Det är vansinne, det här. Inte att gifta sig, jag menar inte så. Mon Cher är Mr Right. Men vi har gjort en stor upptäckt. Vi har upptäckt problemet ingen av oss har en riktigt bra lösning på. Vi blev lite villrådiga, hur ska man hantera ett ganska major problem om vi båda är ganska clueless? Det har inte hänt förut. Vi har ju varit ihop hur länge som helst, och aldrig förut har vi stått inför en fråga där båda inte har en aning.
Vi ska alltså köpa hus. Vi har sett ut ett trevligt litet ställe och fixat med pengar och papper och sånt, ni vet sånt där man gör när man är ett medelålders par som ska bygga bo/fixa en bas/slå upp en koja. Anti-logiken är att jag som ska ut och härja i min karriär kan behöva en fast punkt i tillvaron (och det här stället har en trappa. Kiro, vår Korean Jindo-valp, älskar trappor). Och nu har vi ett stort problem. Ponera att allt är superfräscht och allmänt excellent på det nya stället. Allt utom spisen/ugnen som är från sena medeltiden och bör omgående flytta in på museum. Vad göra? Mon Cher lagar aldrig mat och skulle därför förmodligen inte märka om den enda köksutrustning som fanns var en mikro och en espressomaskin. Jag har lite högre kulinariska ambitioner och skulle definitivt märka om ugn och spishällar saknades. Och där börjar problemen: gas eller el? "Appliance tower" eller vanlig ugn under spisen á la Elektrolux på 80-talet där man måste krypa in i infernot för att se om maten är klar? Vad är billigt och dyrt i drift? Vad funkar bäst? Vilket märke ska man köpa? Som restauranganställd har man skaffat sig koll på kvalitetsmärken för restaurang som håller i 100 år och vad man kan köpa på second hand utan att produkten för den sakens skull inte fungerar över 150 grader. Men som privatperson? I'm lost. Google har för första gången inget definitivt svar på frågan. Allt ser och låter ungefär likadant och priset varierar lite hur som helst.
Vi är handfallna. Om vi inte hittar på något drastiskt kommer vi att få koka vatten över öppen eld i trädgården.
Mon Cher och jag har nog kommit på lösningen tillsammans. Det tog lite tid, men jag tror at det blir bra. Titti får helt enkelt följa med när vi handlar spis/ugn och provlaga något! Hon om någon borde ju kunna tala om huruvida den tilltänkta lösningen håller måttet.
Det är ju skönt att detta hände innan vi gift oss. Jag vet nämligen förhållanden som tagit slut över trumstorlek på tvättmaskinen.
Jag tror förresten att jag var lite snål med de positiva adjektiv jag använde när jag beskrev Bloom's take-out. Pulpo-salladen var magnifique. Je n'ai pas de mots pour l'excellence de ces. Try it out.
tisdag 6 juli 2010
fredag 2 juli 2010
Linnéa's two cents - notre anniversaire et le ultimate take-out
Mon Cher och jag har firat un anniversaire idag. Jag blev hur förvånad som helst när Mon Cher med bestämdhet sa "Jag fixar maten och vinet ikväll älskling" - här pratar vi mannen vars största kulinariska insats i detta förhållandet begränsat sig till att hälla upp en skål yoghurt en gång när jag var sjuk. Äter gör han med största glädje, men laga mat är ju inte hans grej.
Jag blev därför glatt överraskad när han kom hem med en trerätters take-out från Bloom! I praktiska take-out kartonger med fack för bröd och amuse bouche! Vi fick underbar kall pulpo-sallad (min favorit) anka med primörer och en fantastisk dessert med mynta, lite choklad och färska jordgubbar! Till detta hade han med sig en flaska bubbel (BdB såklart). Min karl alltså. Världens bästa.
Eller hoppsan. Bloom in the Park. Världens bästa.
Jag blev därför glatt överraskad när han kom hem med en trerätters take-out från Bloom! I praktiska take-out kartonger med fack för bröd och amuse bouche! Vi fick underbar kall pulpo-sallad (min favorit) anka med primörer och en fantastisk dessert med mynta, lite choklad och färska jordgubbar! Till detta hade han med sig en flaska bubbel (BdB såklart). Min karl alltså. Världens bästa.
Eller hoppsan. Bloom in the Park. Världens bästa.
torsdag 1 juli 2010
New web page up!
Den nya hemsidan är uppe! Jag gillar verkligen bilderna för "The Terrace" - vi har alla medverkat. Jag jobbade lite som linslus en gång i tiden, så det är kul att takterna sitter i än...
My macaron moment
Despite years of snubbing that naughty Parisian delicacy, the macaron, at every opportunity during my time in Paris, I recently succumbed to the tantalisingly sweet sandwich.
After successfully avoiding the nuptials of the HRH brothers Charles and Andy the first time around, I would not fare so well here in Sverige. Our royal Bröllopsfest extravaganza was planned, the invitations were sent and before I could say Mona Sahlin, I too was swapping my monarchist grudge for an apron.
While racking my brain in search of something suitably noble and slightly exotic for our celebratory bash, I remembered the allure of the multi-hued macarons. The scene was set, I would emerge from the kitchen, a vision of sugary perfection, like Nicole Kidman’s glamorous incarnation in The Stepford Wives, serving the most tantalising fresh macarons, lightly dusted with gold powder, à la Ladurée.
Macaron recipes (not to mention my baking skills), are as dubious as its origin (Italians proclaim the little sweet sandwich was born in a monastery in the Veneto around the 14th or 15th century and arrived in France by way of Catherine de Medici in the 1500s as she was on her way to wed Henry the second, while the French fervidly claim their own right to its origin being a convent in Cormery in the late 700s). The adaptations were endless, to leave or not to leave to stand, violet with buttercream filling or chocolate ganache? As I scrolled through the selection I was no longer Nicole’s Joanna Eberhart, but the sizzling, burnt out Claire Wellington (Glenn Close).
After wrecklessly opting for my own fruity adaptation based upon David Lebovitz’s chocolate recipe, I set to work pulverising the almonds. However, my stress levels peaked when I realised we had no scales! My sambo found me slumped in the kitchen with a greasy lump of crushed almonds. Sensing a colossal diva tantrum on the horizon he shot over to bloom and plundered Titti’s freshly made stock of little golden macarons. As our guests arrived, I deviously concealed the Bloom container and sauntered out of the kitchen in a crisp white dress and heels. As we watched Sweden’s own fairytale unfold, our guests not only savoured the moment, but ‘my’ delicious little creations. Thanks to Titti I was queen of the macarons for the day.
After successfully avoiding the nuptials of the HRH brothers Charles and Andy the first time around, I would not fare so well here in Sverige. Our royal Bröllopsfest extravaganza was planned, the invitations were sent and before I could say Mona Sahlin, I too was swapping my monarchist grudge for an apron.
While racking my brain in search of something suitably noble and slightly exotic for our celebratory bash, I remembered the allure of the multi-hued macarons. The scene was set, I would emerge from the kitchen, a vision of sugary perfection, like Nicole Kidman’s glamorous incarnation in The Stepford Wives, serving the most tantalising fresh macarons, lightly dusted with gold powder, à la Ladurée.
Macaron recipes (not to mention my baking skills), are as dubious as its origin (Italians proclaim the little sweet sandwich was born in a monastery in the Veneto around the 14th or 15th century and arrived in France by way of Catherine de Medici in the 1500s as she was on her way to wed Henry the second, while the French fervidly claim their own right to its origin being a convent in Cormery in the late 700s). The adaptations were endless, to leave or not to leave to stand, violet with buttercream filling or chocolate ganache? As I scrolled through the selection I was no longer Nicole’s Joanna Eberhart, but the sizzling, burnt out Claire Wellington (Glenn Close).
After wrecklessly opting for my own fruity adaptation based upon David Lebovitz’s chocolate recipe, I set to work pulverising the almonds. However, my stress levels peaked when I realised we had no scales! My sambo found me slumped in the kitchen with a greasy lump of crushed almonds. Sensing a colossal diva tantrum on the horizon he shot over to bloom and plundered Titti’s freshly made stock of little golden macarons. As our guests arrived, I deviously concealed the Bloom container and sauntered out of the kitchen in a crisp white dress and heels. As we watched Sweden’s own fairytale unfold, our guests not only savoured the moment, but ‘my’ delicious little creations. Thanks to Titti I was queen of the macarons for the day.
Whatever floats your boat
I’m not a particularly inventive person, but whenever I read my favourite website www.psfk.com, my geeky side surfaces as I read in awe about cats with bionic prosthetic limbs and the endless impressive (though ultimately useless) technological feats that can be achieved with an iPhone. Considering I broke my iPhone within the first 30 minutes of ownership by inserting the SIM card the wrong way, I don’t think this will be my particular forte.
This week I was inspired by Rotterdam-based designer Damian O’Sullivan’s concept for floating greenhouses that will traverse the city’s waterways while propogating local produce, which, in turn, would be delivered by bicycle. Imagine the waterways of Malmö filled with verdant tugs and fresh Swedish produce available throughout the city (it could be sold in those lovely little red jordegubben stalls that spring up on every street corner each summer). Maybe even Igi could launch battery operated junks carrying plant beds laden with verdant salad leaves, or little alpine strawberries on Pildammarna. In addition to the ecological advantages, imagine the pleasure of watching the geese fervently chasing a floating bed of ramsons.
See here!
This week I was inspired by Rotterdam-based designer Damian O’Sullivan’s concept for floating greenhouses that will traverse the city’s waterways while propogating local produce, which, in turn, would be delivered by bicycle. Imagine the waterways of Malmö filled with verdant tugs and fresh Swedish produce available throughout the city (it could be sold in those lovely little red jordegubben stalls that spring up on every street corner each summer). Maybe even Igi could launch battery operated junks carrying plant beds laden with verdant salad leaves, or little alpine strawberries on Pildammarna. In addition to the ecological advantages, imagine the pleasure of watching the geese fervently chasing a floating bed of ramsons.
See here!
Linnéa is back - stags and hens.
Jag är nyss hemkommen från ett par dagar i Skärgården, närmre bestämt Finnhamn. Midsommarfirande skulle bockas av listan, och det gjordes med besked. Är det inte underligt hur när man kommer bort från hemmaköket och hemmarestaurangerna så släpper man alla kulinariska hämningar och äter med glädje sånt man i vanliga fall skulle rynka på näsan åt? I mitt fall var det korv, hamburgare och sill. Korv blev det hela tre gånger. All mat lite lätt vidbränd och med lätt tändvätskeessens. Underbart. Nu är jag hemma och rynkar därför på näsan medan jag skriver. Sill är definitivt en sån sak jag aldrig äter inomhus. Det finns bara en dag på året som sill är gott (midsommarafton), och förmodligen bara på en plats på jorden: långt långt bort i skogen utanför en stuga som saknar rinnande vatten och toalett.
I vilket fall som helst har nästan de flesta anmält sig till bröllopet nu. Det börjar viskas om svensexa och möhippa bland vännerna och jag har planerat att bo på labbet i ett par veckor innan den stora dagen så jag slipper kidnappningar och får skriva färdigt min examen ifred. Mon Cher hävdar stoiskt att han och hans vänner bara ska ut och äta, i sympati med att jag har så mycket att göra och inte hinner med min fest. Jag tycker att det är jag som väljer att vara en nörd och därför behöver han inte lida för min sak.
På Bloom har vi haft ett antal möhippor och svensexor, allt från stillsamma middagar till galen mat och galna kläder. Bada i Pildammsdammen någon? Igi berättar mer än gärna om den gången en möhippa hade tävling i vem som kunde hänga teskedar längt tid på sina bröstvårtor. En kille fick alla sina favoriträtter dekonstruerade - en annan sina favoritviner serverade.
Jag tar gärna en av våra Chateau D'Yquem från sena -60talet med mig till labbet och firar med mina cellodlingar. Mon Cher bör supas ned (helst någonstans med ett superbra ölsortiment, han är kräsen) och det med besked. Det kan han behöva. Det är ju mig han ska gifta sig med.
I vilket fall som helst har nästan de flesta anmält sig till bröllopet nu. Det börjar viskas om svensexa och möhippa bland vännerna och jag har planerat att bo på labbet i ett par veckor innan den stora dagen så jag slipper kidnappningar och får skriva färdigt min examen ifred. Mon Cher hävdar stoiskt att han och hans vänner bara ska ut och äta, i sympati med att jag har så mycket att göra och inte hinner med min fest. Jag tycker att det är jag som väljer att vara en nörd och därför behöver han inte lida för min sak.
På Bloom har vi haft ett antal möhippor och svensexor, allt från stillsamma middagar till galen mat och galna kläder. Bada i Pildammsdammen någon? Igi berättar mer än gärna om den gången en möhippa hade tävling i vem som kunde hänga teskedar längt tid på sina bröstvårtor. En kille fick alla sina favoriträtter dekonstruerade - en annan sina favoritviner serverade.
Jag tar gärna en av våra Chateau D'Yquem från sena -60talet med mig till labbet och firar med mina cellodlingar. Mon Cher bör supas ned (helst någonstans med ett superbra ölsortiment, han är kräsen) och det med besked. Det kan han behöva. Det är ju mig han ska gifta sig med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
