Tydligen höll vår nye prins ett riktigt fint tal igår, den stora dagen till ära. Jag missade det hela. Mon Cher och jag har spenderat veckoslutet långt ute i skogen, den unga studenten behövde varva ned ett par tusen rev i minuten. Så istället för att inspireras av årtiondets största bröllop (fyra personer har redan grälat på mig) har jag bakat rabarberpaj och grillat lamm och druckit vin. Datorn hade ingen plats därute så jag läser alla bloggar och tidningsartiklar nu.
Det har diskuterats mångt och mycket om afrodisiakum. Ostron, muskot, choklad - you name it.
För mig har matminnen mycket större inverkan på mitt humör än den möjliga kemiska påverkan man kan få av mat. Foie gras är en sån sak. Jag har många foie gras-minnen. Första terrinen, första vändstekta biten med vaniljglass, banyuls... Vem var jag då? Vem delade jag stunden med?
Mon Cher har inte lagat mat sedan vi blev ihop. Han är helt utlämnad till min kostdiktatur. Jag är honom oändligt tacksam över att han låter mig och Titti bestämma menyn till bröllopet. Därför blir det till exempel ingen sjöborre på vår bröllopsmeny. Första gången jag smakade det var tillsammans med ett pucko. Jag älskar sjöborre, men jag vill inte ha en misslyckad kväll på minnet under min bröllopsmiddag.
Just nu är den stora organisatoriska frågan vad vi ska göra av Kiro under själva ceremonin. Jag tycker att Kiro kan vara med, som en liten extra tärna eller nåt. Problemet är bara att Kiro är ett litet busfrö när andra än matte och husse ska bestämma.
På tal om vinupplevelser på Bloom kan ni läsa Vinlusens blogg här.
söndag 20 juni 2010
onsdag 9 juni 2010
Linnéa is back - trying it out
Jag hade inte insett att jag tydligen behövde göra en scrapbook med allt jag vill ha med på vårt bröllop. Det säger väl allt? Alla runt omkring mig pratar bröllop och jag lär mig något nytt varje dag. Det var ju dumt av mig att tro att jag planerar mitt bröllop med Mon Cher. Jag har tydligen bröllopsplaner med fastrar, mostrar, kusiner, gudföräldrar, vänner och kollegor. Alla har nämligen något att säga om saken. Tyvärr är jag väldigt irriterande att prata bröllop med, har man en fråga får man oftast ett "jag har ingen aning" som svar. Största delen av planeringen har jag lämnat till Mon Cher och Igi som gemensamt får fixa färgkombinationer och bordsdekorationer. Sånt skiter nämligen jag i. Jag har köpt en klänning - helt själv på en ledig eftermiddag - men hur svårt är det att klä sig i vitt?
Vad jag bryr mig om är maten och vinet. Jag vill veta vad vi ska äta och vad vi ska dricka. Eftersom jag känner alla våra vinleverantörer och har någorlunda god koll på deras sortiment vet jag precis vad jag vill ha i vinväg, och menyn är planerad med Titti. Tårtan ska en mycket god vän till mig baka själv, efter ett recept vi själva satt ihop. Då var min del klar!
När man väljer restaurang tycker jag absolut att man ska begära att få prova en del eller hela menyn, vid ett eller flera tillfällen om man är osäker. Första steget kan vara att gå dit och äta helt anonymt, och efter middagen be att få veta namnet på den man ska prata med om bröllopsbokning. På det viset får man en grundläggande uppfattning om atmosfären och hur lokalen fungerar - och inte minst hur mat, vin och servering är under en vanlig kväll!
När man sätter ihop en meny är det viktigt att tänka på vem det är som ska äta den. Jag tror inte att Igi hade rekommenderat råbiff eller fiskhuvuden, även om jag verkligen älskar båda delarna. Annars kan det vara jättekul att välja ett tema på maten: kanske en plats, eller en årstid - eller en råvara. Kockarna har säkert tusen idéer. I vårt fall la Titti fram ett förslag som lät superbra direkt. Jag kommer inte att avslöja vad det är ännu. Igi la fram ett förslag på vin, vilket också blev godkänt direkt. De vet vad vi gillar, helt enkelt!
Så klart är det viktigt att alla gäster informerar i god tid om vilka allergier de har. Det blir så dumt när man står där på den stora dagen med tre extra vegeterianer och så någon som inte tål röd frukt och grönsaker.
Sen har vi den stora frågan som är så het just nu: barn. Vi har såklart nära vänner med små barn. Vad ska de äta? Vart ska de sitta? Vem tar hand om dem om de börjar skrika och slänga mat på väggarna? Allt detta får man givetvis avhandla med föräldrarna innan. För restaurangpersonal kan jag tala om att det inte finns något värre än osnutna ungar som springer runt och skriker och stör, eller föräldrar som förväntar sig att alla gourmetrestauranger har ett reservlager av Mamma Scans köttbullar till barn som vägrar äta annat. Det går såklart att anpassa så att det finns en barnmeny, men det är väldigt viktigt, precis som när det gäller gäster med specialkost, att restaurangen meddelas detta innan så att det finns tid att ordna detta. Jag hade också rekommenderat att man lämnar ett bord som "barnbord" med en eller två vuxna som håller koll, samt att det finns ritblock och pennor att tillgå när det börjar bli långtråkigt för barnen.
Nu ska jag återgå till min artikel. Forskning är roligt, ska ni veta. Varje gång jag hittar nåt kul som kanske har med mat att göra (eller skulle kunna ha med mat och servering att göra) så ringer jag Igi och berättar. Vi får se vad det blir av det...
Vad jag bryr mig om är maten och vinet. Jag vill veta vad vi ska äta och vad vi ska dricka. Eftersom jag känner alla våra vinleverantörer och har någorlunda god koll på deras sortiment vet jag precis vad jag vill ha i vinväg, och menyn är planerad med Titti. Tårtan ska en mycket god vän till mig baka själv, efter ett recept vi själva satt ihop. Då var min del klar!
När man väljer restaurang tycker jag absolut att man ska begära att få prova en del eller hela menyn, vid ett eller flera tillfällen om man är osäker. Första steget kan vara att gå dit och äta helt anonymt, och efter middagen be att få veta namnet på den man ska prata med om bröllopsbokning. På det viset får man en grundläggande uppfattning om atmosfären och hur lokalen fungerar - och inte minst hur mat, vin och servering är under en vanlig kväll!
När man sätter ihop en meny är det viktigt att tänka på vem det är som ska äta den. Jag tror inte att Igi hade rekommenderat råbiff eller fiskhuvuden, även om jag verkligen älskar båda delarna. Annars kan det vara jättekul att välja ett tema på maten: kanske en plats, eller en årstid - eller en råvara. Kockarna har säkert tusen idéer. I vårt fall la Titti fram ett förslag som lät superbra direkt. Jag kommer inte att avslöja vad det är ännu. Igi la fram ett förslag på vin, vilket också blev godkänt direkt. De vet vad vi gillar, helt enkelt!
Så klart är det viktigt att alla gäster informerar i god tid om vilka allergier de har. Det blir så dumt när man står där på den stora dagen med tre extra vegeterianer och så någon som inte tål röd frukt och grönsaker.
Sen har vi den stora frågan som är så het just nu: barn. Vi har såklart nära vänner med små barn. Vad ska de äta? Vart ska de sitta? Vem tar hand om dem om de börjar skrika och slänga mat på väggarna? Allt detta får man givetvis avhandla med föräldrarna innan. För restaurangpersonal kan jag tala om att det inte finns något värre än osnutna ungar som springer runt och skriker och stör, eller föräldrar som förväntar sig att alla gourmetrestauranger har ett reservlager av Mamma Scans köttbullar till barn som vägrar äta annat. Det går såklart att anpassa så att det finns en barnmeny, men det är väldigt viktigt, precis som när det gäller gäster med specialkost, att restaurangen meddelas detta innan så att det finns tid att ordna detta. Jag hade också rekommenderat att man lämnar ett bord som "barnbord" med en eller två vuxna som håller koll, samt att det finns ritblock och pennor att tillgå när det börjar bli långtråkigt för barnen.
Nu ska jag återgå till min artikel. Forskning är roligt, ska ni veta. Varje gång jag hittar nåt kul som kanske har med mat att göra (eller skulle kunna ha med mat och servering att göra) så ringer jag Igi och berättar. Vi får se vad det blir av det...
fredag 4 juni 2010
Linnéa is back - turning the pennies
Äntligen är det sommarväder - och jag är fast i ett nedsläckt labb (flourescens "fadar" fort - man ska gärna hinna ta lite bilder också) med luftkonditionering och klimatkontroll på inställning iskall. Jag måste gratulera mig till mitt karriärval.
Inbjudningarna till vårt bröllop har gått ut, och svar börjar komma in. Det är ganska bra timing det här, med kronprinsessans bröllop och allt. Tidningarna är fulla av vett-och-etikett-tips så vi kan väl anta att det inte är någon som har missat vad O.S.A (RSVP i mitt fall, je t'aime le francais) betyder. Det finns läsning för alla. Mon cher har till exempel den här guiden för män som knappt ramlat förbi neandertal-stadiet vad gäller romantik och bröllop, och jag har den här krönikan som mätstock för bridezilla-varning. När jag blir riktigt trött på labb, exjobb, kemi, bröllopsplanering och frågor om möhippor så kan jag laga det här. Om jag äter hela så har jag vår Korean Jindo Dog valp Kiro som alltid är busig och leksugen att jobba bort kilona med - då kanske jag passar i klänningen jag har köpt.
Nåja. Idag ska jag prata om budget. Jag är student på lite mer än heltid nuförtiden(tacka vet jag stipendium), och ibland extrajobbar jag på Bloom. Det blir ingen fantastisk inkomst, men man överlever helt klart. Mon Cher jobbar såklart, men ingen av oss är jätterik så det blir inget hyra-slott-400-gäster-brudklänning-för-50-papp-ala-SATC ens om det var det vi skulle vilja ha. Det är ändå mycket pengar som ska spenderas - ringar, kläder, hår&make-up, hotellsvit, transport, restaurangkostnader, tårta, blommor och dekoration, fotograf, svensexa och möhippa... you name it, jag har säkert glömt hälften. För oss verkade det också himla dumt att vinka adjö till alla våra sparpengar, (när man helst ska ha tak över huvudet dagen efter vigseln), för en fest där man bjuder mer folk än man hinner prata med under en kväll. Med detta sagt ville vi ändå göra något storslaget för familj och nära vänner. Bloom är ju givet för storslagenheter, så vad är alternativen?
Givetivs kan man göra det lätt för sig och ordna en 5rätters middag för alla. Då får man begränsa antalet inbjudna så att alla kan sitta i restaurangen, och räkna med att servering av 60 personer tar lång tid - största delen av kvällen kommer att gå till att äta. En 3rätters kostar lite mindre och tar kortare tid, men då kanske man får boka upp hela restaurangen för hela kvällen - en liten extra kostnad, men helt klart värt det om man inte vill gå vidare efter maten. Man kan ordna en lunch - billigare ändå, en tvårätters där dessert ingår - men åter igen kan detta medföra en tidsbegränsning om man inte vill boka upp hela restaurangen en bit in på kvällen. Man får helt enkelt förhöra sig med sin krögare om hur man ska göra! Igi har gjort säkert en miljon bröllop, om man talar om hur man vill att det ska se ut kan han alltid ge ett rimligt förslag på tidsschema. Det kan därför också vara en bra idé att låta toastmastern och Igi träffas så att de kan gå igenom allt tillsammans och minimera risken för problem och misstag.
Vad vi valde att göra, främst eftersom jag disputerar i dagarna innan vigseln och har en hektisk sommar full av labb och skrivande framför mig, är att vid fyratiden på eftermiddagen ordna en 5rätters tidig middag för familjen och de allra närmaste (kring 20-24 personer), och planera vigseln till senare på kvällen, kring 19. Vid den tiden bör vi ha ätit färdigt, och då har vi bjudit in 30-40 andra vänner och bekanta som anländer till ceremonin. Efter att ceremonin är avklarad bjuder vi på champagne, tårta och kanapéer. På det viset får alla någon form av utfodring, med ett stort plus för att vin hinner sitta ned med våra närmaste och mingla med våra vänner. Vi kommer att ha en bar och lite livemusik och om vi har tur med vädret en öppen terrass! Vi har alltså bokat hela restaurangen.
Sen måste jag ju göra klart att ett bröllop där man bjuder på middag i en restaurang aldrig blir billigt. Om man vill ha mat från Bloom till mycket folk men inte riktigt kan sträcka bugdeten till att boka hela restaurangen så kan man alltid beställa catering! Där är det nästan smidigast att tala om för restaurangen vilken budget man har, och be dem utforma ett förslag efter det. Fingerfood är utmärkt om man vill ha ett stort bröllop utan en middagssittning!
Det var vad jag hade att säga om budget idag. Jag ska återgå till lite läsning i PubMed. Nu när solen är ute är det också möjligt att ni hittar mig, Mon Cher och Kiro på Bloom's terrass...
Inbjudningarna till vårt bröllop har gått ut, och svar börjar komma in. Det är ganska bra timing det här, med kronprinsessans bröllop och allt. Tidningarna är fulla av vett-och-etikett-tips så vi kan väl anta att det inte är någon som har missat vad O.S.A (RSVP i mitt fall, je t'aime le francais) betyder. Det finns läsning för alla. Mon cher har till exempel den här guiden för män som knappt ramlat förbi neandertal-stadiet vad gäller romantik och bröllop, och jag har den här krönikan som mätstock för bridezilla-varning. När jag blir riktigt trött på labb, exjobb, kemi, bröllopsplanering och frågor om möhippor så kan jag laga det här. Om jag äter hela så har jag vår Korean Jindo Dog valp Kiro som alltid är busig och leksugen att jobba bort kilona med - då kanske jag passar i klänningen jag har köpt.
Nåja. Idag ska jag prata om budget. Jag är student på lite mer än heltid nuförtiden(tacka vet jag stipendium), och ibland extrajobbar jag på Bloom. Det blir ingen fantastisk inkomst, men man överlever helt klart. Mon Cher jobbar såklart, men ingen av oss är jätterik så det blir inget hyra-slott-400-gäster-brudklänning-för-50-papp-ala-SATC ens om det var det vi skulle vilja ha. Det är ändå mycket pengar som ska spenderas - ringar, kläder, hår&make-up, hotellsvit, transport, restaurangkostnader, tårta, blommor och dekoration, fotograf, svensexa och möhippa... you name it, jag har säkert glömt hälften. För oss verkade det också himla dumt att vinka adjö till alla våra sparpengar, (när man helst ska ha tak över huvudet dagen efter vigseln), för en fest där man bjuder mer folk än man hinner prata med under en kväll. Med detta sagt ville vi ändå göra något storslaget för familj och nära vänner. Bloom är ju givet för storslagenheter, så vad är alternativen?
Givetivs kan man göra det lätt för sig och ordna en 5rätters middag för alla. Då får man begränsa antalet inbjudna så att alla kan sitta i restaurangen, och räkna med att servering av 60 personer tar lång tid - största delen av kvällen kommer att gå till att äta. En 3rätters kostar lite mindre och tar kortare tid, men då kanske man får boka upp hela restaurangen för hela kvällen - en liten extra kostnad, men helt klart värt det om man inte vill gå vidare efter maten. Man kan ordna en lunch - billigare ändå, en tvårätters där dessert ingår - men åter igen kan detta medföra en tidsbegränsning om man inte vill boka upp hela restaurangen en bit in på kvällen. Man får helt enkelt förhöra sig med sin krögare om hur man ska göra! Igi har gjort säkert en miljon bröllop, om man talar om hur man vill att det ska se ut kan han alltid ge ett rimligt förslag på tidsschema. Det kan därför också vara en bra idé att låta toastmastern och Igi träffas så att de kan gå igenom allt tillsammans och minimera risken för problem och misstag.
Vad vi valde att göra, främst eftersom jag disputerar i dagarna innan vigseln och har en hektisk sommar full av labb och skrivande framför mig, är att vid fyratiden på eftermiddagen ordna en 5rätters tidig middag för familjen och de allra närmaste (kring 20-24 personer), och planera vigseln till senare på kvällen, kring 19. Vid den tiden bör vi ha ätit färdigt, och då har vi bjudit in 30-40 andra vänner och bekanta som anländer till ceremonin. Efter att ceremonin är avklarad bjuder vi på champagne, tårta och kanapéer. På det viset får alla någon form av utfodring, med ett stort plus för att vin hinner sitta ned med våra närmaste och mingla med våra vänner. Vi kommer att ha en bar och lite livemusik och om vi har tur med vädret en öppen terrass! Vi har alltså bokat hela restaurangen.
Sen måste jag ju göra klart att ett bröllop där man bjuder på middag i en restaurang aldrig blir billigt. Om man vill ha mat från Bloom till mycket folk men inte riktigt kan sträcka bugdeten till att boka hela restaurangen så kan man alltid beställa catering! Där är det nästan smidigast att tala om för restaurangen vilken budget man har, och be dem utforma ett förslag efter det. Fingerfood är utmärkt om man vill ha ett stort bröllop utan en middagssittning!
Det var vad jag hade att säga om budget idag. Jag ska återgå till lite läsning i PubMed. Nu när solen är ute är det också möjligt att ni hittar mig, Mon Cher och Kiro på Bloom's terrass...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
