Menu or no menu, that's the question

Ibland har vi värre kulturkrockar än vad som skulle ske om Sverige Demokraterna flyttade in på Rosengård. Vissa finner det otroligt upprörande att man inte kan kliva in hos oss och få en papperslapp med diverse mat- och prisuppgifter på. För vi har ju faktiskt en meny, vi skriver bara inte ut den på papper. Nu ska jag tala om varför:
I mitt tidigare liv som pinnsmal modell åt jag i princip bara sallad, om ens det. Min kunskap om mat var därför begränsad till allt med kalorivärde under 50 kcal/100g (typ luft och vatten, inte bröd). Emellanåt uppdagades tillfällen att äta på restaurang, även finare sådana. Vad åt jag då? Sallad. Varför ändra på trogna vanor, liksom? Om det hade funnits på menyn, hade jag beställt grisfötter med tryffel? Nej. Hade jag beställt brässerad bläckfisk med bläcksås? Nehej. Pasta Carbonara (jag ska förklara vad det betyder på Bloom-språk strax)? Nä. Nu i efterhand när jag har smakat på allt det här, är det gott? Ja! Skulle jag beställa det om jag visste vad det var? Ja! Hade jag någonsin fått reda på vad det var om jag hade fått välja? Nej. Det är inte så mycket att vi vill föreläsa, eller att vi är kontrollfreak. Vi ber er bara att lita på att vi kan det vi gör och att det vi serverar är gott. Vidare är det ju så att när man kommer till oss första gången bestämmer vi litegrann, vi ger er mat och vin ni troligtvis inte hade valt annars. Men så fort vi lärt känna en kund och fått reda på vad ni gillar och ogillar, ja då serverar vi mer av det goda. Vissa av våra stamkunder känner oss så väl att de ringer in och säger "Jag känner för den där rieslingen ikväll" och så komponerar vi en meny utefter det. Är det så att man inte gillar det som serveras, ja, då byter vi ut det mot något annat, inom rimliga gränser såklart, och vi serverar ju inget som man är allergisk mot. Så egentligen är det inget skrämmande. Jag tycker att det lägger grund för en enkel och trivsam upplevelse, man kommer in och blir serverad. Svårare än så ska det väl inte behöva vara?
Dessutom är det ett sätt för oss på restaurangen att garantera kvalitet. Vi köper det som är bäst för dagen. Är tonfisken skräp köper vi ingen tonfisk. Men om det finns 2 kg pinfärska knivmusslor, då köper vi det. Räcker det en hel vecka? Nej, men vi behöver inte servera alla samma sak. Det kanske finns fina hjärtmusslor också, då köper vi det. Köper vi blek pata negra? Nej.
Min personliga favorit just nu är vår Pasta Carbonara. Jag har mycket dålig erfarenhet av pasta carbonara, min bild är en vispgräddig sås med ett illa separerat ägg och kleggig pasta med flottigt bacon. Urk. Detta är givetvis inte vad som serveras på Bloom. På Bloom serverar vi två bitar karamelliserad spansk gris-sida, med en ägguleravioli och parmesancrisp, ett gräddigt skinkskum med skinksalt, en royale på rökt pancettabacon och svart pepparglass. Till det serveras en Chateauneuf du pape från 2004.
Tête du fromage är ett annat exempel på något som låter otroligt äckligt men är så gott. Fundera på det nästa gång du ska beställa mat, beställer du ett säkert kort eller är du äventyrlig?