Mousserande... shiraz?

Jo, så kan det vara tydligen. Idag har vi fått ett prov på underbara bubblor med en efterspark i käften. Barossa Sparkling Shiraz från 2006 (Schild Estate) från Australien har mjuka och fina bubblor, men varför i hela friden valde de en shiraz? Shiraz har tunga, komplexa smaker med relativt hög alkoholhalt. Kylt ska det serveras, och det bubblar vackert skärt skum i glaset när man häller upp. Men sen...
Bubblande för mig har alltid varit eleganta, bräckliga champagner, vitt eller rosé. Här klampar en mäktig shiraz in med hela artilleriet 14,5% alkohol. Pang! sa sparken i käften. Ojdå, tänkte jag. Jag bestämde mig för att äta lite personalmat till, potatis lyonnaise och kalvkött, tillagat av Alberto i egen hög person. Igi och Rainio bråkade under tiden om Rainios hemliga recept på vinaigrette på mörkt bröd. Igi stod och gapade om att det uppfanns på 1800-talet av Escoffier. Rainio gapade tillbaka att historia inte började förrän han föddes (-82, vilket var ett av de bästa vintageåren för vin och när en sk advokat Robert Parker skrev om vin från Bordeaux). Detta distraherade mig lite från min vinupplevelse, så jag bad dem hålla tyst. Det var iallafal fel att äta varmt kött tillsammans med kallt, bubblade vin. Så jag lät det stå lite och bli varmt. Då smakade det himmelsk, men alla bubblor hade försvunnit. C'est le point? Men i Australien där det är olidligt varmt är det kanske knepigt med varmt rött vin. Då kan man ju tänka sig att ett bubblande kylt rödvin är uppfriskande. En upplevelse, även i Sverige om än av annat skäl.

Jag har idag på mig ett par nya svarta kostymbyxor. De är inhandlade på MQ av märket Stockholm. Det ligger en rolig historia bakom detta.
För en lite dryg månad sedan satte jag på mig mina gamla byxor och gick ned till bageriet för att hämta praliner, böjde mig framåt för att titta i kylen och....kras sa det. Hela byxbaken sprack upp. Nu var det inte så att jag hade ätit för mycket, detta var ett par stora kostymbyxor som behöver skärp i midjan för att hålla sig uppe. Jag fick snabbt studsa tillbaka in i omklädningsrummet och byta byxor. När jag tittade lite närmre på de trasiga byxorna insåg jag med häpnad att nån sate hade satt sig och klippt upp sömmarna. Detta visade sig vara en förorättad medlem i personalstyrkan som i uppretad hast hade klippt upp ett par byxor.... som han trodde var Igi's. Ja så kan det gå, restaurangpersonal är inte att leka med.

Nä, nu skriker Igi att vi har folk i matsalen och här sitter jag och bloggar. Som straff säger han att jag imorn kommer att få rengöra den hela 62 kg tunga ljuskronan vi har, som hålls uppe av en pianosträng och har 32 individuella glaskupoler som behövs rengöras. Mitt favoritjobb, som tar fyra timmar att fixa, och ytterligare om man ska polera jääääätttenoga.... Jag förklarar mer imorn.