Sen tonåren någongång har mitt hår varit alla färger under solen (ja, ALLA färger) och därmed i snart tio år tagit stryk av hårfärg ungefär var tredje vecka, fram till förra julen någongång. Då blektes det då svarta hårsvallet ned till en färg som kan beskrivas som den oranga färg som vanligvis blinkar som varningsljus. Därefter var håret så skadat att inget bet på det, inte ens en omfärgning till svart. Jag fick helt enkelt bita ihop och se ut som ett vandrande trafikljus ett tag, tills jag kunde färga det till vad som närmast är min naturliga färg: gyllenblond med röda inslag. Nåja, jag var för lite drygt en månad sen på balen Storaste Kroppkakan på AF Borgen, as hosted by min nation (Kalmar Nation). För att då få baluppsättning bokade jag och min goda vän Siri (som ibland gästar Bloom som servitris) tid på SKULT på Lilla Fiskaregatan i Lund. Samantha lyckades utomordentligt bra med mitt hår, så det var alltså till henne jag vände mig till idag när jag till min fasa upptäckte att ca 15-20 cm av håret, där det var som mest färgskadat, hade slutat skifta i blont och rött och tagit en lite roligare grön nyans.
Fram med sax, toning och hårsprej. Sisådär 2 h senare var jag bara lite fattigare pengamässigt, men desto fattigare hårlängdsmässigt. Nu är jag en rödlätt brunett med blonda skiftningar med ett ljuvligt etappklippt hår som jag kan locka när jag vill vara lite fin till vardags. Dessutom ligger det mig varmt om hjärtat att Samantha är från Skottland och att vi kan prata English för det är ju mycket roligare. Dessutom visade det sig att Samantha och hennes fästman bor jättenära Bloom, så nu hoppas vi få tillökning i stamgästfamiljen!
Fast ni vet hur konstigt det känns när tofsen helt plötsligt är mycket kortare? Men I like it. Så nu vet ni att det ÄR jag som står i dörren med svart kostym, minus grönt hår. Heja.
Hur håret har sett ut tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar