Linnéa is back - the countdown

Då var man tillbaka. Inte ens i närheten av heltid (eller deltid för den delen), men jag jobbade två dagar i förra veckan och jag jobbar lite på webben som kommer upp såsmåningom. När det är något alldeles speciellt på Bloom kan man räkna med att jag bokat om alla mina tider i labbet och lämnat Mon Cher hemma med det nyaste tillskottet i vår lilla familj, Korean jindo-valpen Kiro för att "be there or be square".



Så, vad gör jag här? Ingen kan väl ha missat att Mon Cher och jag ska gifta oss. Var? På terrassen, "waterside" på Bloom in the Park såklart! I slutet på augusti, strax efter att jag disputerat, kommer jag tacka ja till mannen som alltid låter mig beställa vin på restaurang, trots att jag alltid är yngst i sällskapet. Jag låter alltid honom äta upp det jag inte orkar av min mat, men det är en annan historia.
Back to the point, por favor. Jag kommer att blogga här en gång i veckan fram till den stora dagen om hur det går för oss att arrangera vårt bröllop på Bloom, vad man ska tänka på, vad det kostar och hur vi löst de problem som oundvikligen uppstår. Så. Here we go!

Mon Cher (eller jag, det är lite oklart vem) friade efter en alldeles underbar afton på Bloom för oss båda kl 03.30 den 26e augusti 2009. Jag hade serverat hela kvällen och var alldeles slut när Mon Cher kom för att hämta mig, så min "stängning" av restaurangen tog lite längre tid än väntat. Vi stod och polerade glas och pratade om mat, vin och drömmar. Mon Cher, som är den mest städade och vältaliga person jag känner, överraskade mig helt när han berättade att han ("när han blir stor") ville driva en liten gårdskrog med mig ute på franska landsbygden, med egenproducerat vin, boudin och foie gras. Byta Boss mot Barbour och staden mot en flock gäss. Bilden han målade upp var så detaljrik och totalromantisk att det tog polering av 250 glas och hemfärd och en halv flaska vin för mig att smälta den. Men då var det klart: han är mannen jag ska spendera resten av mitt liv med.
När hela ringar-berätta-för-släkten-hejhå-cirkusen var över blir ju första frågan varnärhur? Vi satte datum ett drygt år senare - slutet på augusti 2010, efter min disputation och allt sånt trams. Var? Ingen av oss är troende så kyrkan uteslöts snabbt. Av rena lathetsskäl föreslog jag att vi två helt enkelt skulle pallra oss till rådhuset någon dag när det passar och gifta oss, bara vi två, och sen ställa till med fest och supa släkten full i ett tält på en åker någonstans vid ett annat passande tillfälle. Det uteslöts också. Sen slog det mig: Bloom. Jag har ju själv serverat bröllopsfester där - och terrassen är ju det vackraste ställe man kan tänka sig. Sagt och gjort - Bloom it is. Ett samtal till Igi (som sen ringde tillbaka för att höra med Mon Cher att jag inte skämtade) så var det klart. Bokad restaurang. Då försvann drygt hälften av alla problem: mat, vin, dukning, bord, stolar, serveringspersonal, dekorationer, toaletter... Igi är också en självklar toast master, jag ska senare berätta varför. Mon Cher och jag hade helt plötsligt inte så mycket kvar att göra! Bjuda in folk, fixa vigselförrättare, meddela skatteverket, kläder och ringar... Ja, det var väl allt?

Trodde du ja. Då skulle den här bloggserien bli kort. Jag tänkte avsluta med ett tips till dig som vill bli festfin i håret - ring till Leif Ohlin och hälsa så gott från Linnéa på Bloom. Se till att boka Melissa. Leif är en av våra bästa kunder på Bloom och han är en av de bästa frisörerna i världen, med både EM och VM-titlar på CV:t.
See you next time!