Dieu me pardonne, c'est son métier

Apropå halvtaskiga jobbansökningar så bör alla som funderar på att söka jobb veta detta. Jag läser alla ansökningar och sållar direkt bort ALLA som utelämnar inledande pronomen. Hatar folk som gör det.

Jag citerar Catherine: Dieu me pardonne, c'est son métier. Je vais être un autocrate, qui est la mienne.

Mitt jobb är inte så glamoröst som ni kan tro. Visst vaktar jag min vinkällare, men man kan bara putsa flaskorna en gång i veckan. Att korka upp dem gör mest bara ont, ni skulle se mina fingrar. "Tardives-händer", kallar jag och Igi det. Flaskorna Vendages Tardives har nämligen ett hölje av vass folie runt halsen som när man öppnar det för att förhoppningsvis kunna hälla upp vinet blir det som tusen små rakblad som skär upp mina stackars händer. Vidare är det mitt jobb att svara i Telefonen. Jag har tidigare skrivit om hur det är att ta bokningar på det här stället. Jag ska alltså även ringa i Telefonen och skälla på folk. Oftast blir det att skälla på folk, att ringa och berömma folk har vi liksom inte tid till, fast det kanske borde göras oftare.
Men skäll ska de ha: våra leverantörer lämnar nämligen allt som oftast fil istället för grädde, duka servetter istället för äpplen och ett kilo plommon istället för plommontomater. Och det ska jag tala om, en kock gifter man sig inte med för hans otroliga vokabulär. När killarna blir arga är de otroligt verbala, men orden som uttrycks får här markeras med asterisker. Så när vi måste bli arga och tala om varför, ja då blir det jag som får ringa. Så det ska jag göra nu. Vi behöver ju faktiskt inga plommon.