Vart ska man börja om man vill veta mer om vin egentligen? Jag minns den totala förvirringen när jag var 18 och skulle börja med alla synonymer, alla ursprung och mineraliteter. Alla pratade om saker jag inte förstod eller visste vad det var och förvirringen var total när två personer samtalade om två olika saker (lät det som) men det var samma sak (Trebbiano och Ugni Blanc, visst är de lika?).
Så. Filmen "Wine for the confused" rekommenderas. Oz Clarke's TV-serie likaså. Och sen vidare läsning: BBC.
Have fun!
onsdag 12 augusti 2009
Stora kanoner
Det verkar som att vi har lite problem med våra telefoner. Det skulle inte vara första gången, men vi ber er ha lite överseende med att Telia inte kan hålla koll alltid.
Men iallafall. Vi fick ett roligt samtal idag, och det gällde det här med att vaska champagne. Vi har aldrig stött på det förut, och om man nu vill betala för sådana dumheter så går det ju för sig också. Men det kostar tredubbelt, för jag ska ha lite extra för sveda och värk. Det får jag nämligen när jag häller ut ett fint vin i vasken.
Men iallafall. Vi fick ett roligt samtal idag, och det gällde det här med att vaska champagne. Vi har aldrig stött på det förut, och om man nu vill betala för sådana dumheter så går det ju för sig också. Men det kostar tredubbelt, för jag ska ha lite extra för sveda och värk. Det får jag nämligen när jag häller ut ett fint vin i vasken.
tisdag 11 augusti 2009
Att driva restaurang, del 1.
Jag ska härmed börja på en följetong. Här kommer jag skriva allt som handlar om hur man driver en restaurang, fast minus det roliga (vin, servering, matlagning). Det är här skatteverket, kommunen, länsstyrelsen och allt annat roligt kommer in. Allt det som upptar minst 50% av mitt arbete, men som inte handlar ett smack om Frankrikes terroir. Baksidan helt enkelt.
En god vän till mig som är en utmärkt kock drömde en gång om att starta sin egen rörelse. Han kanske drömmer om det fortfarande, vad vet jag, men då är det i en sån där "i den bästa av världar"-dröm där att vara restaurangchef faktiskt innebär att man jobbar med mat. Han fann nämligen att oavsett hur han gjorde så skulle han vara tvungen att anställa en person, antingen till att laga mat (vilket var vad han ville göra) eller till att sköta administrationen. Detta hade han inte råd med, med skyhöga hyror på lokaler, investerings- och startkostnader, de kostnader för ombyggnation som krävs av kommunen för att man ska kunna ha ett restaurangkök där det bara funnits ett vanligt kök förut. Lönen i sig var inget större problem för den extra personen, utan rörelsen föll på skatten. Skatt, skatt, skatt. Dygnet har bara 24 timmar, och lite måste man sova och äta ibland, upptäckte han.
Vi pratade om hans skrinlagda drömmar när jag var hemma hos honom sist. Han tittade på mig med helt förundrad blick och sa "Vet du vad det värsta var? Att jag aldrig fick laga och servera mat. Jag skulle driva restaurang och var aldrig i köket. Det är så mycket som måste skötas runt omkring med omöjliga lagar, regler och förordningar att jag helt enkelt inte hade tid eller råd att vara där. Är det inte konstigt?" Så nu drömmer han, när han sitter på sitt jobb i ett kontorslandskap, om ett litet hus i en by i Frankrike. Med ett stort kök och en vingård brevid. Dit ska han när han är pensionär och spendera resten av sin tid på att göra det han drömde om som ung.
Och nu sitter jag här och ska fixa Babs. Jag är så eveinnerligt trött på j-vla Babs som idag, under 2000-talet, inte kan fixa en kortterminal som helt enkelt tar betalt när man drar ett kort i den. Jag och igi hade ett möte imorse med två visionärer. Jag och Igi stod för vardagsrealismen: om 1500 pers ska vara på samma ställe samtidigt, och man ska servera mat, då krävs toaletter, sopkorgar, sopcontainrar, glasbanker, första hjälpen, rinnande vatten, el-uttag, kylar, frysar, bord, stolar, skyltar, pappersservetter, plastglas, papptallrikar serveringstillstånd, brandplan och personal och koordinatorer. Och vi vet vart man finner allt detta. Fast vi egentligen bara vill laga mat och servera vin.
En god vän till mig som är en utmärkt kock drömde en gång om att starta sin egen rörelse. Han kanske drömmer om det fortfarande, vad vet jag, men då är det i en sån där "i den bästa av världar"-dröm där att vara restaurangchef faktiskt innebär att man jobbar med mat. Han fann nämligen att oavsett hur han gjorde så skulle han vara tvungen att anställa en person, antingen till att laga mat (vilket var vad han ville göra) eller till att sköta administrationen. Detta hade han inte råd med, med skyhöga hyror på lokaler, investerings- och startkostnader, de kostnader för ombyggnation som krävs av kommunen för att man ska kunna ha ett restaurangkök där det bara funnits ett vanligt kök förut. Lönen i sig var inget större problem för den extra personen, utan rörelsen föll på skatten. Skatt, skatt, skatt. Dygnet har bara 24 timmar, och lite måste man sova och äta ibland, upptäckte han.
Vi pratade om hans skrinlagda drömmar när jag var hemma hos honom sist. Han tittade på mig med helt förundrad blick och sa "Vet du vad det värsta var? Att jag aldrig fick laga och servera mat. Jag skulle driva restaurang och var aldrig i köket. Det är så mycket som måste skötas runt omkring med omöjliga lagar, regler och förordningar att jag helt enkelt inte hade tid eller råd att vara där. Är det inte konstigt?" Så nu drömmer han, när han sitter på sitt jobb i ett kontorslandskap, om ett litet hus i en by i Frankrike. Med ett stort kök och en vingård brevid. Dit ska han när han är pensionär och spendera resten av sin tid på att göra det han drömde om som ung.
Och nu sitter jag här och ska fixa Babs. Jag är så eveinnerligt trött på j-vla Babs som idag, under 2000-talet, inte kan fixa en kortterminal som helt enkelt tar betalt när man drar ett kort i den. Jag och igi hade ett möte imorse med två visionärer. Jag och Igi stod för vardagsrealismen: om 1500 pers ska vara på samma ställe samtidigt, och man ska servera mat, då krävs toaletter, sopkorgar, sopcontainrar, glasbanker, första hjälpen, rinnande vatten, el-uttag, kylar, frysar, bord, stolar, skyltar, pappersservetter, plastglas, papptallrikar serveringstillstånd, brandplan och personal och koordinatorer. Och vi vet vart man finner allt detta. Fast vi egentligen bara vill laga mat och servera vin.
måndag 10 augusti 2009
Wine Trade, let's do business!
Efter att ha mått illa under hela resan upp till Stockholm (X2000 genom den Småländska skogen, serpentine to say the least!) anlände jag till Grev Turegatan 55 och Wine Trade's kontor. Kontor med uteplats, precis som vi gillar det. Här hittade jag trevligt sällskap, killarna från F12 och Britt och Anders från BKwine och Ida och Niklas så klart! De hade dukat upp med god mat och mycket trevliga viner från byn Calce. Ett av vinerna känner ni som ätit hos oss sedan förut, Cuvée Nougé från Domaine Matassa som är 70% Muscat, 25% Maccabeu och 5% av min favoritdruva (gissa!). Annars hade vi Three Trees (ett nytt samarbete) och Pithon och Gauby. Jag kommer även hem med ett rosé och en Cremant d'Alsace som fått många fina utmärkelser och definitivt var en positiv upplevelse för mig. Jag fick även en liten specialprovning av Macvin från Jura som jag också har med hem i resväskan!
Det blev trevliga samtal om allt från Kroatien (ni har kanske läst uttalanden från diverse auktoriteter om att Kroatien kan komma att gå om Frankrike och Spanien som största vinproducerande land. Detta avfärdar vi som ett lätt vansinne), Orange Wines från norra Italien (vita viner som görs nästan på rödvinvis med lång kontakt med skal. Ger hög tanninhalt och nästan oxidering. Mm.) och systembolaget. Det äralltid trevligt att prata vin med folk som jobbar med vin!
När jag började bli trött förpassades jag hem till Ida och Niklas som bor bara ett par kvarter bort i en jättefin lägenhet. (Ett till litet samarbete, ni är välkomna att ta över mitt hem när ni är i Skåne nästa gång!) Jag skrev snabbt ihop mina anteckningar om vinerna och sen somnade jag som en sten. Det märktes helt lugnt att jag jobbat länge på lördagnatt och gick upp tidigt för att hinna med tåget på Söndag morgon! Så imorse mötte jag Ida kl 8 för frukostmöte på Mocco, och sen packade vi ned de viner jag ska ha med mig hem. Därefter blev det ett snabbt besök hos Sören på F12 för att lämna viner och sen hamnade jag på Centralen med en stor latte, The Pour och Decanter innan tåget gick. En trevlig liten paus och definitivt en av de positiva saker med att jobba med vin: man får lite "semester" för att gå på provningar!
Nä, nu ska jag sätta mig och blunda för Småland närmar sig. Bilder kommer upp senare!
Det blev trevliga samtal om allt från Kroatien (ni har kanske läst uttalanden från diverse auktoriteter om att Kroatien kan komma att gå om Frankrike och Spanien som största vinproducerande land. Detta avfärdar vi som ett lätt vansinne), Orange Wines från norra Italien (vita viner som görs nästan på rödvinvis med lång kontakt med skal. Ger hög tanninhalt och nästan oxidering. Mm.) och systembolaget. Det äralltid trevligt att prata vin med folk som jobbar med vin!
När jag började bli trött förpassades jag hem till Ida och Niklas som bor bara ett par kvarter bort i en jättefin lägenhet. (Ett till litet samarbete, ni är välkomna att ta över mitt hem när ni är i Skåne nästa gång!) Jag skrev snabbt ihop mina anteckningar om vinerna och sen somnade jag som en sten. Det märktes helt lugnt att jag jobbat länge på lördagnatt och gick upp tidigt för att hinna med tåget på Söndag morgon! Så imorse mötte jag Ida kl 8 för frukostmöte på Mocco, och sen packade vi ned de viner jag ska ha med mig hem. Därefter blev det ett snabbt besök hos Sören på F12 för att lämna viner och sen hamnade jag på Centralen med en stor latte, The Pour och Decanter innan tåget gick. En trevlig liten paus och definitivt en av de positiva saker med att jobba med vin: man får lite "semester" för att gå på provningar!
Nä, nu ska jag sätta mig och blunda för Småland närmar sig. Bilder kommer upp senare!
A day with wine trade
Har supermycket att skriva om (och länka till!) men det får vänta tills jag sitter på tåget. Måste bara snabbt säga att Ida och Niklas på Wine Trade är otroligt duktiga och trevliga. Mycket goda viner och god mat och trevligt sällskap (killarna från F12 och bkwine bland annat!). Förutom en resväska full med vin är ett stort plus att jag nu har en 30 års present till min käre pojkvän! Wine Trade har allt tydligen. Och nej älskling, det är inte en flaska vin. Det är lite mer pulp fiction än så! Vi hörs strax igen, ska bara gå på tåget. Hoppas internet ombord funkar den här gången...
lördag 8 augusti 2009
Winetrade imorgon
Imorn ska jag hälsa på Ida och Niclas på Winetrade i Stockholm. Det blir en liten vinprovning och sen har Ida lovat "underhållning" vilket ska bli jätteroligt. Jag tar med mig minidatorn på X2000 (4h. Jag kommer att dö) och bloggar under tiden!
Lundsson, you make us proud.
Vi hade finbesök häromdagen, och vi är så glada att våra matäventyr uppskattas! Efter många små konversationer om hur livet BORDE vara (mitt i natten-hobby: läsa böcker, dricka sauternes, äta mörk choklad och sen INTE få hål i tänderna) och sen hur livet ÄR (vinmässor med provningar från de olika lokala producenterna, och sedan kapplöpning med alla andra för att köpa upp de bästa flaskorna) kan vi konstatera att det är den här typen av gäst vi älskar att ha: livsnjutare och polygourmeter.
Ett samtal med två gäster igår hamnade nära meningen med livet: efter att jag spårat ur och föreläst om chablisviner (speciellt grand cru, ketteridge vs portlandian terroir) och de två stackarna som tvingats lyssna undrade vad som driver oss. Det är en manisk glöd som sitter någonstans mitt i bröstkorgen och gör våra ögon lätt rödkantade. Det är vad som får mig att darra på handen när jag ska dekantera en Montrachet, det är vad som får Igi att prata om poesi och magi när han serverar handmatad foie gras, det är vad som får kockarna att hålla andan när de smakar på en sansho button. Det är en upplevelse hos oss som vi förnimmer ända ut i fingerspetsarna, som vi serverar på tallrikar vi alla lagt hand på. Hade själen varit synlig hade det lagts som en skimrande film över maten, och samma skimmer återfinns efter en tugga eller klunk i gästerna ögon. Det är vad som driver oss. Ett par timmar varje kväll har vi vår egen show, och det är bara lite större än resten av livet.
Ett samtal med två gäster igår hamnade nära meningen med livet: efter att jag spårat ur och föreläst om chablisviner (speciellt grand cru, ketteridge vs portlandian terroir) och de två stackarna som tvingats lyssna undrade vad som driver oss. Det är en manisk glöd som sitter någonstans mitt i bröstkorgen och gör våra ögon lätt rödkantade. Det är vad som får mig att darra på handen när jag ska dekantera en Montrachet, det är vad som får Igi att prata om poesi och magi när han serverar handmatad foie gras, det är vad som får kockarna att hålla andan när de smakar på en sansho button. Det är en upplevelse hos oss som vi förnimmer ända ut i fingerspetsarna, som vi serverar på tallrikar vi alla lagt hand på. Hade själen varit synlig hade det lagts som en skimrande film över maten, och samma skimmer återfinns efter en tugga eller klunk i gästerna ögon. Det är vad som driver oss. Ett par timmar varje kväll har vi vår egen show, och det är bara lite större än resten av livet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
