España, del 2

När vi hade ätit färdigt på Monte Aman väntade en tre timmar lång bilresa till nästa vingård, nämligen Albares. Där mötte vi den charmerande ägaren Gabriel, som faktiskt var den ägaren under hela resan som faktiskt kunde prata engelska. Hans vingård ligger högt upp på en bergssluttning. Mitt i vinplanteringen hade han vad han skämtsamt kallade "det lilla slottet", en mycket pittoresk byggnad där han höll på att renovera så att man kunde bo. Här oldade han gewurztraminer, chardonnay, sauvignon blanc, mencia och tempranillo. Jag och Mats blev alldeles betagna i de vita vinerna. Mencian som inte var lagrad på ekfat hade en underbar chilismak och arom som var ovanligt välformad. Vi gillade både Gabriel och hans viner så mycket att vi starkt funderade på att ta med hela bodegan hem!

Vi spenderade natten i Astorga, en underbar liten by med otroligt vacker arkitektur. Vi kom fram vid 22-tiden, fortfarande mätta av all mat vi fick i Monte Aman, så vi åt en enkel måltid på lite räkor och bröd innan vi gick och lade oss. Tyvärr råkade jag hamna i ett rum mitt emot ett par som började bråka kl 02 på morgonen. Efter att ha lyssnat på deras gap i ungefär två timmar så ringde jag ned till receptionen och bad dem kolla upp vad som hände. Tjejen i receptionen pratade tyvärr inte engelska, men efter ett tag fattade hon vinken ändå. Men den brutna sömnen lade ingen särskilt bra grund för resten av dagen som skulle komma...

Vi blev upphämtade av Maria och Bernie från D'Ornia-bodegan tidigt. Bernie var lika förtjust i vår hyrvolvo som Ivan, så han gasade glatt på i 180 på motorvägarna. Väl framme vid D'ornia fick vi äntligen smaka på lite Prieto Picudo! D'Ornia var jättefint, de hade verkligen lagt ned tid på att vara så besökarvänligt som möjligt med ett helt rum där väggarna var klädda i bilder på hela vinprocessen på gården. Vi fick smaka på deras jättefina Prieto Picudo rosé, mmm! Bernie gillade oss så mycket att vi fick varsinn magnumflaska ofiltrerat Prieto picudo-rött. Sen bar det iväg igen.
Vi hamnade denna gången i Toro, där vi skulle till Bodegan Ramon Ramos. Vi mötte upp Ramon för lunch, där vi åt pulpo på traditionellt spanskt vis, och jag och Maria började diskutera feminism med killarna. Vi noterade snabbt att en klar majoritet av folket i vinvärlden är män, och detta skämtade vi mycket om...
fortsättning följer.