...och så levde de lyckliga i alla sina dagar...

Det här är för mig ett tråkigt inlägg.
Jag ska nämligen ta en längre tjänstledighet från Bloom. Det är ingen hemlighet för er som känner oss väl att jag har spenderat mycket tid i skolan på sista tiden. Jag har nämligen hållit på ganska länge med de sista kurserna på min magisterexamen, och nu är det exjobb som gäller. Jag har fått ett stort projekt med en del utomlands-anknytningar som jag kommer att vara tvungen att ägna mig åt på lite mer än heltid. Hellre än att stressa som en idiot så har jag valt att kliva av båten Bloom ett tag framöver. Något som varit mycket tufft att bestämma sig för.
Bloom har varit som mitt hem, och personalen som min familj under snart två år. Här har jag lärt mig om vänskap och lojalitet, och också otroligt mycket om mat, vin och finkultur. Det har varit en resa jag är otroligt tacksam över att få ha varit med på, och jag har mött så otroligt många underbara människor på vägen. Det är upplevelser och minnen jag alltid kommer att värdera högt.
Vi får helt enkelt se hur länge jag kan hålla mig borta från alpstugan i parken.
Så, tack till er alla. Tack till gäster, personal, leverantörer och parkflanörer. Tack till Mon Cher som hör på allt jag har att säga oavsett hur dumt eller smart det är, som håller mig i handen och pushar mig när jag tvekar.
Men mest av allt tack till Igi, som alltid trott på mig och stått bakom mig, vars vänskap jag är stolt och tacksam över.
Puss och kram till er alla.