Tydligen höll vår nye prins ett riktigt fint tal igår, den stora dagen till ära. Jag missade det hela. Mon Cher och jag har spenderat veckoslutet långt ute i skogen, den unga studenten behövde varva ned ett par tusen rev i minuten. Så istället för att inspireras av årtiondets största bröllop (fyra personer har redan grälat på mig) har jag bakat rabarberpaj och grillat lamm och druckit vin. Datorn hade ingen plats därute så jag läser alla bloggar och tidningsartiklar nu.
Det har diskuterats mångt och mycket om afrodisiakum. Ostron, muskot, choklad - you name it.
För mig har matminnen mycket större inverkan på mitt humör än den möjliga kemiska påverkan man kan få av mat. Foie gras är en sån sak. Jag har många foie gras-minnen. Första terrinen, första vändstekta biten med vaniljglass, banyuls... Vem var jag då? Vem delade jag stunden med?
Mon Cher har inte lagat mat sedan vi blev ihop. Han är helt utlämnad till min kostdiktatur. Jag är honom oändligt tacksam över att han låter mig och Titti bestämma menyn till bröllopet. Därför blir det till exempel ingen sjöborre på vår bröllopsmeny. Första gången jag smakade det var tillsammans med ett pucko. Jag älskar sjöborre, men jag vill inte ha en misslyckad kväll på minnet under min bröllopsmiddag.
Just nu är den stora organisatoriska frågan vad vi ska göra av Kiro under själva ceremonin. Jag tycker att Kiro kan vara med, som en liten extra tärna eller nåt. Problemet är bara att Kiro är ett litet busfrö när andra än matte och husse ska bestämma.
På tal om vinupplevelser på Bloom kan ni läsa Vinlusens blogg här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar