Champagne är aldrig fel

Jag älskar champagne, precis som Champagnedrottningen Madame Bollinger som lär ha sagt följande:
"Jag dricker champagne när jag är lycklig och när jag är ledsen. Ibland dricker jag för jag är ensam. Har jag sällskap anser jag att champagne är självklart. Jag smuttar gärna på ett glas när jag inte är särskilt hungrig, och jag dricker alltid champagne till maten. Annars dricker jag aldrig champagne - utom när jag är törstig..."
Jag tycker också att fiskpinnarna till vardagsmiddagen blir uthärdliga tillsammans med champagne. Men jag är ingen snobb, jag drack mousserande franskt vin från distrikt som förr inte räknades in i regionen. Tänk att landskapet Champagne blev större för att vanligt folk och massa japaner ville köpa mängder av skumpa...
Den 26 maj gästas Bloom av Monsieur Deutz Champagnemiddag serveras. Kanske finns det platser kvar, Boka.

Terassen/bryggan öppnas första veckan i maj. Njut av sommarsmaker du inte visste att du längtat efter.
Jag funderar på getter, egentligen killingar med kött som är mörkare än lamm, smakrikare än nötkött. Bloom har köpt in från en gård i Helsingborgstrakten, ska vi äta upp dem eller låta dem bli gamla bittra och sega? Är det OK att äta djur som inte massproduceras som fabriksråvara, inte bidrar till miljöförstöring och har ett drägligt liv? Ja ibland, med respekt för det levande tar predatorn ut en del av överskottet, tackar ödmjukt för möjligheten, och lovar att aldrig göra våld på eller bedriva rovdrift på andra jordlingar.

Titti och Linnéa är förbannade på patriarkala översittarfasoner i branchen och media. När kvinnors professionella insatser marginaliseras genom okunniga jämförelser och löjliga hierarkier, säger jag skjut, direkt. Ni har rätt, låt oss sparka gubbar av båda kön på smalbenen hårt med de skodon som passar bäst, kökstofflor med stålhätta, röda stilettklackskor eller genom att kräva av dem att att undersöka fakta innan de uttalar sig.
g'natt önskar gold grannie

We know where you saw it first

Då sitter man här, nästan ett år efter sista storbråket och hur länge sedan som helst vi postade vårt första inlägg om kvinnor i restaurangbranschen. Vad har hänt? Inte mycket. Vi gillar fortfarande inte att bli omskrivna utan att det föranleds av ett besök, och jämförelser och omnämnanden för sakens skull gör oss inte heller uppspelta. Vi må vara exhibitionister, men vi är inga linsluser. Det blir inget springande i guldkorridoren skrikandes "vi är med i tidningen".
Vad nu? Jo, Titti har fått utmärkelsen "Årets Rising Star", vilket är otroligt smickrande och gör mödan värd: motiveringen slår huvudet på spiken med vad arbetet innebär, långa timmar i en värld som till huvudsak består av män där det krävs mer än ballar av stål för att hävda sig, oavsett kön. Att bli erkänd av kollegor och experter är en ära.
Det som stör oss är det papegojtramsiga upprepande som blir när vi åter igen gästar en viss lista som nummer 6. Med vilken mätstock värderas man här? Bland några servitriser och "penpushers" bakom kulisserna har vi de som faktiskt driver sin egen rörelse, de man faktiskt har hört talas om för sitt arbete. De vars arbete som är ett unikum i restaurangvärlden, och de som faktiskt har en trackrecord i Malmö. Men jag förstår att om man aldrig gjort sig mödan att besöka köket kan man ranka Titti Qvarnström och Marie Pieplow efter några baristor. Varför inte heja på TGI Friday, jag har aldrig sett en manlig servitör på stället. Marie Pieplow är ett utmärkt exempel, hur många årtionden har inte hon funnits i branschen - i Malmö? Hon har vid sidan om sitt framgångsrika företag sitt äktenskap och sin familj, hur många kvinnor eller män för den delen klarar av det? Hon måste känna sig så lyckosam som hamnade som nummer 10 efter ett par baristor som förmodligen inte ens vet vem hon är. Årstiderna och utmärkelsen "Årets Rising Star" står på egna ben, utan bekräftelse från lokala gratisblaskor. Titti och hennes matlagning lika så. Jag är säker på att Marie precis som Titti får brev från unga kvinnliga kockar som talar om hur inspirerande de är. Precis som tjejerna som driver Systrar & Bröder. Att publicera en lista med en nummerordning där relevans lyser med sin frånvaro skriker "utfyllnad mellan annonserna" hos oss. Vi lägger ned otroligt mycket tid på att vara pålästa när det kommer till vårt arbete, och vi tycker att vi har rätt att kräva att vi som professionella yrkesmänniskor bemöts på samma sätt.

När Bloom in the Park öppnade igen i augusti 2008 stod en ung sommelieraspirant och administrationsvirvelvind på plats. I samråd och under mentorskap av Igi Vidal, som sin machoattityd till trots är en stor feminist, skapades en blogg för att ge henne en röst. När kökschef skulle väljas var det lätt, Titti var den bästa och teamet som skapades var vassare än någonsin. Hennes mat behövde ingen blogg, den hördes ändå. Via bloggen har vi rapporterat om vårt arbete och de kvinnliga leverantörer, kollegor och kunder vi stött på under resan.
Vi vet vart detta började. Vet ni vart det slutar? Det slutar där man upprepar ad nauseum en lista på folk därför att de är kvinnor, inte en lista på arbete utfört av kvinnor. Det är sammanhanget vi vill figurera i, och helst när vi vet att det är vårt faktiska arbete som utvärderas, inte en fiktiv hörsägen om insekter eller en urvattnad upprepning av vad vi redan vet.

Titti Qvarnström & Linnéa Taylor

förvirrande och förvärrande

Myndighetspapper från olika kommunala och statliga instanser dimper ner och orsakar panik och skrämselhicka. När skattemyndigheten skickar taxeringsförslag grundat på ogrundade uppgifter om markhyra blir förvirringen total. Det löser sig, men kommunikation är inte myndigheternas bästa gren. Deras klargöranden på byråkratsvenska lämnar oss juridik-oskolade i formulärdjungeln.

Annars är allt väl på Bloom, humör och mat godare än någonsin. Den "cluttade" grädden till "sconesen" smakar som sommarmoln ser ut. Solen glimtar till över den nästan isfria dammen. Gässen ska bli färre, 200 st ska visst skjutas av. Tänk om de hamnar i köket hos Titti!?

spirar och gror

I söndags sprang jag på en bekant, journalistprofil i Malmö. Han har på senare år utvecklat en odlarådra. Han berättar lyriskt om sina påbörjade vinstockar och om en gammal växt som kommer att finnas bland överraskningarna på Bloom när det börjar spira i vår. Haaverot, ängsrot, eller körvelknöl. Kära gamla och barn har många namn.
Vildsvin blir tillsammans med de allra skiraste skott och blad nästa blandning av gammalt och nytt.

Idag har jag uppdaterat skrivarprofilbilden till ett mer sanningsenligt utseende, jag är inte missnöjd med den heller, både Linnea Taylor och jag passar bra i guldkorridoren.

Man lär så länge man lever hoppas jag, varje dag minst en ny kunskap. Om det så bara är ett ord är jag nöjd. I söndags lärde jag mig att tallrikarna på Bloom poleras med vodka innan varje användning! Alkoholmissbruk hade min far kallat det, men jag blev imponerad. Snaps och vodka serveras inte här, det används som polermedel!
Dessutom gillar jag variationer på kända teman. Det får man vara med om när man till söndagsteet lyssnar till Anders "Chiko" Lindvall och hans musikervän när de virtuost och avspänt improviserar älskade evergreens av olika slag på elgitarr och kontrabas.

Ahh! 14 mars, Härligt vårvinterväder, som gjort för en söndagspromenad i Pildammsparken och afternoon tea på Bloom. Den här veckan har i alla fall jag varit omåttligt stolt över Bloomarna. Titti fick ju som jag tipsade, White Guideutmärkelsen ”Rising Star” i måndags, och Bloom står som mästarklass i guiden.
Jag har naturligtvis lusläst och här kommer några citat …”Varje besök innehåller stora överraskningar och på hemsidan avslöjas sällan vad som kommer att hända på tallrikar och i glas”…
Se där, en bruksanvisning så god som någon för ett besök. Lita på Bloom, härifrån kommer du en upplevelse rikare! Jag ska inte gå in på matbeskrivningarna för det du läser om där kommer du inte att få nästa gång du är här.
Vad jag funderat på är, hur man kokat ihop trenderna i ”Gott & Blandat”artikeln, det känns rätt gammalt. Sverige framstår tyvärr som lite bakom och efter i utvecklingen av modern kökskultur. Mycket av det som i listorna framställs som nytt och krytt är om uttrycket tillåts gammal skåpmat.
Bland årets listor i Gott & Blandat hittar vi Igi som årets pippi bland Fåglarna, Titti i årets Böna, tjurtestiklar i från Nos till svans och grodjuice-emulsion bland Emulsioner och Blooms silverfisk i Smakar bättre än det låter.
Hmm, grodemulsion, tjurtestiklar och silverfisk, jag litar på Titti och Igi och hittills har de övertygat mig varje gång de trugat på mig ngt som låter riktigt läskigt. Jag har förklarat för Igi att bli kallad ”pippi” kan ha fler nyanser än bara fågel. Aha! säger han, du menar koko, vilket fick oss att börja längta efter den första göken. Fastän de låter sina ungar födas upp av andra, vars egna ungar knuffas ur boet, vill vi höra den första göken i väster. Bästergök i kvällssol på Bloomveranden i Pildammen. Snart, snart.
Gold Grannie

Titti Q Grattis

Titti, vår köksmästare på Bloom vann, White Guides utmärkelse "Rising Star"!
Jag tycker inte bara hon är stigande, hon är Strålande!

Gold Grannie

http://sydsvenskan.se/malmo/article636220/Kokschefen-Titti-Qvarnstrom-Arets-Rising-Star.html
http://sydsvenskan.se/malmo/article636219/Malmokrogar-i-topp.html

mest 8 mars

Jaha, här sitter man på Bloom och tittar på tangentbordet och Linnéas blogg. Hon har bett mig ta över bloggen eftersom vi har känt varandra ett år eller så och blivit riktiga kompisar trots en avsevärd åldersskillnad. ”Cross over generation friendship” fungerar bra, bättre än cross over som matidé är vi överens om. Linnea måste koncentrera sig på studierna på heltid om hon ska kvalificera sig till sin kursplats på Stanford Universitetet i USA. Åh, jag önskar att hon ska fixa det och vi alla här ska göra vad vi kan för att hon ska känna sig fri för att klara av det. Dessutom måste vi rusta för hennes bröllop här på Bloom i sommar, det blir det sista vi kan hjälpa henne med innan det bär av till staterna.
Bloggen är rolig och jag tycker det ska bli kul att berätta om Bloom och Igis öden och äventyr, här händer alltid något nytt. Nu på måndag 8 mars är det Internationella Kvinnodagen vilket har lett till livliga diskussioner mellan mig och Igi. Han har en ganska macho syn på kvinnligt och manligt, men är också en av de mest girlpower-vänliga män jag vet, här på restaurangen släpps kvinnliga initiativ fram. Titti, kökschefen är numera också delägare. Titti reser till Sthlm för att representera Bloom och sig själv på White Guide-galan måndag kväll! Kolla särskilt utmärkelsen ”Rising Star”.
Under White Guide Galan måndagen 8 mars 2010 lanseras årets upplaga av restaurangbibeln White Guide och Sveriges bästa restauranger koras. I år har White Guide bedömt närmare 800 restauranger i hela landet - varav cirka 550 får en plats i den nya guiden.
De bästa restaurangupplevelserna utses i nio olika kategorier.
Dessutom kommer följande tre personliga priser att delas ut:
Årets Rising Star
Årets svenska Gastronomiska hyllning 2010
White Guide Global Gastronomy Award 2010

Apropå den Internationella Kvinnodagen funderar jag över hur TV3 tänker när de lanserar fortsättningen på serien Svenska Hollywoodfruar just den 8 mars, är det ett medvetet skämt eller en trendmarkering om vartåt jämställdheten är på väg?
Dagens filmtips om kvinnligt och manligt blir ”The Ugly Truth” med Gerard Butler och Katherine (som också producerat filmen) Heigl i huvudrollerna.

Vi hörs nästa vecka med skvaller från White Guide…
hälsar Gold Grannie