyckligtvis koll. "Säg till Igi att det var hon som fick gå sidledes in" sa han. När jag sa det till Igi visste han precis vem det var. Hon hade provjobbat en dag men inte tyckt att det var hennes grej riktigt. Och det där med sidledes... ja hon var visst lite rund.
Den andra personen som vi tydligen missat var vår förre sommelier. Jag ringde upp vår revisor, som blev jätteförvånad. "Jag har ju visst skickat in kontrolluppgift på honom". Okej, tänkte jag. Jag formulerade snabbt ett brev där jag förklarade läget, att tjejen hade provjobbat men inte anställts, och att vi visst skickat in kontrolluppgift på vår förre sommelier. Sen är det tyst.
Nu i dagarna dimper ett brev ned från SKV där det står att vårt ärende lagts ned utan vidare åtgärd. Typ: nu hade vi tur, skatteverket hade gjort lite fel men vi slipper smisk iallafall. Skönt!
Jag var ju så klart lite nyfiken ändå på vad som hade hänt, så jag ringde upp. Handläggaren var inte intresserad av att prata om det alls. "Vi har ju lagt ned ärendet". Jo, tyckte jag, men hur kommer det sig att ni ber oss om uppgifter som vi faktiskt skickat in? Eftermycket hummande och haande så medgav hon lite kort att datorn som den uppgiften såsmåningom hade hamnat i hade rensats av någon vän av ordningen. Och då är det ju inte så lätt att veta om vi faktiskt sköter oss. Men sen hade de hittat en kopia, de hade ju fått leta lite då när vi hade sagt att vi faktiskt hade skickat in uppgifter.
Ja, men som det kan vara! Vore det inte bra om man la upp det på revisionsbyråns server och sen skickade dem en .torrent fil för varje lönebesked? Så slipper de leta när de ska rensa sina arkiv. Fest det är säkert ett brott mot Ipred, revisorerna kommer säkert att hävda sin upphovsrätt. Jag kan då rekommendera skatteverket att ladda ned Ipredator från Piratebay så att de slipper ha Pirate Pontén i ryggen i slutet på varje månad.