Welsh rabbits

Welsh rarebits är typ en macka med smält ost och senap. Det är gott. Vi har en medlem i personalen som jättelänge har varit konfunderad över att vi kallat dessa för walesiska kaniner, och kom idag för sig att fråga varför i hela friden de kallas så. Men de heter alltså inte welsh rabbits, utan welsh rarebits.

När alla går på semester

När alla går på semester, då fungerar ingenting. Typ Brogatan i Malmö stänger. VASYD glömmer att tömma vår fettavskiljare. Ragnsells hämtar inte sopor. Malmö stad svarar inte i telefon. Härnäst föreslår jag att staten kan bekosta en lagom ledig vecka eller två för hela befolkningen. Om alla är på kanarieöarna i ett par veckor så finns det nog jobb för den arbetslösa kvoten för resten av året med att städa upp. Lite så är det för oss stackare som jobbar när alla andra har ledigt. Helt plötsligt är det inte bara genomtrafik i parken, utan folk flanerar dit för att sitta/äta/mata fåglar osv. Skräpbildningen är enorm. Moi plockar dagligen upp en sopsäck skräp från runt vår häck och runt vår parkering. Då är det ju inte så att det är långt till närmsta soptunna. Och soptunnan är inte full, mina vänner. Alla lägger ju sina glasspapper utanför.

Jag och Igi är fortfarande helt betagna över det arbete Christian Michel gör i Kambodja. Jag har hyst mycket varma känslor för det landet ända sedan mitt ex, som är en mycket begåvad fotograf, reste dit och fotograferade djungeln. Så otroligt vackert. Men alla kan vi nog vara överens (iallafall om man läst "A room of one's own" av Virginia Woolf) att bästa hjälpen man kan ge är att lära ut hur man kan hjälpa sig själv. Christian kan med $3000 börja bygga en ny skola. Är det inte underbart? Och vi kommer att stödja honom i detta. Den finaste inspirationen är folk som brinner för det de gör, och vi är nu så inspirerade att vi inte riktigt vet var vi ska ta vägen. Men vi har ett par idéer vi hoppas kunna förverkliga.

Jag har fått ett par mail om gårdagens inlägg om rosor. Den enda kommentaren jag har är att jag vet. Varje gång jag hittar ett nytt vin, får en ny idé, lär mig något nytt, så är han den första jag vill berätta för. Det är mer än så - jag är nyfiken på allt och vill veta/göra/känna/se/smaka mer för att jag vill kunna berätta det för honom. Je t'aime.

Fast jag grälade lite på Igi (som visste om att det skulle komma blommor) för att han inte berättade för mig i förväg. Jag tyckte att jag behövde lite framförhållning när det kommer överraskningar, så slipper man typ hjärtinfarkt eller så. Fast då påminde Igi mig om vad jag hittade på inför hans födelsedag förra året. Där fick jag så jag teg....

Charity

Vi tycker om välgörenhet som gynnar barn. Förra julen överlämnade vi kakor och godis till alla barn som låg inne på barnavdelningen på julafton på UMAS. Ikväll hade vi en gäst till en stamgäst inne som visade sig bygga skolor åt barn i Kambodja. Lets face it, alla gillar sköldpaddor och valar och sånt, men de behöver inte lära sig läsa för att få en vettig framtid. Vi stöder därför helhjärtat Christian Michel, och om ni vill göra likadant, maila då på engelska till christianmichel@gmail.com och hör efter vad du kan göra.

När jag inte är på Bloom

...det är då alla roliga saker händer! (Eller nä, det stämmer inte. Mycket roligt händer på Bloom hela tiden, och är man inte där så missar man därav saker...)
Jag befann mig på vad som ibland lite smygande kan kallas "ledig förmiddag" (inte på restaurangen men telefonjour likväl) när telefonen ringer. Det är Igi. "Du har fått ett paket, kan jag öppna det och kolla att det inte är en brevbomb?" Visst, tyckte jag. Vi la på. Uppskattningsvis en och en halv sekund senare ringer Lovisa och Victoria. "Du har fått blommor! Två dussin röda rosor, och inget kort...", och mer vägrade de säga. Det verkade ju precis helt vansinnigt så jag åkte snabbt in till jobbet och fann två dussin röda rosor.... MED ETT KORT. Det var från min underbara pojkvän som ville uppmärksamma att vi har varit ihop ett tag nu och antog (helt rätt) att det enda säkra stället att finna mig på under dagen är på jobbet. Det var bara det att just idag tänkte jag inte vara på jobbet förrän precis innan servering... Men han känner mig. Tack älskling! Du är up there med världens dyraste vintagechampagner.

Annars så har vi brainstorming på Bloom. Vad blir nästa stora rätt? Jag har ett förslag som jag har döpt till Skönheten & Odjuret. Och ett som heter Bassetts. Men mer får ni inte veta just nu. Men jag ska hålla er uppdaterade så får vi se hur det blir med det.

Restaurang/skodepån Bloom in the Park

Jag åkte tidigt till jobbet idag för att hinna med att ordna om i vinkällaren. Jag har av misstag låtit en viss person ställa in nytt vin när det kommit så nu har jag Cote du Rhone Blanc bland mina röda Chateauneuf du Pape. Hallå liksom. Så därför ska det bli ändring på det.
Så när jag klev in idag stod det lite ny riesling från Ida (yey!) vid entrén och en lapp från Igi. "Rensa upp i skodepån".
Det är nämligen så att killarna har sitt omklädningsrum, och dit går man inte som kvinna. Inte frivilligt iallafall. Så moi, Lovisa och Victoria byter om på kontoret i brist på annat alternativ (de andra alternativen är i bageriet eller städskåpet). Och nu har vi ju tre unga kvinnor på samma ställe, och på det stället har det lite mystiskt börjat ansamlas skor. Inte bara jobbskor, utan ett par högklackade pumps, ett par högklackade stövlar, ett par guldfärgade ballerinas, ett par svarta stövlar, ett par converse. Lägg till en stor påse från Marty som jag glömde häromdagen (slutrea på Hugo Boss), en påse från ASOS.com (jag hämtade paketet på väg till jobbet), fyra handväskor och ett par sjalar. Det är välkänt och välkommenterat att jag ALLTID har en oversize Fiorelliväska med mig med allt inklusive köksvasken i, men nu har Lovisa och Victoria börjat ta efter. Och nu ska det tas hem lite skor.
Killarna kikar förundrat på när alla skorna åker ned i påsar och frågar "har fan lyckas ni? man kan ju bara ha ett par skor på sig i taget" och svaret kommer då här:
Jag vet inte om ni minns ett äldre inlägg där jag beklagade mig över de barnvagnsmaffior som belägrar skobutiker på lördagar när vi tjejer har ledig förmiddag. Vi har nämligen upptäckt att om man väljer två butiker inom gångavstånd och är där precis när de öppnar, så hinner man handla lite skor innan man fastnar i gångarna, inklämd bland skrikande barn och stressade föräldrar. Och sen tar vi med oss påsarna till jobbet. Sen jobbar vi. Sen går vi oftast ut för att spela biljard eller hälsa på kollegor på någon krog efter att vi stängt, och då orkar vi inte bära på våra nya skor. Och då blir de kvar....

Fish heads, with friends

Idag har vi för första gången ätit fiskhuvuden tillsammans med gäster. Hela personalen satt sig ned vid dukat långbord och visade hur man äter huvuden, kinder och fenor. Denna gången serverade vi bröd och en tomatvinaigrette till, och Ladoix Burgundy. Det blev många glada skratt och mycket diskussion om mat, framförallt fisk och skaldjur. Vissa av oss gillar surströmming och sill, andra gillar "jellied eels", vissa av oss är upprörda över att man på vissa restauranger äter ostron med sked. Andra samtalsämnen var skolmaten (om man nu kan kalla det mat för 2,90 kr per portion), barn (är de inte underbara?), vin och sommelierer.
Vi hade ett danskt par häromdagen som stannade till sent på natten med mig för att prata om allt från Mansinthe till hur de sköter servering på Noma som tyckte att det var underbart att vi lägger till en personlig dimension till vad som annars bara hade varit god mat och trevligt vin. Och jag håller med! Det är inte för alla; sättet vi pratar på, vad vi säger, hur vi säger det. Men vi hoppas att man kan ge oss ett par timmar av sin tid och åka med på en liten resa. Vill ni komma och äta personalmat med oss? Vi kommer ha kanin på schemat här i nästa vecka. Slå oss en signal och boka upp vår eftermiddag!

inlägg 100

Inlägg nummer 100 kommer här. Vi ser det som något att fira, så jag har ätit en av Annettes scones. Annettes scones är bland de bästa på jorden, med amerikanska blåbär i som ett experiment. Mmm.

Men som sagt, inlägg nummer 100. Älska oss eller hata oss, med den meningen kan man summera allt vad vi är. Vi väcker starka känslor åt båda hållen, och inte för att vara sån, men vi håller räkningen. Fortfarande så har vi fler positiva kommentarer och mail än negativa sådana, vilket såklart ät oerhört glädjande. Folk älskar när vi gör oss roliga över skatteverket, folk älskar bilder på Igi, folk älskar mina (misslyckade?) försök att berika svenska språket, folk älskar våra vinresor. Och de få som hatar oss, ja vad ska vi säga. Vi kan ju bara beklaga, och hoppas att de ger oss en andra chans.

Vill ni se bloggen live? Det sker varje dag under servering. Igi och jag håller låda hela tiden, och vågar ni er in i köket håller de hov där också. Vi kan alltid bjuda på ett fiskhuvud. Det kan jag inte göra här, hur mycket jag än skulle vilja. Fast jag kan lova en bild. Och de kommer!