Doctored

There has been silence here for a bit. It's not because I haven't been working at the restaurant, but rather  because almost all my creative energy has been spent writing my doctoral thesis. But now, as of Friday afternoon, I'm a Ph.D. All the restaurant was invited to my thesis defense and, of course, we celebrated at Bloom. Pictured is the absolutely epic cake made by Titti and André and decorated by the very artistic Debbie (someone suggested, after quite a few glasses of champagne, that the cake was probably misspelled and meant to say "Smart ass Dr Taylor"...). After having given myself Saturday off, Vicky and I ran Afternoon Tea as usual today. And yes, the joke in vogue is to run into the kitchen yelling "Dr Taylor to table 5, paging Dr Taylor to table 5".
This is not the end of my working at Bloom. I love the job and I love my co-workers (well, mostly.... haha), and I don't think I could live without it. So, I'll be around - lending scientific credibility to the service. I might be a statistical improbability, but hey - what would science (and life) be without the outliers?

XO
/ LT

Linnéa is back - turning the pennies

Äntligen är det sommarväder - och jag är fast i ett nedsläckt labb (flourescens "fadar" fort - man ska gärna hinna ta lite bilder också) med luftkonditionering och klimatkontroll på inställning iskall. Jag måste gratulera mig till mitt karriärval.

Inbjudningarna till vårt bröllop har gått ut, och svar börjar komma in. Det är ganska bra timing det här, med kronprinsessans bröllop och allt. Tidningarna är fulla av vett-och-etikett-tips så vi kan väl anta att det inte är någon som har missat vad O.S.A (RSVP i mitt fall, je t'aime le francais) betyder. Det finns läsning för alla. Mon cher har till exempel den här guiden för män som knappt ramlat förbi neandertal-stadiet vad gäller romantik och bröllop, och jag har den här krönikan som mätstock för bridezilla-varning. När jag blir riktigt trött på labb, exjobb, kemi, bröllopsplanering och frågor om möhippor så kan jag laga det här. Om jag äter hela så har jag vår Korean Jindo Dog valp Kiro som alltid är busig och leksugen att jobba bort kilona med - då kanske jag passar i klänningen jag har köpt.

Nåja. Idag ska jag prata om budget. Jag är student på lite mer än heltid nuförtiden(tacka vet jag stipendium), och ibland extrajobbar jag på Bloom. Det blir ingen fantastisk inkomst, men man överlever helt klart. Mon Cher jobbar såklart, men ingen av oss är jätterik så det blir inget hyra-slott-400-gäster-brudklänning-för-50-papp-ala-SATC ens om det var det vi skulle vilja ha. Det är ändå mycket pengar som ska spenderas - ringar, kläder, hår&make-up, hotellsvit, transport, restaurangkostnader, tårta, blommor och dekoration, fotograf, svensexa och möhippa... you name it, jag har säkert glömt hälften. För oss verkade det också himla dumt att vinka adjö till alla våra sparpengar, (när man helst ska ha tak över huvudet dagen efter vigseln), för en fest där man bjuder mer folk än man hinner prata med under en kväll. Med detta sagt ville vi ändå göra något storslaget för familj och nära vänner. Bloom är ju givet för storslagenheter, så vad är alternativen?
Givetivs kan man göra det lätt för sig och ordna en 5rätters middag för alla. Då får man begränsa antalet inbjudna så att alla kan sitta i restaurangen, och räkna med att servering av 60 personer tar lång tid - största delen av kvällen kommer att gå till att äta. En 3rätters kostar lite mindre och tar kortare tid, men då kanske man får boka upp hela restaurangen för hela kvällen - en liten extra kostnad, men helt klart värt det om man inte vill gå vidare efter maten. Man kan ordna en lunch - billigare ändå, en tvårätters där dessert ingår - men åter igen kan detta medföra en tidsbegränsning om man inte vill boka upp hela restaurangen en bit in på kvällen. Man får helt enkelt förhöra sig med sin krögare om hur man ska göra! Igi har gjort säkert en miljon bröllop, om man talar om hur man vill att det ska se ut kan han alltid ge ett rimligt förslag på tidsschema. Det kan därför också vara en bra idé att låta toastmastern och Igi träffas så att de kan gå igenom allt tillsammans och minimera risken för problem och misstag.
Vad vi valde att göra, främst eftersom jag disputerar i dagarna innan vigseln och har en hektisk sommar full av labb och skrivande framför mig, är att vid fyratiden på eftermiddagen ordna en 5rätters tidig middag för familjen och de allra närmaste (kring 20-24 personer), och planera vigseln till senare på kvällen, kring 19. Vid den tiden bör vi ha ätit färdigt, och då har vi bjudit in 30-40 andra vänner och bekanta som anländer till ceremonin. Efter att ceremonin är avklarad bjuder vi på champagne, tårta och kanapéer. På det viset får alla någon form av utfodring, med ett stort plus för att vin hinner sitta ned med våra närmaste och mingla med våra vänner. Vi kommer att ha en bar och lite livemusik och om vi har tur med vädret en öppen terrass! Vi har alltså bokat hela restaurangen.
Sen måste jag ju göra klart att ett bröllop där man bjuder på middag i en restaurang aldrig blir billigt. Om man vill ha mat från Bloom till mycket folk men inte riktigt kan sträcka bugdeten till att boka hela restaurangen så kan man alltid beställa catering! Där är det nästan smidigast att tala om för restaurangen vilken budget man har, och be dem utforma ett förslag efter det. Fingerfood är utmärkt om man vill ha ett stort bröllop utan en middagssittning!

Det var vad jag hade att säga om budget idag. Jag ska återgå till lite läsning i PubMed. Nu när solen är ute är det också möjligt att ni hittar mig, Mon Cher och Kiro på Bloom's terrass...

We know where you saw it first

Då sitter man här, nästan ett år efter sista storbråket och hur länge sedan som helst vi postade vårt första inlägg om kvinnor i restaurangbranschen. Vad har hänt? Inte mycket. Vi gillar fortfarande inte att bli omskrivna utan att det föranleds av ett besök, och jämförelser och omnämnanden för sakens skull gör oss inte heller uppspelta. Vi må vara exhibitionister, men vi är inga linsluser. Det blir inget springande i guldkorridoren skrikandes "vi är med i tidningen".
Vad nu? Jo, Titti har fått utmärkelsen "Årets Rising Star", vilket är otroligt smickrande och gör mödan värd: motiveringen slår huvudet på spiken med vad arbetet innebär, långa timmar i en värld som till huvudsak består av män där det krävs mer än ballar av stål för att hävda sig, oavsett kön. Att bli erkänd av kollegor och experter är en ära.
Det som stör oss är det papegojtramsiga upprepande som blir när vi åter igen gästar en viss lista som nummer 6. Med vilken mätstock värderas man här? Bland några servitriser och "penpushers" bakom kulisserna har vi de som faktiskt driver sin egen rörelse, de man faktiskt har hört talas om för sitt arbete. De vars arbete som är ett unikum i restaurangvärlden, och de som faktiskt har en trackrecord i Malmö. Men jag förstår att om man aldrig gjort sig mödan att besöka köket kan man ranka Titti Qvarnström och Marie Pieplow efter några baristor. Varför inte heja på TGI Friday, jag har aldrig sett en manlig servitör på stället. Marie Pieplow är ett utmärkt exempel, hur många årtionden har inte hon funnits i branschen - i Malmö? Hon har vid sidan om sitt framgångsrika företag sitt äktenskap och sin familj, hur många kvinnor eller män för den delen klarar av det? Hon måste känna sig så lyckosam som hamnade som nummer 10 efter ett par baristor som förmodligen inte ens vet vem hon är. Årstiderna och utmärkelsen "Årets Rising Star" står på egna ben, utan bekräftelse från lokala gratisblaskor. Titti och hennes matlagning lika så. Jag är säker på att Marie precis som Titti får brev från unga kvinnliga kockar som talar om hur inspirerande de är. Precis som tjejerna som driver Systrar & Bröder. Att publicera en lista med en nummerordning där relevans lyser med sin frånvaro skriker "utfyllnad mellan annonserna" hos oss. Vi lägger ned otroligt mycket tid på att vara pålästa när det kommer till vårt arbete, och vi tycker att vi har rätt att kräva att vi som professionella yrkesmänniskor bemöts på samma sätt.

När Bloom in the Park öppnade igen i augusti 2008 stod en ung sommelieraspirant och administrationsvirvelvind på plats. I samråd och under mentorskap av Igi Vidal, som sin machoattityd till trots är en stor feminist, skapades en blogg för att ge henne en röst. När kökschef skulle väljas var det lätt, Titti var den bästa och teamet som skapades var vassare än någonsin. Hennes mat behövde ingen blogg, den hördes ändå. Via bloggen har vi rapporterat om vårt arbete och de kvinnliga leverantörer, kollegor och kunder vi stött på under resan.
Vi vet vart detta började. Vet ni vart det slutar? Det slutar där man upprepar ad nauseum en lista på folk därför att de är kvinnor, inte en lista på arbete utfört av kvinnor. Det är sammanhanget vi vill figurera i, och helst när vi vet att det är vårt faktiska arbete som utvärderas, inte en fiktiv hörsägen om insekter eller en urvattnad upprepning av vad vi redan vet.

Titti Qvarnström & Linnéa Taylor