WYSI(N)WYG, part1

Jag dök upp på jobbet idag i en tröja från asos. com. Den är välskuren, både bak och fram. Det är bara en liten sak med den... nämligen:
"Du har ingen BH på dig!", körade hela köket.
"Nä", sa jag.
Och så var det slut på den konversationen.

Den här helgen har varit ännu mer upptagen än vanligt, hela restaurangen har varit fullsatt av spanjorer och italienare som varit och besökt den internationella konferensen om papillomvirus. "Kul", tänkte jag, "litegrann mitt område", då jag läser farmakologi och patobiologi vid Lunds universitet på BMC. Jag tänkte i min enfald att jag säkert skulle få tid att prata lite med någon av dem om virus och dess medföljande sjukdomar. Ack så fel jag hade.
Här kan vi tala om glorifierade brickställ. Den första människan som klev in genom dörren ignorerade totalt mitt "Good evening, Madam", slängde sin jacka på mig och sprang in i restaurangen. En nanosekund senare var hon tillbaka, alldeles upprörd. "Pan! Cava! Quiero pan! Más pan! Más mantequilla! Más agua!" (Bröd! Cava! Jag vill ha bröd! Mer bröd! Mer smör! Mer vatten!) Och så fortlöpte kvällen. Jag tror vi serverade fem eller sex gånger så mycket bröd och smör som vi brukar. En man åt upp hela tre korgar bröd helt själv. Ett bord lyckades med konststycket att äta upp allt smör och bröd innan de ens hade satt sig ned. Dessutom var det bara ett fåtal som gjorde mig tjänsten att prata engelska. Det är trots allt fem år sen jag läste Spanska steg III på gymnasiet... Igi trivdes däremot som fisken i vattnet. När vi serverar så pass stora grupper (runt 50 pers) blir det en helt annan serveringsform. För mig blir det svårt att få personlig kontakt, speciellt eftersom det är kutym att be den yngre servitrisen om mer bröd, smör, vatten, cava, vin osv, medans Igi (som ju pratar flytande spanska) får vara kvällens kombination av orakel och underhållning. Sådana kvällar är alltid ett under av organiserat kaos, och blir alltid mer så eftersom det alltid är en gäst som får för sig att det är helt okej att springa in och ut ur köket, för det är ju alltid kul att vara i vägen och störa serveringen. Det största kaoset utbryter alltid när alla ska gå, det vill säga när alla ska hämta rätt jacka och ta sig ut genom rätt dörr och in i rätt buss. Det är alltid någon som går ut genom dörren som vetter mot parken och sen går vilse någonstans på terrassen. En jäktad guide igår sprang hela tiden fram och tillbaka mellan dörrarna medans hon ropade till mig "du måste hålla koll på dem, de är som höns" och då talar vi om välutbildade forskare och läkare... Dessutom är det alltid någon som tappar bort något. Viktoria gästade oss igår som hjälpservitris och fick nöjet att ta hand om en sur karl som hade tappat bort sin scarf. "Du ska ge mig den idag!" sa han surt till henne på spanska, men Viktoria kan inte spanska så det gick henne förbi. Sen hittade han sin scarf i jackärmen. Så kan det vara med det.

Ett av de mer spännande sakerna som hänt i veckan är att franska TV5 har varit här och filmat och intervjuat Igi och Jonas Lindvall. Det var roligt när de försökte filma på terrassen som är som vackrast nu när körsbärsträdet brevid blommar, och alla de 150 personer som går förbi i timmen försökte hamna på bild.

Nu hör jag Igi ta sönder glas. Han gör det ibland för att jag ska rycka in och ta över poleringen av de 300 glas vi har. För det är ju tråkigt, både att göra och när glas går sönder. Så då är det lika bra att jag gör det.