Linnéa is back - stags and hens.

Jag är nyss hemkommen från ett par dagar i Skärgården, närmre bestämt Finnhamn. Midsommarfirande skulle bockas av listan, och det gjordes med besked. Är det inte underligt hur när man kommer bort från hemmaköket och hemmarestaurangerna så släpper man alla kulinariska hämningar och äter med glädje sånt man i vanliga fall skulle rynka på näsan åt? I mitt fall var det korv, hamburgare och sill. Korv blev det hela tre gånger. All mat lite lätt vidbränd och med lätt tändvätskeessens. Underbart. Nu är jag hemma och rynkar därför på näsan medan jag skriver. Sill är definitivt en sån sak jag aldrig äter inomhus. Det finns bara en dag på året som sill är gott (midsommarafton), och förmodligen bara på en plats på jorden: långt långt bort i skogen utanför en stuga som saknar rinnande vatten och toalett.

I vilket fall som helst har nästan de flesta anmält sig till bröllopet nu. Det börjar viskas om svensexa och möhippa bland vännerna och jag har planerat att bo på labbet i ett par veckor innan den stora dagen så jag slipper kidnappningar och får skriva färdigt min examen ifred. Mon Cher hävdar stoiskt att han och hans vänner bara ska ut och äta, i sympati med att jag har så mycket att göra och inte hinner med min fest. Jag tycker att det är jag som väljer att vara en nörd och därför behöver han inte lida för min sak.
På Bloom har vi haft ett antal möhippor och svensexor, allt från stillsamma middagar till galen mat och galna kläder. Bada i Pildammsdammen någon? Igi berättar mer än gärna om den gången en möhippa hade tävling i vem som kunde hänga teskedar längt tid på sina bröstvårtor. En kille fick alla sina favoriträtter dekonstruerade - en annan sina favoritviner serverade.
Jag tar gärna en av våra Chateau D'Yquem från sena -60talet med mig till labbet och firar med mina cellodlingar. Mon Cher bör supas ned (helst någonstans med ett superbra ölsortiment, han är kräsen) och det med besked. Det kan han behöva. Det är ju mig han ska gifta sig med.